God Jul från Annes Hus

tyra snowI år ska vi fira vår första jul med Tyra. Hon har redan börjat ladda upp. I kväll har vi gjort vad vi alltid gör 23 december. Jag skurar golven med linoljesåpa, vi spelar klassisk musik och Anna bakar rågbröd och kavring och kokar risgrynsgröt till julaftons frukost. Tillsammans har vi provsmakat lite av varje. Tyra uppskattade speciellt rågbröd med Stilton-ost.

Skurningen av golvet i stora rummet fascinerade Viggo mycket. Han låg på soffan och följde varje rörelse av mopp och borste med stort intresse. Förutom detta hann han med att förfölja Muffin från ovanvåningen till nedervåningen.

Tage och Tyra ska få julklappar. Tage ska få en vit plysch-ren. Undrar hur länge den kommer att vara ren? Tyra ska få ett leksaksdjur med många armar. Arma leksak. Så skojfriska är vi på lille julafton. Och självklart ska alla djuren få ätbara julklappar.

Katterna ska inte få vara tomtar. Blotta tanken på att de skulle komma på att ta vägen ned genom skorstenen…

– Vet du vad det bästa är med vårt julfirande? frågade Anna mig. Det är att vi gör som vi själva vill och äter vad vi har lust med.

Jag har till exempel inte hunnit med att såga ned en gran eller koka gräddkola och antingen hinner och orkar jag med det i morgon eller så gör jag det inte. Huvudsaken är att vi har det lugnt och mysigt med våra djur, äter gott och låter stressen bo någon annanstans.

Vi önskar alla våra läsare och besökare en lika lugn och harmonisk jul.

Publicerat i Livet på landet | 4 kommentarer

Hellre strömlös än rådlös

LjusVi klarade oss bra undan stormen Sven, ett par döda askar la sig på marken, det var allt. Visa av skadan efter stormen Simone vet vi att det finns en farligare motståndare än stormvindar och den heter E.ON. Efter Simone behagade E.ON stänga av två faser av strömmen in till oss vilket innebar att vi var utan jordvärmen och ännu värre vattenpumpen. Bägge kräver trefas. Idag var vi av med strömmen i ungefär tolv timmar, misstänkt nära den tidpunkt när elbolag blir betalningsskyldiga.

Den första prioriteten för överlevnad är vatten. Allt annat har lägre prioritet. Man klarar sig utan mat i ett par veckor, men vatten behöver man inom ett eller två dygn. Före stormar har vi sedan länge lärt oss att vi ska tanka upp 5 liter vatten per person och dygn som vi tror vi kommer att vara utan ström. Vi kalkylerade den här gången med tre dygn utan vatten, det var så länge vi hade två faser urkopplade efter Simone.

Efter mina ökenresor vet jag att man kan vara lite smart med vatten. Vi hämtar vatten i bäcken för att spola i toaletten. Lagar man mat kan man göra soppa istället för att koka spaghetti för att utnyttja vattnet smart. En manick som vi verkligen skulle ha nytta av är en vattenrenare. Det finns små för fritidsbruk där man pumpar vatten genom ett filter.

Ett tips för enklare hygien är våtservetter för att torka av händer före matlagning. En österrikare som var med i samma ressällskap som mig vid båtluffning i Grekland hade ett genialt system som hette ”The Everyday T-shirt”. Det innebar att han hade samma t-shirt på sig alla dagar tills den föll av kroppen på honom. Men det skall väl inte vara nödvändigt under tre dagars strömavbrott. (Jag vågade aldrig fråga honom hur han gjorde med sina kalsonger.)

Nästa prioritet är värme. Vi har det så väl förspänt att vi eldar i vedspisen och får vår vanliga inomhusvärme. Ett tips är att investera i tresäsongssovsäckar så att man garanterat kan sova varmt. Jag har sovit i tält i minus tjugofem grader i vintersovsäck, man kan ha det hur skönt som helst. Dagtid är det bara att klä på sig lite extra.

Vill man vara säker på att sova varmt kan man skaffa husdjur, till exempel en hund eller två som man låter sova i sängen. Om ni någonsin hört det engelska uttrycket ”Three dog night” så förstår ni att det syftar på vad man behöver göra om man ska sova i riktigt svinkalla temperaturer.

