Tage i beknip

Tage framför ad-hoc-grind

Det är inte lätt när ens hjärta är fullt. Tages största önskan idag när jag kom hem var att rusa ut och hälsa. Varför då inte ta den snabbaste vägen vilken var rätt igenom grinden? Sagt och gjort….

Och så satt halva Tage, huvud och framtassar på ena sidan grinden och andra halvan, svans och baktassar var kvar på de andra sidan så att han vare sig kom framåt eller bakåt till sin egen stora förtvivlan. Jens fick hålla, klappa, lugna och trösta. Anna fick komma med skruvdragaren och skruva loss två spjälor.

En sekund senare var hela incidenten bortglömd och Jens och Tage kunde leka busleken* med Tages röda pip-dummy som om ingenting hade hänt. Så är det när man är kompisar på riktigt och inte bara på Facebook. Visst kan tråkiga saker hända, men hjälps man bara åt så blir allt bra till slut.

*Busleken är när Jens jagar Tage under höga vrål medan Tage skuttar runt och inte kan fångas. Leken roar Tage enormt. Jens blir andfådd innan Tage blir det.
Detta inlägg publicerades i Djur, Hundar, Livet på landet och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s