Hur trivs du på landet?

En av de vanligaste frågorna jag får är: Hur trivs du ute på landet?

Jo tack, bra. Till exempel sover man mycket bättre när det är tyst och mörkt än vad man gör i stan. Men livet på landet är inte utan sina bekymmer.

När jag kom hem på eftermiddagen syntes inga katter till. Tage och Tekla rusade ut själaglada. Gick in och gjorde en kopp te. Då hördes ett uppfordrande jamande. Det var Muffin, så ok då, hon fick komma in.

Bäst som jag hade brett en smörgås hördes ytterligare ett jamande, denna gång mer indignerat. Det var Isa. Egentligen hade jag tänkt att hon skulle sova i Magasinet i natt, men har man henne i huset har man lite uppsikt över henne. Trodde jag just då.

Ytterligare ett jamande men lite mer bedjande hördes vid dörren. Det var Moses. Ok då, kom in till din syster och din mamma. Inget att be för, bara att hämta Viggo så att han kunde starta kvällens cirkusföreställning redan på eftermiddagen.

När jag kom tillbaka till huset med Viggo hade någon företagsam illbatting puffat upp dörren till badrumshallen, den dörr som är gränsen mellan kattzon och hundzon. Tage stod med förväntansfull min och väntade på vad som skulle kunna komma ut. Det är bara Muffin som får vara i hundzonen. Ingen katt gick ut till Tage, han fick vänta förgäves.

Stängde dörren och snabbt upp med cirkusdirektör Viggo Viking på vinden. Tittade mig omkring, såg tre katter, Muffin, Moses och Viggo. Var är Isa? En ganska noggrann genomsökning av först vinden och sedan bottenvåningen resulterade i noll säger noll katt Isa. Var hade det där illmariga djuret stuckit sig undan? Kunde hon smitit ut?

Stallet genomsöktes med ficklampa, ingen katt där, inte ens Tottafarens skrällande jamande hördes. Nu hör till saken att en katt som vill gömma sig i stallet eller i logen har en ganska lätt uppgift. Suck, hur var det nu med det där téet och den där mackan? Lite svalt och fanns mirakulöst nog fortfarande kvar med tanke på en viss känd mattjuvs ovanor (Tage).

Efter en god middag på timjansstekt qourn med spenat stekt i olivolja, potatis och en sås på vitt vin och bönor (mycket uppskattad av expertpanelen Tage & Tekla) återvände jag till vinden för att räkna katter. Nu var de fyra igen och jag svär att jag inte släppt in Isa och att jag dammsög varenda vrå och skrymsle, vände på alla garnkorgar och annat löst för att hitta det där djuret som inte är den minsta katt man hitta.

Var i helskotta lyckades hon gömma sig?

Ok, så trivs jag på landet? Javisst gör jag det, sova gott och äta gott i sin matskål, vad mer kan man önska sig? Om jag hade förstått var Isa lyckas gömma sig hade jag trivts ännu bättre.

Traktorn med punka försvann också idag. Vi får väl anta att någon ännu större maskin fraktade iväg den.
Annonser
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Katter, Livet på landet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s