Skördartid

Hur mycket man än vill sträva mot Slow Life så går det undan ibland. I förra veckan stötte jag ihop med Håkan från Skånetimmer på macken.

– När kommer du till oss? Vi bestämde att ses nästa torsdag och idag gjorde vi upp ett kontrakt vid vårt köksbord om att ta ned vår granskog. Jag såg framför mig att Skånetimmer skulle komma i februari. Men ett telefonsamtal vid lunch och skördaren var på plats samma eftermiddag. Ganska snabbt jobbat, bläcket på kontraktet hade inte hunnit torka.

Granskogen planterades på 60-talet och förstörde en uråldrig betesplats. Nu är vår plan att vi ska återställa den här backen, eventuellt göra den till ett retreat för djur som vanvårdats eller övergivits. Till att börja med kommer vi att få det mycket ljusare i trädgården och i huset.

Så mycket av barnasinnet har jag kvar att jag kan stå med nedfallen haka och beundra denna fantastiska maskin i aktion i alla fall så länge den ger sig på ogräset gran. Klonk! Där sluter sig greppet om stammen. Svosh! Där sågas stammen itu. Brak! Där faller den. Tjoff! Där ryker grenarna och stammen är itusågad i lagom längd.

Här fälls för att få luft och ljus, är inte det tillräckligt?

Detta inlägg publicerades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skördartid

  1. Jonas skriver:

    Fantastiska maskiner! Jag upplevde själv en sådan när jag stod med min röjsåg och sax längs järnvägslinjen Brösarp – St:t Olof. Den kom körande över en ägovägskorsning upp till en liten dunge där den började tugga i sig av skogen. Detta medan jag försöker fälla träd för hand längs spåret, hängandes krok i arm vid viadukter och broar, balanserandes på slänter med en enkel lina upp till järnvägen 10 meter upp invid bron över Verkaån. Det är då jag tänker på hur enkelt det är idag och hur jobbigt det var förr, när man bara gjorde allt förhand. Sen blir jag också lika imponerad och road av att se hur den där rullande fabriken med lätthet fixar hela kedjan på plats från, fällning, rensning av grenar, sågning och buntning i hög där bak. Man kan stå och titta länge och fascineras. Trösten är att en sådan maskin aldrig hade kunnat arbeta på banvallen och att man därför ändå gör ett bra jobb….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s