Dragonflies

dragonflies closeVi har firat midsommar i sydväst och yllemössa. Vädret påminner mer om april än juni och jag kände plötsligt ett stort behov av att sticka en varm yllesjal, så det är just vad jag gör idag ;-)

Mellan regnskurarna har jag fotograferat min senaste tröja som jag är så supernöjd med. Trots många försök har jag inte lyckats ta ett enda foto som återger hur vackert garnet är.  Färgen är helt makalös – den varierar med ljuset och bakgrunden och är tyvärr omöjlig att fånga med kameran. Närbilden är bäst. Där ser man tydligt att det lila skiftar i blått, grått och lite grönt. Otroligt vackert till svart och blått men passar märkligt nog också till brunt. dragonflies2 Modellen är Dragonflies av Joji Locatelli. Det är en rak, sömlös tröja med snyggt formad halsringning och bra passform. Med undantag för halsringningen följde jag beskrivningen för storlek 38/40 till punkt och pricka. Tröjan passar mig perfekt! Garnet innehåller 20% mohair och 80% merinoull och jag bara älskar kvalitén. Det har en antydan till ”mohair-halo” men är mycket mjukare och behagligare än ren mohair. En tråd är perfekt till sjalar och annat tunt på stickor 4-5 mm. Vill man sticka en kofta eller tröja med enkel tråd blir det lagom med stickor 3 – 3,5 mm. Med två trådar och stickor 4,5 mm fick jag rätt masktäthet till Dragonflies, det vill säga 19 maskor på 10 cm (jag stickar ganska fast). Den färdiga tröjan väger bara 2,3 hg!

Ibland blir kombinationen av design och garn extra lyckad och jag tycker att min tröja är ett gott exempel på det. Eftersom garnet har lite fall i sig fungerar det bra till en ganska rak och enkel modell. Jag har också sett Dragonflies uppstickad i andra garner och då har den gett ett helt annat intryck.

Publicerat i Garn, Stickning | Märkt , , , | 1 kommentar

Min nya hap!

hap titlehap1 Rennie-garnerna har jag lovordat flera gånger här på bloggen och faktum är att jag numera sällan stickar med något annat. J C Rennie är ett av de äldsta spinnerierna i Skottland. Produktionen startade 1798 och bedrivs fortfarande i samma lokaler.

Rennies Supersoft – som är ett annat garn än Holst Supersoft/Magasin Duett Supersoft m fl – är mitt absoluta favoritgarn och jag tröttnar aldrig på det! Det är lätt, mjukt och varmt.  Vill man sticka ett tjockare plagg använder man dubbel tråd så det är verkligen ett användbart garn.

Ett tunnare Rennie-garn använde jag till min senapsgula A Hap for Harriet. Min Hap väger under 90 gram och är nästan 2 meter lång. Jag älskar garnet och den fantastiska färgen som är nästan omöjlig att återge på bild. Färgerna på Rennies garner är överhuvudtaget svåra att fotografera, flertalet av dom är så kallade ”heathers” och varierar beroende på ljusförhållandena och färgerna i omgivningen.

Mer om min Hap på Ravelry här.

Publicerat i Livet på landet | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Köpvanor och boktips

huivileikkiJag köper många av mina stickbeskrivningar i digitalt format. Tack vare Ravelry är det snabbt och enkelt – bara att klicka, betala och ladda ner – och det finns massor att välja bland.

Strax före årsskiftet började jag fundera på mina vanor (eller kanske snarare ovanor) när det gäller Ravelry-shoppandet. De nya reglerna om moms på digitala tjänster innebär att jag numera måste betala 25% mer för många av beskrivningarna på min önskelista. I bästa fall. I värsta fall kan jag inte köpa alla eftersom många designers inte längre säljer till kunder i EU-zonen.

