Hårda metoder, nej tack

Tage hjälper till i trädgården

I helgen hade Malmö besök av en hundtränare känd från TV. Han uppträdde på en av Malmös idrottsarenor. Hundtränaren är ännu en av alla dessa förespråkare för hårda metoder. Man känner igen förespråkarna på deras påståenden om vargars beteenden.

En individ är flockledare och om de andra inte lyder så är det fritt fram med fysisk bestraffning av de andra flockmedlemmarna så att flockledaren får visa vem som bestämmer. Förment ömhudade hundägare som tvekar inför att fysiskt bestraffa sina hundar får höra att det minsann är tuffa tag i en vargflock och här gäller det att inte mesa sig utan att visa vem som är herre på täppan.

Anders Hallgren, en förespråkare för uppfostran genom positiv förstärkning, brukar i sina föreläsningar påpeka att de vargstudier som åberopas är gjorda på individer i fångenskap och har lika lite relevans som om man skulle studera människor i ett fängelse och därav dra slutsatser om mänskligt beteende.

Diskussionen som rasat i hundvärlden om olika typer av uppfostran utgår sällan från vad som är bra för hundar. Hundar betraktas ofta som något annat än en hund. Vi träffar ofta människor som pratar om hundar som om dom var barn. De kan till exempel uppmuntra Tekla att gå till sin ”mamma”. Det skulle bli en bra lång promenad upp till Dalarna där Debbie knappast kan finnas kvar längre. Våra hundar är våra hundar, inte våra barn och vi är inte deras ”mamma” eller ”pappa”.

Vi träffar även ofta hundägare som tycks se sina hundar som psykologiska mysterier och kommer med långa utläggningar om vad det betyder när hunden kliar sig, viftar på svansen o.s.v. Med all respekt för Tekla och Tage, några psykologiska djupingar är de inte. Deras önskningar och tankar går sällan längre än hur de ska kunna tigga till sig ett kex eller hur de ska kunna nappa åt sig lite hästskit i förbifarten på en promenad.

Vi träffar också alltför ofta hundägare som ser sina djur som ett slags animaliska robotar som ska programmeras in till ett slaviskt beteende. Hunden ska inte vara en hund utan gå som en robot. Leker eller hälsar på andra hundar gör man först när ägaren tillåter det. Jag blir alltid lite ledsen för hundens skull när jag ser de här kuschade hundarna.

Idag fick vi höra om en hund som inte fick gå före sin matte ut genom dörren får då skulle hennes roll som flockledare undergrävas. Aldrig hört något dummare. Jag släpper ut hundarna före mig i trädgården så att de ska få rusa av det värsta springet i benen innan vi börjar promenera. Det enda som undergrävs är mullvadshögarna.

Min hypotes om de hårda metodernas popularitet är att de tycks vara som mest älskade av de som har mest behov av att utöva makt. Många människor lever i sammanhang där de är utsatta för maktutövning fast de märker inte hur, för de blir alltid talade till i vänlig och artig ton av människor med social kompetens. De får aldrig vara med och påverka i de stängda rummen och de får aldrig information förrän det är för sent. Då är det bra skönt att någon säger till en att det är ok att utöva makt över sin hund och att man ska vara en tydlig flockledare. Ett litet ryck i strypkopplet så att hunden ser vem som bestämmer är inte så farligt. Vargar är ju så mycket tuffare mot varandra.

Men är det att utgå från hundens behov att rycka stenhårt i ett strypkoppel, även om den skulle råka ha luftstrupen i behåll efter den behandlingen? Mitt svar är ett självklart nej. En trygg och välmående hund är en kärleksfull individ som är beredd att älska dig till 100 % av sitt hundhjärta. Det övergår det mitt förstånd hur man kan förmå sig till att kuva och plåga någon som inget hellre vill än att vara din bästa vän.

Nyckeln till en bra relation och kommunikation med djur är se dem som Någon istället för Något.

I vår flock har vi ingen laissez-faire-inställning. Vi har få och tydliga regler för att ha en bra relation med varandra. Inte skälla inomhus, inte bita andra flockmedlemmar och inte stjäla mat från varandras matskålar.

Ibland har vi saker vi behöver Träna på, till exempel att avstå från att jaga katter. Ibland tar det tid och till slut går det. När Tage och Tekla vill någonting säger de till och är det ett rimligt önskemål just då så går vi med på det. De mår som bäst när de får vara hundar, till exempel springa i löplina i skogen eller på Stora ängen och sniffa efter djur.

En hund är en hund är en hund, inte ett barn, en psykologisk djuping eller en revolterande ADHD-värsting. Vi tycker väldigt mycket om Tage och Tekla, de har fungerande relationer med oss, med varandra och för det mesta även med katterna. Allt uppnått utan fysiska bestraffningar eller märkliga idéer om att vi människor ska vara tuffa flockledare.

Detta inlägg publicerades i Hundar och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hårda metoder, nej tack

  1. catdogs skriver:

    Du har alldeles rätt, så är det. Hundar är hundar, fast ibland kan de vara katter 😉 !

  2. Jens skriver:

    Jo, vi har ju Katt Muffin som vill vara hund, äta knäckebröd tillsammans med hundarna och gå på hundpromenad. På tal om djuruppfostran så har Anna lärt Viggo (vår Maine Coon) att sitta på kommando. Jag trodde inte mina ögon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s