Efter dagens dont

image

Efter dagens dont är det skönt att sätta sig ned och dricka något kallt.

Bänken på bilden har jag byggt av ett stycke ek som jag hittade på stallvinden. Träet kan mycket väl vara från 1800-talet. Ursprungligen skulle den använts till något mindre ädelt ändamål, men när jag såg att den hade skålat sig med ålderns rätt fick jag idén att den skulle kunna bli en bänk.

När jag började slipa ned ytan kom det vackra träet till sin rätt. Inget träslag är så vackert och underbart att arbeta med som ek.

Benen är restvirke 100*100 mm som jag slipat med slippapper 40 och målat med faluröd linoljefärg.

Nu står bänken där den gamla gödselstacken var. Här funderar vi på att bygga en pergola med klätterrosor så att vi ska kunna sitta och njuta av rosdoften och beundra resultatet av kommande dagars arbetsinsatser.

Publicerat i Livet på landet | Lämna en kommentar

Ble ved de

image

Det finns ett skånsk uttryck som lyder: Ble ve de. Det betyder att om man håller på med något ska man fortsätta tills man är färdig.

Våra askar har under de senaste åren dött en efter en av askskott-sjukan. De har antingen fallit ned eller stått döda och sorgliga utan blad. Efter hand har jag sågat ned dem, delat dem i mindre bitar och släpat iväg dem till en hög bakom stallet. Där har de legat och väntat på att kapas, klyvas och staplas.

Men varje år blir det vår igen och plötsligt blir köksträdgården viktigast.

Den här sommaren har vi bitit ihop tänderna och gett oss på den där stora och mycket anskrämliga högen. Anna släpar fram timmer till vedkapen. Jag kapar i ungefär en timme.

Därefter tar Anna vid med klyven (vi har bara ett trefasuttag) och jag kör skottkärra efter skottkärra med ved för stapling i vedboden.

Klyvning och stapling tar minst dubbelt så lång tid som kapning. Det gäller att inte falla för frestelsen att kapa upp en gigantisk hög som det sedan känns oöverstigligt att klyva och stapla.

Dag efter dag har vi gått upp varje morgon och tagit en del av högen i sänder. Nu börjar vi ana att slutet är nära. Vedboden är fyllt med tre vintrars förbrukning.

Och när vi kommit till slutet av högen så väntar lika mycket till på att sågas ned, delas och släpas bort till stallbacken.

Det finns bara en sak att göra.

Ble ve de.

Publicerat i Livet på landet | Märkt | 2 kommentarer

En goddagspilt av Guds nåde

Viggo på innergården

Viggo är en katt som vet hur man njuter av livet. Ett av hans senaste påhitt är att ligga på de varma stenarna på innergården och gona sig.

Inte nog med detta, varenda gång någon av oss passerar honom jamar han högt och ljudligt. Det betyder att vi ska klia honom bakom öronen eller att hans flickvän Tyra ska stå och buffa på honom med nosen. Slutar vi kommer det förfärliga kvidanden.

Men det är bara att hålla med honom. Livet är till för att njuta.

Publicerat i Djur, Katter | Märkt | 2 kommentarer

En rälig råtta

image

På spaning efter den sork som flytt

Kvällarna är den skönaste tiden på dagarna just nu. Vi är oftast ute i köksträdgården, vattnar, skördar och pysslar om växter tillsammans med Tage och Tyra. Tage förser sig med viss hjälp av Anna med små delikata gurkor. Vi ser fram mot att hans favoritgrönsaker, tomaterna och sockerärtorna, ska bli skördeklara – då kan vi förhoppningsvis få gurkor till våra inläggningar. Just nu hamnar alla i Tages mage…

En annan av flockens medlemmar som passar på att förse sig med det naturen har att erbjuda är Muffin. Igår kom hon stolt intrippande i köksträdgården med en stor svart sork* dinglande i munnen.

Vad hon inte hade räknat med var att stöta på Tyra som omedelbart antog att sorken var en del av hennes kvällsmat och högg den från Muffin. Ibland ger katterna döda djur till Tyra som de uppfattar som flockens minsting som behöver lite extra omvårdnad.

Tyra hade dock inte räknat med att hennes rådiga husse hade en vattenslang i händerna. Plötsligt blev det bättre att hellre fly utan sork i munnen än illa fäkta med en vattenstråle. Sorken plockades snabbt bort och fick flyga ut i skogen.

Kvar satt en förvånad Muffin som undrade var hennes byte hade tagit vägen och en aningen fuktig Tyra som funderade på samma sak.

Muffin gav sig ut på en ny sorkjakt och Tyra och Tage fick sitt torrfoder serverat med alldeles nyskördad potatis, purpurbönor och morötter så kvällen var rätt så bra för dem i alla fall.