På nyårsafton satte jag mig ner och tittade igenom min Ravelry-kö. Vilka projekt kan jag avstå från när priset för beskrivningen stiger till 10-11 amerikanska dollar (80-90 svenska kronor)? Vilka kommer jag att köpa oavsett vad de kostar? Den första listan blev ganska lång, den senare blev väldigt kort. Jag hade planerat att bunkra beskrivningar i sista minuten innan årsskiftet, men i själva verket köpte jag bara en enda och det av en designer som inte aviserat några prishöjningar. Det gav mej en rejäl tankeställare. Några dagar senare pratade jag med en stickfantast som totalt tappade hakan när jag berättade att vi är många som utan att tveka betalar 50-90 kronor för en digital stickbeskrivning. ”Är den inte ens tryckt på ett tjockt och fint papper??? Betalar ni verkligen så mycket för en data-fil???”

Ja, det finns faktiskt en värld utanför Ravelry. Det går att köpa tryckta stickbeskrivningar i garnaffärerna, många veckotidningar innehåller stickbilagor och det finns mängder av gratis beskrivningar på Internet att välja bland.

Om jag ska vara en aning självkritisk har jag nog haft lite för bråttom ibland när jag handlat på Ravelry. Alltför mycket av det jag köpte var egentligen inte värt priset. Å andra sidan har jag använt många mönster gång på gång så det jämnar ut sig. Men det skadar kanske inte att försöka vara en klok konsument även när det gäller förhållandevis billiga och icke-nödvändiga varor som stickbeskrivningar?

Vad gäller att få valuta för pengarna så kan jag tipsa om Veera Välimäkis Huivileikki. Hela 22 snygga och roliga halsdukar och sjalar för 223 riksdaler på Adlibris. En guldpeng per beskrivning! Att jag tvingas lära mej lite finska känns bara som en bonus.

Publicerat i Böcker, Stickböcker, Stickning | Märkt | 6 kommentarer

Katt Muffins känsla för ull

IMG_1748

Koftan är nytvättad och jag skulle bara sy i knapparna. Muffin vet mycket väl att hon inte får ligga vare sig på  köksbordet eller på mina kläder, men det är kallt och ruggigt och frestelsen blev nog för stor.

Ja, det är i alla fall min tredje Gnarled Oak Cardigan (Ravelry-länk här). Det är en modell som är ganska lätt och jätterolig att sticka, sitter snyggt och är bekväm även under kappor och jackor. Passar lika bra till jeans som till klänning eller kjol. Jag kan nog inte avhålla mig från att sticka några till.

Garnet är ett rent ullgarn, en blå-grön specialare från Rennies med lite ojämn och boucléaktig yta. Det var väldigt strävt att sticka med men efter en tvätt är det mjukt och nästan lite glansigt. Vintageknapparna passar perfekt i färg!

Publicerat i Djur, Garn, Katter, Stickning | Märkt , , | 2 kommentarer

Nöjd OCH stolt!

IMG_1735Jag minns inte hur det var med Göran Persson. Var han bara nöjd och inte stolt, eller var det tvärtom? Stolt men inte nöjd?

Jag är i alla fall både nöjd med och stolt över min Corrina! Garnet är Rennie Supersoft och beskrivningen kommer från Brooklyn Tweed. Med den kombinationen kan resultatet bara bli perfekt.

Själva stickningen var lätt och rolig men när jag skulle sy i ärmarna fick jag stora problem. Jag följde beskrivningen, och alla mått stämde, men ärmkupan var alldeles för kort i förhållande till ärmhålet. Efter flera försök (i januari 2013) gav jag upp och den nästan färdiga tröjan åkte ner i en av mina korgar.

Förra helgen, alltså två år efter mina första misslyckade försök, sydde jag i ärmarna och det stämde direkt. Jag insåg att ärmkupan måste sträckas ordentligt för att passa i ärmhålet – det fattade jag inte första gången. Resultatet är en fin och nätt a-linje, nästan lite skräddad över axlar och ärmar, och tröjan väger bara 205 gram.

Jag tycker om att bilden visar tre av mina stora intressen: Stickning, böcker och historia.

Publicerat i Garn, Stickning | Märkt , | 5 kommentarer

God jul!

grey christmas 1Här hos oss har julafton gått i regnets tecken. Hundarna gillar sina goretex-täcken så vi var väl rustade när vi gick på promenad. Tyra har inte vuxit i Teklas gamla täcke ännu, men hon är extremt nöjd med sej själv när hon använder det.