Mat kan vi laga på vedspisen, tusentals husmödrar har gjort det före oss. Det är bra att äga ett sprit-, bensin- eller ett gaskök för nödsituationer. Igen med erfarenhet från mina ökenresor är min rekommendation för boende i ödemarker att ha ett förråd av lättvärmda konserver hemma. Har man inte tillgång till vare sig vedspis, sprit- eller gaskök men kan elda utomhus kan man laga mat över öppen eld. Tänk på att ha en större grop där man bränner ned vedklampar till kol och sedan gräver en mindre grop bredvid där man lagar mat i gjutgjärnsgrytor eller stekpannor.

När strömmen försvinner, försvinner ljuset. Stearinljus och värmeljus är mysiga och hjälper dessutom till att värma huset. Men helt oumbärligt är en pannlampa. I alla rekommendationer står det att man ska ha en ficklampa som är ett mindre användbart alternativ. Oftast behöver man händerna till annat än att hålla en ficklampa, speciellt när man lagar mat.

Sen finns det klassiska präktiga rådet om en batteridriven radio som faktiskt är bra, liksom naturligtvis smarta telefoner och surfplattor för att kolla vad elbolaget har för sig.

Strömavbrott behöver inte vara så dåliga, i alla fall inte det första dygnet. Det är bara att göra en kopp te, sätta sig och mysa i soffan med en hund och en god bok och glömma alla plikter. När mörkret kommer smygande kokar man lite värmande soppa och har candle light evening med sin fru.

Publicerat i Livet på landet | 4 kommentarer

Det analoga ljudets ljuvlighet – eller Herr Tages känsla för Bach

Tage i Jens knäTage och jag fick under ett par dagar vara gräsänklingar i Lund medan Tyra löpte. Bland annat roade vi oss med att montera upp min stereo från 90-talet. Det är en modell som inte går att ge bort för pengar idag, med en skivspelare och feta, svarta kablar som ringlar som nymatade pytonormar längs golvet. Under studentåren gled jag tidigt in i en sekt av unga män som favoriserade stereoutrustning byggd i Storbrittanien med få knappar och rattar. Men länge vandrade jag i mörkret tills jag en dag stötte på Lennart.

Lennart var egentligen ingenjör men hade som mission i livet att sälja ett skotskt märke med en tämligen annorlunda ideologi. I provspelningsrummet fanns bara ett par högtalare åt gången, inte en hel vägg som i de vanliga stereoaffärerna. Lennart släpade olika högtalare in och ut. Naturligtvis spelade vi LP-skivor, digital-ljud var inget vi nedlät oss till.

– Bra diskant, provade jag, och mellanregistret låter klart och fint, men borde inte basen vara lite fastare?

Lennart tittade strängt på mig och sa till mig att lägga av.

– Om foten börjar stampa takten, trummisen och basisten spelar tajt och det svänger, då är det en bra stereoanläggning, strunta omedelbart i de där idéerna om mellanregister och diskant.

Jag började lyssna och gav honom rätt, det svängde, jag blev glad av musiken och då, tja, då var det en bra stereoanläggning. När priset fortfarande fick mig att tveka, körde Lennart hem en hel anläggning till mig när han stängt sin butik på nyårsafton. – Ha det så kul när ni har fest ikväll, sa han. Sen var loppet kört för mig.

I en tid när en stor mängd musik produceras i en dator, sångröster filtreras genom elektroniska filter och musiken i bästa fall levereras digitalt via en CD, i sämsta fall komprimerad via en mobiltelefon och hörlurar, då är det väldigt få som förstår vad man menar med det analoga ljudets ljuvlighet.

Men Tage förstår.

I slutet av 90-talet kompletterade jag min skivsamling genom att köpa upp en kollegas samling av  klassisk musik och jazz, och ännu fler blev det när jag träffade jazz- och Bach-älskaren Anna. Så jag började med Händels Messias, satte mig ned och slöt ögonen. Från trakten av mina fötter hörde jag en belåten suck. Tage älskar barockmusik. Och nog tusan började högerfoten röra sig som Lennart en gång lovade att den skulle göra. De gamla kontrapunktsmästarna visste vad de sysslade med. Vilket sväng.

