Skam

Förmodligen har du skämts någon gång i livet. Måndagen efter en firmafest, när du hittade på något ofog i skolan eller när du sagt något i vredesmod som du ångrade efteråt.

Det är något märkligt med skam. De som borde skämmas gör det sällan samtidigt som man ofta uppmanas att skämmas för saker som man verkligen inte behöver skämmas för.

Ta världens diktatorer. De tycks sällan skämmas trots att de begår de värsta tänkbara brott mot mänskligheten man kan komma på. Tvärtom verkar de ofta extremt nöjda och stolta över sina hemska gärningar.

Jag har ett motsatt exempel från min barndom. Vår familj och många andra med oss badade utan badkläder på en strand en bit från Backåkra. För att komma dit fick man parkera bilen och promenera 2 km till stranden. Väl där träffade man ingen annan med badkläder.

Män i för trånga badbyxor utrustade med solglasögon och kikare låg och tryckte uppe bland sanddynerna. Sedan skrev de arga insändare till Ystads Allehanda om vilka hemska typer det var som badade utan badkläder på denna svårtillgängliga strand. Det var de som borde skämmas över sina beteenden, men de gjorde de inte.

Man kan härav sluta sig till att för att skämmas är det för det första nödvändigt att dela samma normsystem som de som anser att man bör skämmas. För det andra måste man erkänna för sig själv att man har brutit mot normsystemet. Kort sagt, tycker man inte själv att man har gjort något fel, ja då skäms man inte heller.

Men vilka normsystem ska gälla? Jag tycker alltid att det är enklast att fundera utifrån vad konsekvensen av ens gärningar blir. Om man orsakar en annan levande varelse psykisk eller fysiskt obehag eller död, då har man garanterat anledning att skämmas. Det generella undantaget är proportionerligt självförsvar. Vi har alla rätten till att få leva våra liv till dess naturliga slut och vi behöver heller inte acceptera att bli förolämpade, lurade eller misshandlade.

Skam är inte nödvändigtvis dåligt. Ingen människa är perfekt och vi gör alla något någon gång som gör någon annan levande varelse illa. De som tillhör den grupp som Viktor Frankl talade om som ”de anständiga” förstår när de har gjort något som är fel och skäms. En del mindre lämpliga gärningar går att reparera eller gottgöra. Andra kan man bestämma sig för att inte upprepa.

Det bästa är naturligtvis att tänka efter före. Vilka konsekvenser får mina gärningar? Har man gjort något mindre lämpligt i hastigt mod eller utan att fundera på konsekvenserna är det näst bästa skam.

Fram för skam!

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s