Livet nära naturen

Muffin har idag slagit sina egna personliga rekord i egensinniga påhitt. Som vanligt hängde hon med på morgonpromenaden. Som vanligt gjorde hon tankspridda pauser. En av dem var på Rolfs hygge. Hon hade smitit in bland några ormbunkar, jag, Tage och Tekla gick tillbaks för att hämta henne. Ingen Muffin syntes till. Jag stod och kallade förgäves när jag hör ett belåtet spinnande från en ormbunke en meter ifrån mig. Där ligger Katt Muffin, skitnöjd.

Vi fortsatte utan henne, tog vår sedvanliga runda och gick tillbaka samma väg vi kommit. Tage hittade henne denna gång i ett gräsbuskage. Glatt knatade hon med och det gick ganska bra ända bort till Rolfs stora hög med granris. Där tappade vi bort henne igen.

På eftermiddagen hade vi rådjur vid vår trekammarbrunn, totalt obekymrade om Teklas ilskna skall. Det är tur att man har en modig cockerspaniel som skydd mot sådana mordiska djur.

Hur gick det med Katt Muffin? Tja, jag och Tage gav oss ut på en kvällsexpedition och hittade henne 10 meter från rishögen. Det tog oss ungefär 20 minuter att gå de 200 meterna från infarten till skogen bort till ängen Poängen, där tröt i alla fall mitt tålamod även om Tage var beredd att vänta ännu en gång på henne. Med 100 meter hem borde även den mest tankspridda katt hitta hem.

Men så var det två kvar, Moses och Isa. När jag tog en runda runt huset får jag syn på en älgko i paddocken. Det var inte Ulrike, jag har inte sett till henne sedan i mars, utan en annan som vi tror är Ulrikes mamma. Hon har tydligen nyligen fått en kalv, för hon hade en liten, liten en med sig, brun och ullig som jag och Anna beundrade i Annas kikare.

Det var för mörkt för en bild och jag har i vilket fall ingen lust att gå fram till en älgko med kalv.

Eftersom det just nu är 50 meter mellan det där djuret och våra grönsaksodlingar återstår att se om jag är lika entusiastisk över livet nära naturen när jag vaknar i morgon bitti.

Likväl är det få saker som slår livet nära naturen. Möjligen att Moses kom in och att det nyskurade sovrummet doftar underbart av linoljesåpa.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Katter, Livet på landet, Vilda djur och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s