Sorkar har vi inga, våra glada röster klinga, när vi vattnar i vårt trädgårdland, tra la la.

*Sork är en lokal beteckning för alla typer av möss, råttor, sorkar, mullvadar m.fl. Ungefär som att ”han” är ett enhetsord för han, hon, hen, den och det.

Publicerat i Djur, Hundar, Katter, Trädgård | Märkt , , | 1 kommentar

Inte snön som föll i fjor

Snöig fläderbuske

På bilden alltså. Det är en bild på snö från 2010, en period då vi bloggade ganska flitigt. Det senaste året har bloggen varit mycket försummad. Allt är bra med hela vår flock men tiden räcker inte alltid till för allt man skulle vilja och borde göra.

Utanför fönstret ser det dock ut ungefär så där, 24 april 2016. Men vi har varit med om märkligare, nämligen snö i maj.

När vi vaknade efter en kall natt med minusgrader, verkade det bli en solig och varm dag och det var det halva dagen. Dagens uppgift var att tvätta växthuset med den på rea inköpta lilla högtryckstvätten. Den spolade hej vilt i 3-4 minuter och sedan la den av.

Mycket dragande av slangar och sladdar för de där tre minuterna, och då var det bara en nedfallen trädgren som blev avspolad.

Vi har inte tur med maskiner idag, eftersom jordvärmen har behagat strejka. Det gör den ofta på vårarna när temperaturen svänger, det verkar som om den inte hinner med.

Efter fika  med Annas väldigt goda kanelbullar fick det därför bli bekämpning av sly. Vi har ett projekt där vi ska ljusa upp i backen upp mot vägen. Backen är egentligen en underbar bokdunge, men den är svår att njuta av på grund av sly, sly och sly. Det var då snön började yra ned.

På tal om yr, ledde nysnön till glädjefnatt hos hundarna. Tyra sprang så snabbt att snöflingorna inte fastnade på henne. Tage tar det med ålderns rätt, han fyllde elva häromveckan, lite lugnare. Just nu ligger han i soffan bredvid mig och luktar blöt hund.

En kopp chai och två trofasta kamrater i en soffa, snöfall utanför fönstret, mysfaktorn kan knappast vara högre.

 

Publicerat i Livet på landet | Märkt , , | 2 kommentarer

Dragonflies

dragonflies closeVi har firat midsommar i sydväst och yllemössa. Vädret påminner mer om april än juni och jag kände plötsligt ett stort behov av att sticka en varm yllesjal, så det är just vad jag gör idag ;-)

Mellan regnskurarna har jag fotograferat min senaste tröja som jag är så supernöjd med. Trots många försök har jag inte lyckats ta ett enda foto som återger hur vackert garnet är.  Färgen är helt makalös – den varierar med ljuset och bakgrunden och är tyvärr omöjlig att fånga med kameran. Närbilden är bäst. Där ser man tydligt att det lila skiftar i blått, grått och lite grönt. Otroligt vackert till svart och blått men passar märkligt nog också till brunt. dragonflies2 Modellen är Dragonflies av Joji Locatelli. Ibland blir kombinationen av design och garn extra lyckad och jag tycker att min tröja är ett gott exempel på det. Eftersom garnet har lite fall i sig fungerar det bra till en ganska rak och enkel modell. Jag har också sett Dragonflies uppstickad i andra garner och då har den gett ett helt annat intryck.

Publicerat i Garn, Stickning | Märkt , , , | 1 kommentar

Min nya hap!

hap titlehap1 Rennie-garnerna har jag lovordat flera gånger här på bloggen och faktum är att jag numera sällan stickar med något annat. J C Rennie är ett av de äldsta spinnerierna i Skottland. Produktionen startade 1798 och bedrivs fortfarande i samma lokaler.

Rennies Supersoft – som är ett annat garn än Holst Supersoft/Magasin Duett Supersoft m fl – är mitt absoluta favoritgarn och jag tröttnar aldrig på det! Det är lätt, mjukt och varmt.  Vill man sticka ett tjockare plagg använder man dubbel tråd så det är verkligen ett användbart garn.

Ett tunnare Rennie-garn använde jag till min senapsgula A Hap for Harriet. Min Hap väger under 90 gram och är nästan 2 meter lång. Jag älskar garnet och den fantastiska färgen som är nästan omöjlig att återge på bild. Färgerna på Rennies garner är överhuvudtaget svåra att fotografera, flertalet av dom är så kallade ”heathers” och varierar beroende på ljusförhållandena och färgerna i omgivningen.

Mer om min Hap på Ravelry här.

