När jag arbetar i trädgården brukar det alltid dyka upp en eller ett par assistenter (vår beteckning på nyfikna djur). Det gjorde det idag också.
Jag var i grönsakslandet och sådde PacChoi och planterade ormlök när jag plötsligt kände mej iakttagen. Jodå, 25 meter längre bort stod det en älg och glodde på mej. Dum som jag var sa jag ”Hej! vill du hjälpa till?”. Då tog älgen ett kliv över stängslet och kom ännu närmre mej. Nyfiken är bara förnamnet på det djuret. Jag gick snabbt in och hämtade kameran och när jag kom tillbaka stod hon i Tages träsk och klippte med öronen. Efter att ha tagit några bilder fortsatte jag med min sådd, men höll hela tiden ett öga på det där jättestora och helt orädda djuret. Så småningom klev hon över stängslet igen och försvann ut i vårt alkärr tillsammans med sin kalv.
Jag har stor respekt för älgar, och tycker att det är fascinerande att komma dom så nära som vi gör. Både älgkalvar och rådjurskid föds och växer upp i närheten av vårt hus. De verkar vänja sej vid våra röster och vid hundarna, och när vi stöter på dom i skogen flyttar de sej knappt. Ibland tror jag att jag skulle kunna gå fram och klappa på dom. Men det ställer också till lite problem. När älgarna är så nära vågar vi inte släppa ut hundarna ensamma i trädgården och vi behöver själv ha ögon i nacken. En älgko försvarar naturligtvis sin kalv och vi vill inte att hundarna eller vi själva ska bli sparkade.
De grågröna bladen i bildens nederkant är mina kronärtskockor. Hoppas de slipper bli älgmiddag…