Vi bytte först till Billie Holiday, och sedan till My Song med Keith Jarreth (Annas skivor). Därefter Howlin Wolf och till sist Highway Star med Deep Purple från Made in Japan, som Tage dock visade mindre entusiasm inför.

Allt inspelat med samtliga musiker närvarande i rummet samtidigt, på analoga band och graverat på LP-skiva. Inget förstört någonstans av digital sampling eller filtrering eller komprimering. Kan det bli bättre än musik av musiker som spelar av glädje och förmedlar musikens känslor?

Jag skulle kunna ge mig in i långa tekniska förklaringar varför musik låter så mycket bättre med analoga teknik än med digital, men det bästa vittnet är Tage. När vi är i lägenheten spelar vi körverk av Bach eller någon annan barockmusik för honom. Han vet inget om vilket tekniskt medium som används. Han vet bara en sak.

Att han vill ligga hoprullad i en stol, sluta ögonen och bara njuta av denna ljuvligheters ljuvlighet som flödar i rummet. Själv sitter jag i stolen bredvid och stampar takten med foten.

Publicerat i Livet på landet | 1 kommentar

Attack i gryningen

Viggo gaspar_mellanstorNär morgonen kom, stapplade jag upp och släppte ut hundarna. Detta innebar även att de katter som varit ute kom in. Först skred Viggo Mårtensson (Brösarps svar på en viss dansk filmkändis) in med sin energibesparande gångstil som han för det mesta använder. Efter avklarad frukost intog han en bekväm position i soffan.

Sedan marscherade Muffin in med den ödmjuka hållningen hos en politisk kommissarie i Röda Armén. Med självbelåten min stegade hon in i stora rummet. Viggo grep tillfället i flykten och kastade sig med ett tigersprång rätt ned på Muffins rygg. Hon gav upp ett indignerat fräsande och flydde upp på Kattvinden. Hastig rörelse lockade in Tage och Tyra som hängde på och hjälpte till att jaga upp Muffin på vinden.

Det skulle ha varit på Teklas tid. Hon accepterade inga slyngelfasoner från Viggo. Den senare var uppenbart mycket nöjd med sig själv. Skärmytslingen var inte värre än att de två kombattanterna kunde borra ned sig tillsammans i Annas sänghalva.

Nu på kvällen var jag ute med hundarna i trädgården. Tyra fick i mörkret syn på Moses, en katt hon älskar att jaga. När hennes offer infångats ställde hon sig ovanpå honom och pussade och slickade på honom. Egentligen tycker han att det är skönt, men han tycker inte om att bli jagad.

Viggo som satt i gluggen i muren till ladan, observerade sin bästa kompis Moses predikament, tog ännu ett av sin berömda tigerhopp och rusade fram emot Tyra. Man kunde mer eller mindre höra trumpeterna blåsa till attack när kavalleriet ryckte ut för att jaga rödskinnet på flykten. Tyra tycker om möjligt ännu bättre om att jaga Viggo som gjorde en hastig cirkel och drog med Tyra bakom sandhögen. Farten var nu allt annat än energibesparande, Tyras tassar smattrade som trumpinnar på marken när hon rusade efter Viggo runt sandhögen. Där tvärvände han för att återvända till Moses undsättning. Tyra märkte inte vad som hände utan fortsatte mycket häpet ut i mörkret till min förtvivlan och Viggos förnöjelse.

I tiden mellan dessa händelser han Viggo med att äta och sova och gäspa. Han måste ju samla krafter någonstans.

Publicerat i Livet på landet | Lämna en kommentar

On the road

Isa på logdörr

Jag kommer aldrig att förstå hur katter tänker. Och den katt som jag minst begriper mig på är Isa som har sin egen logik. Hela vintrarna ligger hon inomhus, äter sig fetare och fetare tills magen släpar i golvet. Höjden av motion är en gäspning eller möjligen att gå ut i stallet och klättra upp på värmepannan för en skön tupplur.

Sommartid är det tvärtom. Då ska man vara glad när man får träffa henne. En gång i somras hade hon varit borta i 3 veckor. Till och med en luttrad kattägare har sina gränser gick jag och tänkte för mig själv. Mitt på vägen står plötsligt Isa som till min stora häpnad går fram och nospussar Tage. I vanliga fall avskyr hon hundarna.

