Vårt lilla hjärta

Vår cockerspaniel Tekla är vårt lilla hjärta på mer än ett sätt. I april 2009 trodde vi att vi skulle förlora henne.

Tekla hade en tid gått och dragit på en envis hosta som vi och veterinärer som vi rådfrågade per telefon trodde var kennelhosta. På en kvällspromenad vägrade hon att gå vidare. Vi kontaktade Malmö djursjukhus omedelbart men de tyckte att det lät som om hon ätit något olämpligt och var på väg att kräkas, och tyckte att vi kunde avvakta till morgonen efter. Hela natten låg hon och flämtade och på morgonen åkte jag in med henne till djursjukhuset.

På djursjukhuset konstaterade de snabbt att hon hade vatten i lungorna på grund av ett medfött hjärtproblem, hjärtmuskelsvaghet (DCM). Enligt veterinärerna skulle hon egentligen inte blivit mer än 4-5 år.

Vi publicerar det här inlägget därför att vi har haft flera arbetskamrater och goda vänner som har tagit hundar med motsvarande problem till andra veterinärer och fått beskedet att hunden bara har några dagar kvar att leva och att det är barmhärtigare att låta den somna in.

Gör inte det!

Ta istället med hunden till en annan veterinär eller till ett annat djursjukhus och gör vad Malmö Djursjukhus gjorde. En hund med de här symptomen ska för det första behandlas med vätskedrivande medicin (t.ex. Furix) för att driva ut det överflödiga vattnet, för det andra ska lämplig njur- och hjärtmedicin sättas in.

När jag hämtade Tekla dagen efter var hon uppe på benen igen men mycket matt. Första dagarna hemma var hon så trött, så trött. Hon som annars skuttat så glatt och obändigt slitit i sitt koppel ackompanjerad av sin husses svordomar orkade nu nätt och jämnt gå upp till ängen Poängen och tillbaka.

Under den följande månaden fick hon vätskedrivande (Furix*) och stöd för njurarna (Fortekor), blev bättre men fortsatte hosta. Därefter satte veterinärerna in hjärtmedicin (Vetmedin) och med den medicineringen har hon stadigt blivit bättre och bättre. Hjärta, njurar och lungor hänger tätt tillsammans och påverkar varandra.

Vi har upptäckt att hon hjälps enormt av att få medicinen med exakt 12 timmars mellanrum, jag har ett larm på mobiltelefonen 07:00 och 19:00 för att inte missa tiden. Det andra som hjälper henne är att röra på sig flera gånger om dagen på medellånga eller korta promenader.

När hon opererades för livmoderinflammation i maj 2010 var det ett rejält ångestmoment, det är svårt att säga i förväg om en hjärtsjuk hund kommer att vakna upp ifrån narkos och operation. Men hon klarade operationen bra och att bli av med livmodern verkar ha fått henne att må bättre.

Idag är hon en glad och pigg hund som skuttar ivrigt längs grusvägarna och i skogen och äter olika onämnbara saker som om det inte fanns någon morgondag. Varje dag tackar vi för att vi har fått ha Tekla ännu en dag. Ett helt extra år med Tekla är en gudagåva.

Om du har en hund som går och hostar, kontakta veterinär så fort som möjligt för att utesluta att det beror på hjärtat. Om det visar sig att din hund har en hjärtsjukdom ska du, enligt vår erfarenhet, inte acceptera att avliva den utan att man har provat med vätskedrivande, njur- och hjärtmedicin. Ge medicinen med jämna intervall och låt din hund motionera så mycket som den själv har lust och ork med. Det tog tid innan Tekla piggade på sej, men sedan gick det fort framåt.

Så länge det finns liv finns det hopp! Jag säger som Winston Churchill i ett av sina mest berömda tal: Never give in!

20100930: Det finns en uppdatering om Tekla och om hennes hjärtsjukdom här!

*Ersättningsmedicin till Furix heter Impugan. Vi har fått svårare och svårare att hitta Furix på apoteken, de ger oss Impugan istället.