Lättnadens suck

Är det inte skönt när allting återgår till det normala? Plusgrader och snödimma, lite regn på kvällningen, visst är det så en skånsk vinter ska se ut. Inte minus femton och solsken.

Rådjuren har nu blivit sju. Vi fick flytta tillbaks utfodringen till den plats de är vana vid i den före detta granskogen. Där står de och mumsar på kornkross och kan även hugga in på granris. I morse stod hela bandet och blängde på mig; Var är maten?

– Kommer, kommer, subito signor, stånkar jag med en hink i varje famn.

Idag skulle jag ha målat på vinden men plusgraderna satte stopp för detta. Hängrännorna behövde rensas från is. Anna klättrade på stegen och rensade vinkeln mellan stall och hustak från snö. I vinkeln mellan logen och stallet behövdes ingen stege, Anna kunde stå på den gigantiska snöhög som ligger där och dra ned snö från taket.

Tage visade upp oanade talanger när det gällde att gräva i snön. Jag stirrade häpet på honom. – Det där kunde du hjälpt till med lite tidigare tyckte jag. Tage stirrade häpet tillbaka.

Vad som än händer är vi Digger och Mate.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s