Efter en julmiddag i måttlighetens tecken ska vi nu sätta oss till ro med te, en bra bok och lite godsaker. Vårt julfirande är enkelt och utan några tvång – det är så vi vill ha det!

Bäst av allt är att hela flocken är samlad. Katten Isa, som har ett alternativt boende någonstans och bara är här ibland, kom hem idag. Kanske är det för stökigt på det andra stället och då kom hon på att hon kunde vara hos oss istället. Nu ligger hon och sover bland Jens mössor och halsdukar.

Vi önskar alla bloggens läsare en riktigt god jul! 

Publicerat i Livet på landet | 4 kommentarer

Man ser botten

Viggo gaspar_mellanstor

Av våra katter är Viggo den som pratar mest. Är han på väg mot huset berättar han det så att hela nejden hör. Ska han gå in i huset meddelar han det med högljudda jamanden. Likaså om han funderar på att hoppa ut genom ett öppet fönster.

Mest synpunkter har han på matskålens innehåll. När han kommer in börjar han med att beklaga sig över att den kanske skulle kunna vara tom. Det var den nämligen en gång 2011, en av de mest upprörande händelserna i Viggos unga liv. Går vi fram till trappan upp till övervåningen så känns det lite bättre för honom. Helst ska någon av oss, dock inte Tage, följa med och kolla läget. Även om det är mat i skålen så blir allt bättre om vi fyller på.

Ibland är vi bombsäkra på att det finns mat i matskålen, till exempel om vi har fyllt på en timme tidigare. Inget kan förklara den förtvivlade klagolåten från ovanvåningen. Går man då upp och tittar kan man få se den näst värsta händelsen i Viggos matskålsliv.

Man ser botten på skålen…

Detta förfärliga tillstånd kan lösas genom att man rör runt i skålen så att fodret täcker botten eller fyller på med ännu mer.

Det enda som är värre än en tom eller halvfull matskål är när hans bästa kompis Moses befinner sig på en okänd plats och vägrar att visa sig.

Olyckor i ett liv är relativa, men det är alltid den som pågår just nu som känns värst. I alla fall om man är katt.

Publicerat i Djur, Katter | Märkt | 1 kommentar

Kattabaliken i Björstorp

Muffin njuter– Mjau! Kvällspromenaden fick ett tvärstopp. På en ensillagebal satt Katt Muffin uppflugen och påkallade uppmärksamhet. Muffin hade då varit försvunnen i cirka fem dagar. Att Isa är försvunnen tre veckor i sträck är något som vi har fått vänja oss vid på somrarna, men när Muffin är borta mer än tolv timmar, då börjar det göra ont i magen.

Katt Muffin lät sig allra nådigast lyftas upp och spann belåtet när jag bar henne. Det fungerade i femtio meter, sedan skulle hon först gå i sju meter och sedan ligga stilla och rulla sig på marken. Det är sådant beteende som kan få Tages och Tyras nerver att dallra som fiolsträngar.

Och så höll det på ända tills hon för egen maskin kunde promenera via Rolfs skog in över våra ängar och hem. Allt föreföll vara till Muffins belåtenhet. Om vi för en sekund hade tvekat om Katt Muffin var den riktiga Katt Muffin så var snart alla tvivel undanröjda.

Först fräste hon åt Viggo och Moses. Viggo såg måttligt förtjust ut åt tyrannens återkomst. Sedan inspekterade hon alla sina favoritsovplatser, korgen, soffan, fåtöljen och hundsängen i köket. Därefter hoppade hon upp på köksbordet och krävde fram hundmat och en slurk fil. I ett ögonblick av svaghet gick Anna med på detta. Efterdyningarna av detta ögonblick av sentimentalitet fortsätter dag efter dag.

Muffins liv är fyllt av hyss. Hon njuter så uppenbart av att vara hemma att det är svårt att förstå varför hon ger sig iväg. Hennes stora projekt just nu är att försöka uppfostra Tyra till en vuxen katt. En av de värre delaktiviteterna i detta projekt är att ta med levande möss in i sovrummet som Tyra ska lära sig att jaga. Klockan tre på natten… Muffin är nöjd, musen är mycket missnöjd, Tage, Jens och Anna är avståndstagande men Tyra tycker att detta är en toppenlek.