– Ska du följa med hem till gården, frågade jag henne. Många jamanden och undanflykter till svar.
– Det ska regna i morgon, påminde jag henne. Då är det väl skönare att vara inomhus? Jag såg hur hon tänkte och till slut bestämde hon sig för att följa med hem, marscherade rätt upp på kattvinden, tömde matskålen både en och två gånger, sov till nästa dag klockan två när regnet upphörde och försvann sedan i två veckor till.

Under tiden hade Muffin gett sig ut på sin första walkabout. En kväll hittade vi henne nere i byn. Vi blev lätt förtvivlade när vi insåg att hon förmodligen hört oss någonstans längs vägen och följt efter oss, sin vana trogen. Hur skulle vi få hem henne? Vi var 2 km hemifrån, det är en bit att gå för en tankspridd katt.

Det finns lösningar. En husse som älskar sin lilla katt, bar henne en stor del av vägen. Själv spann hon lyckligt i min famn.

Därefter stötte jag, Tage och Tyra på Isa sent en kväll spatserande på ett halmtak i månskenet med svansen stolt svängande. Hon såg ut som ett djur i en Disney-film. Tyvärr för mig och Isa fick Tyra för sig att hon skulle slänga sig över Isa för ett pusskalas. Det som är Moses och Viggos högsta dröm var åtminstone ett obehag för Isa och vips var hon uppslukad av mörkret.

Den mest märkliga händelsen inträffade under Muffins andra walkabout. Vi träffade Isa utanför vår fastighet. Till vår stora överraskning pussar hon först Tage och hoppar sedan upp med tassarna på sidan på honom för att slicka honom i örat. Hon måste lyckats sätta klorna i honom för Tage fräste till åt henne. Vadan detta beteende från en annars mycket hundskygg katt?

Kanske tyckte hon att hon var alfakatt när Muffin var hemifrån. Kanske hade hon sett hur Tyra hoppar upp på Tage och sett hur Viggo och Tyra brukar brottas och på något vis fått för sig att det är så man gör med hundar.

Nu när november är här börjar det andra stadiet närma sig. Vi träffar henne nästan varje dag och hon håller sig ofelbart inne när det är storm och regnskurar på väg.

Katter och deras göranden och låtanden upphör aldrig att förvåna mig.

Publicerat i Djur, Hundar, Katter, Livet på landet | Märkt , | 1 kommentar

Sommarkökets ljuvligheter

Muffin hjälper till med plantornaDet var helt underbart att laga mat i somras. En gång hade vi besök av goda vänner som sedan skulle köra vidare för att hämta ett hästsläp de hade köpt. Säljaren var försenad så plötsligt hade de två timmar över. – Vi fixar middag, sa vi. Så gick vi ut i köksträdgården och började kolla vad som var skördeklart. Det visade sig vara olika betor, morötter, grönkål, bondbönor, vitlök, zucchini, aubergine plus att vi hade färskpotatis hemma. Allt jag gjorde var att koka olika sorter, grilla zucchinin, fräsa auberginer med vitlök och salvia och woka grönkålen med olivolja och vitlök. Det var inga konstigheter, och en klick smör var det enda  tillbehör som behövdes.

Våra gäster åt som om de aldrig hade ätit förut. Dessutom gjorde Anna en paj på våra egna vinbär som efterrätt. En stor del av succén berodde på att grönsakerna var nyskördade, den andra på att vi haft väldigt goda sorter. Något så ödmjukt som en vanlig morot smakade som den ädlaste sparris, sorten heter Early Nantes.

Sommarens stora överraskning var en nepalesisk aubergine som heter Wenta, fröerna kom från Runåbergs, frukterna blev som fingrar och stektes genomgående med salvia och vitlök. Anna misströstade länge om de 50 olika tomatsorterna men till slut exploderade de med så mycket frukter att vi hade svårt att hinna med att äta upp alla. En väldigt enkel rätt som jag gjorde var att steka dem snabbt med olivolja och vitlök och servera med spaghetti. Rätt många rätter i vårt hushåll består av en eller annan grönsak som åker ned i en stekpanna med olivolja och vitlök och sedan slukas med välbehag.

En annan glad överraskning var sockermajs som påstås vara svårodlad, men i våra odlingsbäddar stortrivdes den tillsammans med tomater och bönor. Fröer från Premier Seeds. Vilken lyx att bara gå ut och plocka majskolvar!

