En olycka kommer sällan ensam

Visst. När den slutar falla ned och solen tittar fram gör den världen vacker. Men när jag tittade ut genom fönstret i morse kunde jag hålla mig för skratt. Snö igen. Jag vet, vi har ingen anledning att beklaga oss, bara -7 grader och det blev inte mer än 3 cm. En baggis jämfört med den brutala grävövning vi hade på julafton.

Vår jordvärmeanläggning som är en gammal best från 1999 strejkar lite av och till. Efter varje samtal med serviceteknikern lär jag mig lite till om hur den är programmerad. Just nu är min hobby att försöka överlista den så att den inte larmar. Eftersom vi kan elda i spisen kan vi alltid få det varmt i huset. Men en varm dusch då och då sitter så klart fint.

Bäst som jag var klar med snöskottningen och skulle titta till jordvärmepumpen hördes ett skrällande jamande inifrån pannrummet. När jag öppnar dörren, vem får jag se om inte en viss svart och vit strykarkatt vid namn Tottafaren. Vid liv och med en obeskrivlig odör omkring sin luggslitna kropp.

Ingen ska behöva gå hungrig hos oss, vare sig rådjur, strykarkatter eller mänskliga besökare. Så han får mat i sin matskål. Men ensam kom han inte, snö och larmtexter gjorde honom sällskap.

Visst ska det bli skönt med mars och april? Plusgrader och vandringstid för hankatter.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Katter, Livet på landet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s