En beklaglig lodis

Mannen med den välstrukna skjortan kastade en medlidsam blick på lodisen och hans hundar och tryckte sitt barn närmare sig. Lodisen var orakad, byxorna smutsiga, kängorna oputsade, skjortan skrynklig och hans hundar livnärde sig på att rota runt i sopor på en rivningstomt.

Föga visste mannen med den välstrukna skjortan att lodisen var en hemmansägare som var inne på sin nionde eller tolfte dag av flyttning. Lodisens disträ blick berodde inte på något drogmissbruk utan på att han funderade på en klassificering av objekt.

Saker som aldrig hade använts och aldrig skulle användas. Saker som hade använts någon gång och aldrig skulle användas igen. Saker som användes sällan men verkligen behövdes när den tiden kom. Böcker som redan var lästa men för älskade för att ge bort. Skivor som inte spelats på åratal, men som det skulle svida i hjärtat att göra sig av med.

Hur klassificeringen än var så hade objekten en sak gemensam. De tycktes uppnå en vikt på c:a 15 kg när de proppades ned tillsammans med sina kompisar i en Konsum-kasse. När de blev över 100 kassar vägde de tillsammans över ett ton, speciellt om man la till alla lådor och svarta sopkassar.

Att hemmansägaren började se ut som en orakad, svettig lodis med svarta ringar runt ögonen efter att ha släpat ett ton grejor var kanske inte så konstigt. Hans hundar såg dock pigga och glada ut och hade i alla fall inte tappat aptiten på illaluktande organiska objekt.

Lodisens hustru vill meddela bloggens läsare att hon cyklar i flera kilometer långa uppförsbackar med en höjdskillnad på flera hundra meter. Trots en svår träningsvärk ger hon inte upp och beklagar sig inte heller i blogginlägg över sitt öde.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En beklaglig lodis

  1. Det är svårt det där med saker och vad de representerar.

    Jag har mycket lite saker kvar från mitt tidigare liv. Mitt livsval har tvingar mig – eller kanske det är rättare att säga, hjälpt mig dithän. Först var det försäljningen av min lägenhet och flytten till Jan i Portugal. Visserligen står det ett par två-tre flyttkartonger i Malmö hos Jan äldsta dotter och väntar. Vad som kommer ner till Portugal återstår att se.

    Nu har vi bott i husvagn i sex år. Det efterlängtade huset är bara på lite drygt 50 kvm så där får det heller inte plats mycket. Men nu när jag har gjort mig av med det mesta, det finns egentligen bara några mycket väl utvalda minnessaker från mamma kvar, är det en lättnad. Det är inte så att jag aldrig ångrar mig angående vissa saker för det gör jag. Men lättnaden över friheten är ändå större.

    Lycka till
    /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s