Publicerat i Livet på landet | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Köpvanor och boktips

huivileikkiJag köper många av mina stickbeskrivningar i digitalt format. Tack vare Ravelry är det snabbt och enkelt – bara att klicka, betala och ladda ner – och det finns massor att välja bland.

Strax före årsskiftet började jag fundera på mina vanor (eller kanske snarare ovanor) när det gäller Ravelry-shoppandet. De nya reglerna om moms på digitala tjänster innebär att jag numera måste betala 25% mer för många av beskrivningarna på min önskelista. I bästa fall. I värsta fall kan jag inte köpa alla eftersom många designers inte längre säljer till kunder i EU-zonen.

På nyårsafton satte jag mig ner och tittade igenom min Ravelry-kö. Vilka projekt kan jag avstå från när priset för beskrivningen stiger till 10-11 amerikanska dollar (80-90 svenska kronor)? Vilka kommer jag att köpa oavsett vad de kostar? Den första listan blev ganska lång, den senare blev väldigt kort. Jag hade planerat att bunkra beskrivningar i sista minuten innan årsskiftet, men i själva verket köpte jag bara en enda och det av en designer som inte aviserat några prishöjningar. Det gav mej en rejäl tankeställare. Några dagar senare pratade jag med en stickfantast som totalt tappade hakan när jag berättade att vi är många som utan att tveka betalar 50-90 kronor för en digital stickbeskrivning. ”Är den inte ens tryckt på ett tjockt och fint papper??? Betalar ni verkligen så mycket för en data-fil???”

Ja, det finns faktiskt en värld utanför Ravelry. Det går att köpa tryckta stickbeskrivningar i garnaffärerna, många veckotidningar innehåller stickbilagor och det finns mängder av gratis beskrivningar på Internet att välja bland.

Om jag ska vara en aning självkritisk har jag nog haft lite för bråttom ibland när jag handlat på Ravelry. Alltför mycket av det jag köpte var egentligen inte värt priset. Å andra sidan har jag använt många mönster gång på gång så det jämnar ut sig. Men det skadar kanske inte att försöka vara en klok konsument även när det gäller förhållandevis billiga och icke-nödvändiga varor som stickbeskrivningar?

Vad gäller att få valuta för pengarna så kan jag tipsa om Veera Välimäkis Huivileikki. Hela 22 snygga och roliga halsdukar och sjalar för 223 riksdaler på Adlibris. En guldpeng per beskrivning! Att jag tvingas lära mej lite finska känns bara som en bonus.

Publicerat i Böcker, Stickböcker, Stickning | Märkt | 6 kommentarer

Katt Muffins känsla för ull

IMG_1748

Koftan är nytvättad och jag skulle bara sy i knapparna. Muffin vet mycket väl att hon inte får ligga vare sig på  köksbordet eller på mina kläder, men det är kallt och ruggigt och frestelsen blev nog för stor.

Ja, det är i alla fall min tredje Gnarled Oak Cardigan (Ravelry-länk här). Det är en modell som är ganska lätt och jätterolig att sticka, sitter snyggt och är bekväm även under kappor och jackor. Passar lika bra till jeans som till klänning eller kjol. Jag kan nog inte avhålla mig från att sticka några till.

Garnet är ett rent ullgarn, en blå-grön specialare från Rennies med lite ojämn och boucléaktig yta. Det var väldigt strävt att sticka med men efter en tvätt är det mjukt och nästan lite glansigt. Vintageknapparna passar perfekt i färg!

Publicerat i Djur, Garn, Katter, Stickning | Märkt , , | 2 kommentarer

Nöjd OCH stolt!

IMG_1735Jag minns inte hur det var med Göran Persson. Var han bara nöjd och inte stolt, eller var det tvärtom? Stolt men inte nöjd?

Jag är i alla fall både nöjd med och stolt över min Corrina! Garnet är Rennie Supersoft och beskrivningen kommer från Brooklyn Tweed. Med den kombinationen kan resultatet bara bli perfekt.

Själva stickningen var lätt och rolig men när jag skulle sy i ärmarna fick jag stora problem. Jag följde beskrivningen, och alla mått stämde, men ärmkupan var alldeles för kort i förhållande till ärmhålet. Efter flera försök (i januari 2013) gav jag upp och den nästan färdiga tröjan åkte ner i en av mina korgar.

Förra helgen, alltså två år efter mina första misslyckade försök, sydde jag i ärmarna och det stämde direkt. Jag insåg att ärmkupan måste sträckas ordentligt för att passa i ärmhålet – det fattade jag inte första gången. Resultatet är en fin och nätt a-linje, nästan lite skräddad över axlar och ärmar, och tröjan väger bara 205 gram.

Jag tycker om att bilden visar tre av mina stora intressen: Stickning, böcker och historia.

Publicerat i Garn, Stickning | Märkt , | 5 kommentarer