Allt kan inte gå helt väl. Våra olika grönkålssorter angreps av insekter. Resten åts upp av rådjuren som bara blev fräckare och fräckare. Jag anlade ett par nya odlingsbäddar den här sommaren (som om det inte var nog med att gräva ut grunden till växthuset). I en av dessa skulle vi odla mangold och bönor. Trodde jag, rådjuren ville annorlunda. En kväll kom jag ut och då stod råbocken där och glodde på mig. Jag stirrade ilsket tillbaka och betraktade min uppätna mangold. Då börjar det där fräcka djuret skälla indignerat på mig för att jag stört honom i hans måltid.

Nästa år blir det viltstängsel. Vårt mål är att producera ännu mer. Jag har börjat inse att det är smartare att skörda och frysa in än att bara låta allting växa hej vilt. Fortfarande i november är vi självförsörjande på vitlök och morötter och vår frösådda lök har av någon anledning fått glädjefnatt och börjat växa igen.

Jag vet inte vad jag mer kan berätta förutom att jag denna sommar uppfann en ny sylt på krusbär, apelsin och stjärnanis och en annan med päron och ingefära.

Publicerat i Livet på landet | 1 kommentar

En kärlekshistoria

tyra ormbunkar

En sommarmorgon vaknade jag av att någon låg med huvudet på min kudde och snusade mig i nacken. Morgonsolen lyste in i sovrummet och ljumma morgonvindar fläktade genom det öppna fönstret. – Det här ögonblicket kommer aldrig tillbaka igen så njut, tänkte jag. Det var Tyra som låg och andades mig i nacken.

De flesta morgnar väcker hon mig genom glada buff i håret och slickar på örat. Allt i hennes liv är en serie av roliga bus, hyss och lekar. Morgonutflykt på innergården, tigga smörgås vid frukostbordet, dra i kopplet som en galning på morgonpromenaden.

Bäst av allt är när Tage leker med henne. Lite bättre än bäst är när de springer runt huset i full karriär, Tage först med sina långa ben, Tyra efter så snabbt hon klarar med de små tassarna dundrande i marken som trumpinnar, tungan hängande ut och överlyckliga ögon. För att inte tala om när Tage går med på att brottas.

Tage har en gräns och det är när hans tassar ska torkas och Tyra försöker stjäla handduken. En gång gav han henne en så svart blick att buset upphörde omedelbart och hon satte sig i givakt. Det är inget som vare sig jag eller Anna har lyckats få henne till.

Väldigt roligt är också att springa efter katterna som inte alltid är lika förtjusta men som står ut med otroligt mycket från henne. Först jagade hon Moses, sedan smet han in fönstervägen och till sist fick han fungera som huvudkudde för en trött valp i soffan.

Viggo är fortfarande blixtförälskad i henne. Sitter vi och fikar i trädgården kan Viggo sitta och jama under kastanjen och försöka locka på henne. Är möjligheterna till tiggande uttömda rusar hon bort till honom för en kombination av brottningsmatch och pusskalas. Bägge verkar vara mycket nöjda.

Hennes glada och godmodiga humör är ovanligt för en röd cockertik (de brukar försöka bestämma redan i unga år). Men så lever hon ett väldigt bra valpliv. Bor med en äldre hund, har kattkompisar,  sköna sovplatser, får något extra gott på kvällen, snälla händer klappar och hon kan springa i princip hur mycket som hon har lust med.

Det finns många former av lycka. Att umgås med en kärvänlig valp är en av de bättre.

Publicerat i Djur, Hundar | Märkt , , , | 2 kommentarer

Gräv där du står

Graninge kängor med spiktrampskyddVar har vi varit? Svaret är i vår köksträdgård.

Vad har vi gjort där? Svaret är grävt. Inte så lite heller. Först en massa nya odlingsbäddar, sedan grävde vi ut grunden till vårt produktionsväxthus. När Hörröds Grus kom och levererade 13,8 ton makadam insåg vi hur mycket jord och sten vi fraktat bort med skyffel, spade, hacka, grep och spett och inte minst skottkärra. Ett av delresultaten är en ny vägstump i en av skogsdungarna.

