Äntligen! Gräsklipparen var här

Jag hade nästan gett upp hoppet, men så idag hördes ett välbekant brummande. Det var Maskinstationen som kom med gräsklipparen modell större. Nu vill vi gärna slå ängarna sent för djurens och för örternas skull, men 13 september är otroligt sent.

På det lokala tungomålet heter det inte att slå gräs, ännu mindre att klippa det, det heter att ”hugga gräs”. I imperfekt blir det ”hugg”, typ ”igår vau vi henne pou Annes och hugg gräs”.

En promenad över de nyslagna ängarna gav det brun och vita djuret på bilden (han heter Tage men inte just då, då hade han andra tillnamn) chansen att rulla sig i någon avföring som ett rådjur lämnat. Det var marsch rakt in i duschen när vi kom tillbaks till huset.

Tage är nu så beskaffad att allt man gör med honom älskar han, till och med att bli duschad, intvålad med lavendelschampoo, sköljd och torkad. Det sista är speciellt njutningsfullt och följs av hundgodisätande. Även om stämningen var något spänd på väg in till duschen kom vi ut som de bästa vänner. I natt ska vi sova tillsammans, då föredrar jag en lätt lavendeldoft framför doften av rådjursskit.

Tekla skulle aldrig nedlåta sig till att rulla sig i avföring, hon brukar äta upp den och går därmed miste om sina godnattpussar.

Ännu en bild från förra året. Mannen, hans keps, hans fläckiga byxor, slitna skjorta och trofasta hundar är de samma.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Livet på landet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s