I natt hade en mus gömt sig inne i örngottet i min extrakudde. Först fattade jag inte varför både Tyra och Muffin var så intresserade av denna kudde. Men när jag började känna hur det rörde sig inne i kudden förstod jag vad som stod på. Med ett sömndrucket stönande räddade jag musen ut genom fönstret. Såväl Muffin som Tyra tyckte att detta tilltag var obegripligt.

Just när allt var som roligast.

 

Publicerat i Djur, Hundar, Katter, Livet på landet, Vilda djur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Grönt från vår trädgård

DSC_0043Många klagar över vädret, men inte jag. Växlingarna mellan lagom varma och lite svalare dagar med regn är gynnsamt för allt som växer i vår trädgård. Vi kan skörda mängder av fräsch och god sallad varje dag och njuter av mat som är både vacker och god. Färgglada och delikata salladsblad är nog det jag längtar mest efter på våren och jag sår dom så fort jorden reder sej.

Annars ser vår trädgård ut som om Christo varit här och gjort en installation med fiberduk. Rådjuret Råberts glupskhet överträffar alla tidigare rådjurshärjningar och enda sättet att rädda grönsakerna och andra begärliga växter tycks vara att täcka dom. Det är inte snyggt men får duga till nästa år när vi ska sätta upp staket runt köksträdgården.

När Tekla levde var det inga vilda djur som vågade ockupera vår trädgård. De som försökte blev omedelbart bortjagade och vågade sej inte hit igen. Hon var en tuffing, vår Tekla. Å andra sidan kunde Tekla själv åstadkomma en del skador på grödorna. Jag minns fortfarande alla zucchinis med märken efter cockertänder som jag skördade häromåret.

Helgen ska bli regnig här i Skåne. Jag ser fram mot en dag eller två med lite läsning, stickning och tedrickning. Det är ganska tungt att jobba i trädgården och några lugna dagar skadar säkert inte kroppen.

Publicerat i Djur, Grönsaker, Livet på landet, Trädgård, Vilda djur | 4 kommentarer

Lite kluven

bambi

Det bästa med att bo på landsbygden är närheten till naturen. För det mesta tycker jag att det är trevligt med närkontakt med våra vilda grannar, men ibland kommer naturen lite för nära.

Älgkon Ulrike är ett exempel på att naturen kan komma för nära och henne har vi bloggat om många gånger genom åren.

Vi är extremt försiktiga med hundarna så här års men ibland är vi inte snabba nog. Häromdagen kom Ulrike fram för att hälsa på Tyra som antagligen trodde att Ulrike var en häst för Tyra blev inte ett dugg rädd, bara nyfiken. Ulrike ville ju gärna hälsa på Tekla också och vi har en teori om varför våra röda cockrar har en sådan dragningskraft: Unga älgkalvar har röd päls, som Tekla och Tyra

Nu har vi fått ett annat närgånget djur på halsen. En ung rådjursbock, numera döpt till Råbert, har flyttat in i vår trädgård. På dagarna vilar han i skuggan bland ormbunkarna och vid 18-tiden kommer han fram för att äta perenner, rosor och grönsaker. Råbert älskar spenat och fransk sköldsyra och plockar bara ut de finaste salladsbladen. En riktig kräsen herre alltså. På nätterna ligger han vid svarta vinbärsbuskarna, 3-4 meter från sovrumsfönstret, vilket irriterar Tyra mycket. Hon ställer sej med tassarna på fönsterkarmen och skäller ut honom men han ligger lugnt kvar. I förrgår gick han med mej när jag vattnade grönsakslanden. Jag har försökt skrämma bort honom men han går bara undan några meter. Här i vår trädgård har han hittat både mat och sällskap och det tänker han inte ge upp i första taget. 

Ja, vad gör man när man är både grönsaksodlare och djurvän? Kan man skrämma bort rådjur och älgar på ett snällt sätt?

Publicerat i Djur, Grönsaker, Livet på landet, Trädgård | 5 kommentarer