Göran Hägg: Gud i Sverige

Väl medveten om att Göran Hägg är en av mina favorit-författare gav Anna mig denna bok i födelsdagspresent.

Gud i Sverige är en idéhistorisk översikt över religionens historia i Sverige från övergången från Asa-tro till kristendom fram till vår tid. Med ett så långt tidsperspek-tiv målar Göran Hägg med de stora penseldragen snarare än att ta fram mikroskopet och studera detaljer. Detta är både bokens styrka och dess svaghet.

Vill man lära sig mer om till exempel kristendomens införande eller om häxprocesserna finns det böcker som specialiserar sig på dessa perioder i historien, till exempel Maja Hagermans Spåren av kungens män eller Bengt Ankarloos Satans raseri.

I ett så långt tidsperspektiv finns det också en risk för att fastna för det udda och spektakulära framför det vardagliga. Göran Hägg balanserar ibland på den gränsen, t.ex. när han skildrar Strindbergs förvirrade religiösa utflykter, och lyckats hålla sig på rätt sida.

Göran Hägg är bäst när hans syradoppade penna droppar sina giftiga repliker över människor och företeelser han ogillar. I denna bok hade jag förväntat mig en rituell avrättning av den Heliga Birgitta och får nöja mig med att hon citeras i sin eget arroganta härsklystna jag vilket är illa nog för hennes eftermäle.

En sak jag fick klart för mig genom att läsa Gud i Sverige är varför jag aldrig kommer att bli en äkta troende lutheransk kristen. Då ska man tro på Bibelns ordagranna ord för att komma till himlen, att göra goda gärningar räcker inte. Om man får tro Göran Hägg befinner jag mig då i gott sällskap med en stor del av nutidens präster och biskopar i Svenska Kyrkan.

Göran Hägg klargör Swedenborgs enorma inflytande på modern religiositet, jag har alltid betraktat honom som en bisarr 1700-tals-kuf med märkliga hallucinationer. Överlag lyfter Göran Häggs skildring från upplysningen fram till modern tid. I modern tid hyser han ett speciellt agg till vad han menar är vår tids avkristnade Svenska Kyrka. Själv är han ateist, men ska man tro så ska man, menar han, inte flumma runt och humma och mumla om att Bibeln ska ses som ett antal allegoriska berättelser och inte tolkas bokstavligen.

Heder åt Hägg för att han skildrar de sorgliga händelserna i Knutby utan att vältra sig i snaskigheter, vilket annars är en frestelse att falla för.

I Göran Häggs böcker finns det alltid ett alldeles speciellt guldkorn. I Gud i Sverige är det en passus där positivist definieras som en person som drar fram obehagliga fakta.

Bokens allra största förtjänst är att det framgår hur religion är ideologier som skapas av människor och hur kristendomen som ideologi förändrats när samhället förändrats. 2010-talets flummiga snällism är totalt väsensskild från 1600-talets stenhårda fundamentalism som passade den tidens militärdiktatur.

Som framgår är jag mycket förtjust i Göran Hägg. Gud i Sverige är inte den tyngsta och mest djuplodande boken om religionens historia i Sverige man kan hitta. Just därför är det en bra julklapp till den historiskt intresserade som jag rekommenderar varmt.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Göran Hägg: Gud i Sverige

  1. Juhan skriver:

    Måste säga att jag gillar Hägg och Harryson i dagens historieberättande, lite mindre begeistrad i Lindqvists mer populistiska alster…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s