Rådjuren är nästan tama

Rucola och lökMoses i gluggenIgår stod jag och telefonerade uppe i allén. Vi har radioskugga, så det går aldrig att ringa till oss när vi är inne i huset och inte ut heller. Nu på sommaren är det helt ok, men det är lagom kul mitt i vintern att sitta i en iskall bil uppe vid vägen och ha telefonkonferens.

Nåväl, mitt när jag babblar på i telefonen kommer rådjurshinden med åtminstone ett kid promenerande uppe vid vedbacken. Sötare än en liten Bambi som tultar fram på vingliga ben får man leta efter. När hinden fick syn på mig vände hon tvärt.

Jag kom helt av mig i mitt samtal. Där ska man sitta och förklara för någon som sitter i ett luftkonditionerad kontorslandskap att samtalet fick en paus för att ett rådjur, en hare eller vad det nu är gick förbi. Vi lever i en helt annorlunda värld här.

Idag när jag och Tekla och Tage kom tillbaks från vår skogspromenad, stod den ena hinden precis vid vårt magasin, bara 15 meter ifrån mig. Det blir bara oräddare och oräddare, det börjar nästan bli tama. Aldrig har man kameran redo i de här ögonblicken. Ögonblicken är magiska, man får ta de här sekunderna och bara njuta.

De här två bilderna har inget med saken att göra, Anna tog dem, jag tyckte att rucolan och Moses i gluggen till logen blev så snygga att jag publicerar dem i vilket fall som helst.

Detta inlägg publicerades i Djur, Livet på landet och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s