Per Oscarsson, in memoriam

Ibland inträffar en publik händelse som på något vis berör oss privat. Per Oscarssons troliga och tragiska död är en sådan händelse för mig.

När jag gjorde lumpen tvingades jag ofta att skaka på rälsbussen mellan Ystad och Simrishamn, detta var sommaren 1977. En sådan eländig och dyster söndagskväll släpade jag med tunga steg mina beväringsfötter ombord på den blekgula rälsbussen med dammiga säten. Alla platser var upptagna förutom de utanför den vanliga kupén.

Jag frågade artigt den magre mannen som satt där om jag kunde slå mig ned. Han makade på sitt bagage och inledde ett fantastiskt samtal med mig om allt utom om skådespeleri. Efteråt har jag räknat ut att han skulle till Tomelilla och vara med på inspelningen av Picassos äventyr.

Australiens aboriginer har uppfattningen att om deras berättelser om skapelsen inte berättas och sjöngs om och om igen så upphör skapelsen att existera. Under ett par år efter min tågresa med Per Oscarsson berättade jag min historia om och om igen. Till slut tröttnade min familj på att höra vad jag och Per Oscarsson hade pratat om. När jag inte berättade min historia om och om igen glömde jag till slut innehållet i vårt samtal.

Det jag minns är hans otroliga värme och tankeskärpa. Han var en skarpsinnig, vänlig och humoristisk person – ganska skild från de roller han ofta fick spela eller provokatören som strippade i Hylands Hörna.

Av allt han gjort tycker jag att han var mest briljant i filmatiseringen av Knut Hamsuns roman Svält (fotot är från den filmen). I filmen finns en scen där hans rollfigur låtsas ställa ett fickur som han inte har efter en offentlig klocka för att hålla skenet uppe av att vara en välbärgad person. Ingen annan än Per Oscarssons kunde ha gjort den scenen.

Om han nu sitter på ett moln och tittar ned på oss kan han kupa handen framför sig med det imaginära fickuret, lägga pannan i djupa veck och konstatera;

– Hmm, den tycks ha stannat, nåväl, hmm, hmm.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Per Oscarsson, in memoriam

  1. Vackert formulerat, Jens. Ibland blir ord musik. Detta var ett sådant tillfälle.
    Jan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s