Viggo är antagligen den i flocken som är bäst anpassad till kyla. Han har en tjock päls, en lång tvättbjörnssvans som fungerar bra att sitta på och massor av hår mellan trampdynorna. Generationer av Maine Coon-katter har överlevt bistrare vintrar än de vi har på Österlen men det spelar ingen roll för Viggo. Han tycker helt enkelt att snö är ett j—-a sk-t.
Eftersom Viggo i princip gillar att vara utomhus sitter han vid dörren och vill bli utsläppt, men så fort han kommer ut vill han in igen. När det snöade som värst hittade jag honom bakom snöskyffeln där han sökt skydd.
