Burn baby Burn – Het afrikansk chilisås

Sedan 1979 har jag försökt klura ut hur en nigeriansk korridorkamrat egentligen lagade sina ohyggligt starka och underbart doftande chilisåser. Detta recept är inspirerat av en chilisås pulicerad på http://www.congocookbook.com, en utmärkt webbplats om afrikansk mat. Efter receptet följer några fantastiska skrönor om denna något originelle korridorkamrat.

olja
1 finhackad liten lök
2 finhackade röda paprikor
5 finhackade klyftor vitlök
5 finhackade färska piri-piri-frukter för de försiktiga, 10 st för de med hår på bröstet
1 msk mörkt muscovadosocker
2 msk äppelcidervinäger
500 g passerade tomater (även färska skållade tomater kan användas)
1 msk tomatpuré

  1. Fräs alla grönsaker i oljan så att de blir mjuka men inte brända
  2. Tillsätt socker och vinäger och låt koka ihop lite grand
  3. Tillsätt tomater och tomatpuré låt koka på lägsta möjliga värme i en timme (Congo Cookbook säger 2)
  4. Salta, mixa ihop till en sås

Burn baby Burn!

Jag serverade den med pilau (pilaffris), garam masala-marinerad Quourn och en sallad på rödlök, svarta bönor, paprika och apelsin.

Chiliheads inser att grundreceptet kan varieras beroende på vilken typ av chili man har tillgång till och hur stark man vill ha såsen.

Denna afrikanska chilisås historia

I min ungdom bodde jag på en studentkorridor och studerade ganska sällan på Lunds Tekniska Högskola. På korridoren hade vi en kamrat från Nigeria som hette Charles. Charles var en snäll kille och var psykotisk. När han var nere var det mycket sorgligt eftersom han då ibland hade hallucinationer och kunde få för sig att ormar krälade i hörnorna. Det krävdes då ganska mycket för att lugna honom.

När han var uppåt var det däremot livat värre. På föreläsningar på tekniska högskolan kunde han sitta och asgarva högt. Det där gjorde föreläsarna nervösa och de började titta på sina formler för att kolla om något var fel.

Han blev en av de första svarta i världen att värvas till mormonkyrkan. Där deltog han i gudstjänsterna med liv och lust iförda färggranna gå bort-kläder som om han varit i kyrkan därhemma, sjöng och klappade i händerna. Han tyckte dock att mormonerna var lite väl dystra, svartklädda och hämmade. Inget hjälpte berättade han, hur han än försökte satt de där moltysta och blängde på honom.

På frågan om bästa sättet att färdas i Afrika svarade han: Taxi.

I korridorköket tog han matlagning med upphöjt lugn. Kokade han tevatten gick han in på sitt rum. När vi gick in till honom och sa till honom; – Charles, ditt vatten kokar, log han milt och svarade; – Det är bra, låt det koka, då är det varmt.

Ungefär samma attityd hade han till stekning av kött och fisk. En del maträtter blev ganska brända och därför behövdes det en stark chilisås. Var man förkyld och stack näsan ovanför de där såserna blev man frisk direkt. Ingen bacill eller virus kunde överleva i de ångorna. Jag får tillägga att lukten var underbar även om den brände som eld.

Sedan 1979 har jag försökt räkna ut vad det var han kokade ihop och i och med upptäckten av Congo Cookbook tror jag mig ha hittat receptet som inte var så speciellt mystiskt egentligen. Som Marcel Proust har skrivit ganska långt om kan man ju ha minnen av doft och smak som sitter i länge, och doften av denna sås väckte minnet av vårt gamla ruffiga korridorkök.

En dag var Charles försvunnen. När han varit borta i tre dagar blev vi rejält oroliga med tanke på Charles minst sagt instabila psykiska tillstånd och gick ned till Storkäft. Storkäft var en vaktmästare full av åsikter och med en otillbörlig relation till en städerska vilken utövades i städskrubben på K-korridoren, bra kunskap att ha när man ville få något gjort. Storkäft följde med upp blek i ansiktet för han hade öppnat rum till självmördare förut och det var inget han ville uppleva igen. Charles var dock inte där. Till slut fick vi veta av polisen att de hämtat honom tidigt en morgon och utvisat honom.

Vi blev väldigt arga, det här var på den tiden någon fortfarande blev upprörd över utvisningar. Efter några månader kom ett brev från Nigeria där Charles berättade att han blivit rektor för en skola. Vi spekulerade länge om (1) någon verkligen var så tokig att de utsett Charles till rektor och hur de i så fall gick till på den skolan eller om (2) han befann sig på ett mentalsjukhus och trodde att han var rektor för en skola.

Vi fick aldrig något svar men minnet av Charles, alla hans påhitt och framförallt hans brännheta chilisås lever kvar.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Recept, Såser, röror och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Burn baby Burn – Het afrikansk chilisås

  1. imane skriver:

    omg vill veta vad som hänt honnom 😦
    jag älskar stark mat !

  2. imane skriver:

    3 msk olivolja
    1 dl jordnötter
    4 vitlöksklyftor, pressade
    5 cm färsk ingefära, riven
    1 burk 400 g krossade tomater
    1 msk piri piri
    7 soltorkade tomater, hackade
    1 lime, saften av
    ½ tsk salt

    Fräs nötter, vitlök och ingefära i olivolja. tillsätt krossade tomater och låt puttra på svag värme i ca 10 min.

    Häll allt i en mixer och kör till en slät konsistens. rör ner Piri Piri, soltorkade tomater, limesaft och smaka av med salt.

    Servera varm eller rumstempererad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s