Slynglar

Har du en kamera? frågade jag Anna. Nä, så klart låg de kvar hemma. Jag hade hämtat Anna vid bussen. Nedanför stora backen hem stod en bil med varningsljus på och en förare som vinkade och pekade uppför backen.

Mitt i backen stod en flock unga vildsvin, så kallade slynglar och spärrade vägen. Före oss stod en försiktig förare och väntade på att de skulle flytta sig vilket de inte gjorde. Så småningom blev det vår tur.

Rostmonstret är kanske inte världens elegantaste Audi, men den behöver inte ytterligare en buckla där framme. Slynglarna var om möjligt ännu mer obekymrade och stimmade fram och tillbaka. Att tuta hjälpte inte, att köra närmare fick dem att gå fram och nosa på bilen. Det är inte första gången vi träffar på det där obekymrade gänget just där. Annas vurm för cykling upp och nedför den där backen har minskat något på grund av vildsvinen.

Till slut uppstod det en lucka i grisflocken och vi kunde smita förbi. Ett par minuter mer eller mindre, vad gör väl det? Jag önskar dem ett långt och lyckligt grisliv, dock på säkert avstånd från våra odlingar, hundar och stängsel.

Detta inlägg publicerades i Djur, Livet på landet, Vilda djur och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s