Klok som en Cocker

För några år sedan när Anna bodde i ett mysigt gårdshus i centrala Lund stod jag och putsade motorcykeln ute på gården. Anna var nere i källaren och tvättade. Vår granne Fredrik reparerade sin cykel. Tekla strosade omkring lite och kom sedan på att hon ville ha något gott att äta vilket hon högljutt berättade för mig.

– Tekla, du får lugna dig, ser du inte att jag håller på att tvätta motorcykeln?

Tekla stirrade uppgivet på mig med den där blicken som hon får när hon inte får igenom sin vilja omedelbart.

Fredrik vände sig till mig och frågade om jag verkligen trodde att Tekla begrep vad jag sa.

– Vänta och se, sa jag till Fredrik. Sedan vände jag mig till Tekla.

– Tekla kan du gå ned till tvättkällaren och säga till Anna att du ska få knäckebröd eller kex eller något gott?

Tekla funderade en liten stund, vände på tassen, knatade ned i tvättkällaren och började ge skall tämligen intensivt. Fönstret till tvättkällaren stod öppet så allt hördes tydligt.

– Vad vill du Tekla, frågade Anna där nedifrån, ska jag följa med dig?

Glada positiva voff, äntligen förstod den där trögfattade människan. Upp ur källaren kommer Anna och Tekla. Tekla först med bestämda steg emot lägenheten som låg på första våningen.

– Hon vill ha ett kex eller lite knäckebröd, ropade jag.

Fredriks cykelreparation upphörde tillfälligt.

– Det var som fan, sa han och kliade sig i hårbotten, det hade jag inte trott var möjligt.

Tekla har ungefär lika mycket intelligens som en treåring. Jag brukar säga att hon är mer som en liten apa än som en hund. Lyckligtvis har hon inga händer…

Om vi däremot jämför med Tage så är det en hund som är som en, tja en hund. Om han hade varit tonåring hade han haft flest kompisar på skolan, ganska många flickvänner och kört trimmad moppe. Men MVG i matte eller historia? Nja… Tages kvalitéer ligger på det emotionella planet.

Hundar är hundar. Att Tekla är en hund inser man när hon tar andra hundar i upptuktelse, kastar sig över möss med tigersprång i skogen eller äter onämnbara ting. Hundar är inte barn även om de smartaste av dem kan ha en intelligens motsvarande ett mindre barns.

Tekla är allra roligast när hon blir ombedd av en av oss att gå till den andre för att säga till att Tekla ska få mat, gå ut eller vad hon nu har lust med. Mest triumferande är hon när jag först har nekat henne något, hon sedan går till Anna och säger till, sedan säger Anna till mig så att jag får lyda alfatiken. Då är Tekla nöjd. Det visar att hon kan tänka i två led, även om det inte är så komplicerade resonemang.

En gång försökte jag få henne att hoppa ned från soffan för att säga till Tage att vi skulle gå ut. Hon kastade en klentrogen blick på det ludna, fisande, urindoftande köttstycket till hanhund som låg och snarkade på golvet. Sedan kastade hon en ännu mer klentrogen blick på mig.

– Hur i helskotta har du fått den bisarra idén?

Tekla har fler strängar på sin lyra, vi brukar diskutera religiösa (Är Påven katolik?*), filosofiska (Bodde Kant i Königsberg?) och naturvetenskapliga (Skiter björnarna i skogen?) frågeställningar. Kuggfrågor som; Skiter Påven i skogen? går hon däremot bet på.

Vi har roligt med våra hundar. Och har man en som är klok som en cocker har man aldrig tråkigt.

*Vi har en gång dryftat denna religionsfilosofiska fråga med förra biskopen i Lund.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s