Att möta människor i sorg

Haväng i augusti

Du är som en hund, sa Anna till mig när vi var ute och promenerade med Tage och Tekla. Du är glad där du är och längtar inte någon annanstans.

Visst det är sant, om jag kan leva i nuet så gör jag det. Nuet är ibland väldigt roligt, och ibland väldigt sorgligt, till exempel när man förlorat någon som stått en nära.

I våras träffade jag en av våra hundbekanta. Jag frågade henne hur det var och det var inget vidare. Hennes syster som vi också kände hade nyligen avlidit efter en längre tids sjukdom. Vi talade lite om sorg och hur det är att ta sig igenom detta. Det värsta var inte ensamheten och saknaden menade hon. Det värsta var omgivningens reaktioner av undvikande eller överslätande. Själv känner jag alltför väl igen detta.

Idealet i vårt samhälle har gått allt mer mot en onaturlig känslokontroll, det vill säga det är ok att vara jublande glad, ledsen eller arg så länge man inte visar det. Med en människa i sorg finns det stor risk att den personen ser nedstämd ut, pratar om och om igen om vad som hänt eller till och med gråter. Inte bra i dagens samhälle där vi förväntas alltid vara kontrollerade och behärskade.

Strategierna för att möta människor i sorg blir då att undvika obehaget av starka känslor genom att undvika människan eller att försöka släta över vad som hänt eller att kräva att nu är det nog dags för det där sörjandet att vara över. Jag vet inte vad som är värst.

Att möta människor i sorg är inte besvärligt. Ofta räcker det med att fråga; Hur är det? eller; Hur har du det? och sedan lyssna utan att säga så mycket.

Av alla mänskliga känslotillstånd så nog sorg det som bäst lämpar sig för Slow. Saker måste få ta sin naturliga tid i det rätta tempot, Tempo Giusto.

All sorg är individuell och har sin egen tidtabell och sina egna former. Helt enkelt för att relationen mellan den människa som gått bort och den människa som sörjer bara finns i en unik version. Inget du säger eller gör kan snabba upp denna process eller mildra smärtan. Försök inte ens, risken är stor att du kläcker ur dig något som gör smärtan värre istället för att mildra. Däremot kan du visa att du ser människan och hur hon eller han har det.

Ingen kan sätta sig till doms över hur lång eller kort tid ett sorgearbete ska ta. Du kanske tycker att det borde ha gått över, men har det inte gjort det så har det inte. Du kanske tycker att den sörjande borde visa mer eller mindre känslor eller visa dem på ett annat sätt, men de tar sig de uttryck de tar sig.

När den sörjande är redo går den personen vidare i sitt liv, på det sätt som är rätt för den personen.

Så jag säger det en gång till. Att möta en människa i sorg är inte svårt. Bara fråga honom eller henne hur de har det och lyssna på dem. Dom kommer att minnas dig som en äkta vän.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta ämne var ett inslag hos Radiopsykologen i P1 tidigare i veckan. En kvinna som förlorat sin man efter 34 års äktenskap ringde in och berättade om sitt sorgearbete och hur jobbigt hon tyckte det var med omgivningens reaktioner. Bland annat var det flera så kallade väninnor som tyckte att nu var sorgeåret till ända och då var det dags att ragga upp en ny karl. Som hon själv sa; Det har tagit åtta år för en av dem att komma över sin skilsmässa, hur kan hon tro att min sorg ska gå över på ett år.
 
 
Detta fick mig att tänka både på hur jag själv och människor i min närhet har blivit bemötta med okänsliga kommentarer, samt den genant, oproportionerliga tacksamhet som jag mötts av från människor i sorg som jag inte gjort något annat än lyssnat på.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att möta människor i sorg

  1. Mette Grön skriver:

    Många goda och kloga ord. Jag tyckte det var bra att läsa. Sorg är jätte många tanker och känslor och det tar tid och jag känner att jag vill inte bara glömma för det går inte !

    • Anna skriver:

      Jag förlorade min förra hund för drygt 12 år sedan, och jag tänker fortfarande på henne ofta ofta. Minns henne så tydligt, och det är jag glad för. Jag säger som du, att jag inte vill glömma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s