I mormor Stinas spår

VinbärsplockningMin mormor Stina älskade att plocka bär. Hon och hennes systrar hade plockat bär för att sälja och för att äta under kriget. Nu pratar vi alltså första världskriget när hon var liten flicka.

När hon blev gammal svek närminnet henne och hon var ofta väldigt förvirrad. En gång tog vi med henne på en promenad och kom förbi ruinerna av ett skogstorp där det stod kvar gamla hallonsnår. Vi hade något att samla bären i och plötsligt förvandlades vår gamla stapplande, förvirrade mormor till en ung, skuttande flicka, full av iver som for mellan buskarna och plockade bär.

I sin egen värld var hon säkert tillbaka med sina systrar igen, lycklig som ett barn. Det var mycket rörande att se. Jag önskar fortfarande att jag hade kunnat ge henne fler sådana ögonblick.

I sin krafts dagar var hon en syltare och saftare av stora mått, dock var hon ganska sparsam med sockret. När vi grimaserade över väl sur sylt spände hon ögonen i oss och deklarerade; – Det är inte surt, det är bärstarkt.

Den där blicken kunde sätta fart på vem som helst. Konceptet att sitta stilla och göra ingenting fanns inte i hennes världsbild. Jag har fått plocka undan ett porträttfoto av henne. Anna tycker att mormor ser så bister ut så att det är svårt att sitta och softa utan att gripas av dåligt samvete.

Mormor skulle grymtat uppmuntrande när jag och Tage plockade vinbär i trädgården. Tage plockade från de nedre grenarna, de han brukar pinka på. Jag plockade av samma skäl lite högre upp. Jag lade mina bär i en plasthink, Tage var mer pragmatisk och åt upp sina bär direkt.

Även Moses och Muffin hjälpte till som kvalitetskontrollanter, uppflugna på gärdsgården bakom buskarna. En smärre diskussion uppstod mellan bärplockare Tage och kvalitetskontrollant Muffin vilket slutade med att kvalitetskontrollanten fick sätta sig i säkerhet bland ormbunkarna.

Bären (2kg) åkte i syltgrytan med en kanelstång och socker (1 kg) och saften av en citron. Koktes intensivt och skummades av. Tappades därefter på steriliserade burkar och fick göra sällskap med sina mer än 40 kusiner.

Jag tror att mormor Stina skulle ha varit nöjd med dagens insats.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Katter, Livet på landet, Sylt, marmelad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s