Efter denna pärs har jag skaffat nya visitkort där det står Ace of Spades som titel. Middagar åts på spanska tider, efter hundpromenad blev det till att stupa i säng. Bloggandet har därför blivit lite eftersatt.

Som vanligt innebär sommaren gästande älgar, bortsprungna katter, nya recept på råvaror från köksträdgården och bärbuskarna samt det sedvanliga överskottet av zucchini.

Är vi tillbaka på bloggen? Ja, i alla fall i kväll.

 

Publicerat i Livet på landet | 2 kommentarer

Älgarnas Trädgård – Episod IV – Ulrikes återkomst

alg3Gråben tycks ha besökt torget i Åhus om man får tro lokalpressens rapportering. Det märks för det är fridsamt i skogen. Ja förutom den där Ulrike som är på smällen igen och står och glor på oss på skogspromenader och marscherar tvärs över paddocken in i Älgarnas Trädgård.

Det där djuret är helt obekymrat om människor och tyvärr om hundar också. Hon stod och åt av något smaskigt i Grodträsket, c:a 15 meter från mig och Anna utan att verka nämnvärt berörd av vår närvaro. Det mest positiva med hennes besök var att hon åt på sly som jag ändå skulle vilja bli av med.

Idag när jag och Tage var på hemväg från promenaden kom två jättestora vildsvin rusande över vägen. Man ser spår efter deras bökanden här och var i trakten och ibland hör vi dem grymta belåtet inne i en granplantering. Det är alltid skönast att slippa se eller träffa dem.

Det djurslag som tycks minska i antal just nu är mullvadar och sorkar. Viggo bär stolt hem döda exemplar som han ger som present till Tyra. Som motprestation kastar hon sig över honom och brottas med honom under glada tjut och bit. Han står ut med osannolikt mycket.

Om inget annat händer så händer det alltid något med djur och natur.

Publicerat i Djur, Vilda djur | Märkt , | Lämna en kommentar

Kött ruttnar i magen

GrönsakerJag började för en 12-13 år sedan att intressera mig för mat och hälsa. De började egentligen som en idé att hitta en ny vinkel på matlagning, sedan började jag läsa på mer och mer. Ju mer man läser, desto mer förvirrad blir man. Till slut kokade alla vetenskapliga rön och alla stridande skolor ned till två rekommendationer.

1. Ät mycket frukt och grönsaker
2. Ät olika sorters frukt och grönsaker

Följer man de två råden behöver man aldrig fundera på vad som innehåller vad och om det är nyttigt eller inte.

En sak blev jag inte klok på och det var varför kött är så onyttigt. Det finns en mycket stor samstämmig vetenskaplig bas som pekar på att riskerna för bland annat cancer och hjärt-kärlsjukdomar har direkt koppling till köttätande. Missförstå mig inte, fasorna i djurindustrin är det första och enda skälet man behöver för att helt eller delvis avstå från att äta kött. Likväl ville jag förstå hur skadorna på kroppen uppstår.

Anna hade en enkel och handfast hypotes; Det ligger och ruttnar i magen och bildar onyttiga ämnen. Jag muttrade lite om enzymer och om hur nedbrytningen i tarmarna tycks gå till och hade lite svårt att köpa hypotesen.

Det kunde inte gärna vara protein och aminosyrorna som bygger upp dem, flera av dem finns även i vegetabilier och ställer då inte till med någonting. Även om inte alla läkare är överens kan man nog även avfärda kolesterol och mättat fett. Tio år gick och jag fick fortsätta med att leva med att inte veta varför kött är så onyttigt.

Nu har en grupp forskare kommit fram till ungefär det som är Annas hypotes. Vid nedbrytningen av kött i tarmarna bildas skadliga ämnen som i sin tur orsakar sjukdomar.

Boven i röda köttet hittat (dn.se)
Intestinal microbiota metabolism of L-carnitine, a nutrient in red meat, promotes atherosclerosis (Nature Medicine, abstract)

Lite intressant är det att i studien jämförde man även med veganer som inte oväntat inte hade samma skadliga ämnen i sina kroppar.

För det första. Anna hade rätt. För det andra. Allt kokar ned till en och samma rekommendation. Ät mycket frukt och grönsaker.

Publicerat i Matfilosofi | Lämna en kommentar