Men vad äter ni?

Rucola och lök

Ganska ofta får vi frågan; Vad äter ni? Jag brukar då svara som det är; Italienskt och Medelhavsmat, indiskt, asiatiskt utom japanskt, cajun, franskt såväl klassiskt som det nya köket och understundom klassiska svenska smaker. Är jag på mitt motvalls humör låter jag bli att andas och fortsätter min svada med en utläggning om olika typer av val av ingredienser och metoder för olika sorters matlagning.

Sedan brukar det bli tyst. Ett tag. Oftast ställs frågan av en lönn- eller smällfet sillmjölke till kontorsråtta som verkligen borde få svara på frågan om hur han äter för att undvika hjärt-kärlproblem, cancer, diabetes och autoimmuna sjukdomar. Sedan kommer det;

– Ja men vad äter ni istället för kött?

Det är inte så lätt att förklara för en överviktig 34-årig man att det finns andra sätt att äta än en bit kött, brun sås och potatis. Oftast är dom dock bekanta med pizza och Thai-mat fast dom tror att spagetti bolognese är en svensk rätt. Som jag skrivit om i inlägget Vägen till bättre mat, är ett av stegen till godare måltider att laga flera rätter som kompletterar varandra. Då ökar man också sannolikheten för att man ska få i sig flera olika sorters näringsämnen som man behöver.

Sen kommer nästa vanliga invändning; – Ja men hur får ni i er protein?

Ibland orkar jag, ibland orkar jag inte köra Näringslära light, med de frågvisa fettona. Here we go.

Om man vill bli stark måste man använda sina muskler och se till att man har ätit i förväg. Om man vill få förtvinade muskler ska man arbeta hårt utan att äta, se valfri bild från ett koncentrationsläger. Om man vill bli fet och svag ska man sitta stilla och äta skräpmat och dricka öl. Se valfri kollega i personalmatsalen.

Är man bonddräng eller betongarbetare ska man äta en rejäl portion gröt och äta grovt bröd innan man börjar arbeta. Gäller i lagom doser även för de kontorsarbetare som använder hjärnan, eftersom hjärnan dra mycket energi.

Då fylls det på lagom med blodsocker fram till nästa måltid för att musklerna ska kunna hämta energi. Finns inte det hämtas energi från muskeln själv och den bryts ned. Det är därför alla idéer om att banta genom att äta för lite är så värdelösa, allt fett kommer att vara kvar medan musklerna förtvinar och så är man hungrig och sur hela tiden tills man faller för frestelsen att börja äta godis igen.

Vill man bränna fett, så måste man röra sig fysiskt så länge att fettförbränningen kommer igång (mer än 20 minuter) och sluta bygga upp nya fettceller eller fylla på de gamla genom att äta sötsaker, snabb- och skräpmat och dricka öl.

Efter fysiskt arbete behöver kroppen dels snabbt ny energi, dels protein för att reparera musklerna. Det är därför proteindrycker som är söta och innehåller protein från vassle är så populära bland muskelbyggare. Det här är en av de få gångerna det är ok med sötsaker eller andra snabba kolhydrater. Det är då jag njuter av en honungssmörgås (gärna ekologisk honung från Djurröds gård) och en kopp Juncalito.

Man behöver ungefär 1 g protein per kilo man väger (eller borde väga). Notera dock att olika födoämnen innehåller olika mängder protein. Det varierar lite på om man har ett fysiskt arbete eller inte och på om man är man eller kvinna. Den mängden är väldigt lätt att få i sig genom att äta grönsaker, fullkornsprodukter, soja och bönor. Proteinbrist existerar överhuvudtaget inte i västerlandet, däremot finns det en massa andra näringsbrister hos dem som äter skräp- och industrimat.

– Nja, jag undrar det? brukar fettona invända. Ta dig till exempel, om du ursäktar, så ser du ganska klen ut.

Egentligen vill jag bara äta min lunch, så oftast bryter jag här, men för bloggens läsare gör jag ett undantag. Med risk för att bli anklagad för anekdotisk evidens (när man drar slutsatser från ett enstaka fall) vill jag jämföra mig i min nu snart 53-åriga version och den 35-åriga.

35-åringen var en lönnfet, öldrickande, köttätande kontorsråtta som ibland var på gym och inte orkade speciellt mycket. 53-åringen är en hemmansägare med oftast en tung fysisk arbetsuppgift varje dag, allt ifrån snickeri till motorsågning och grävning. Kött, alkohol och snabbmat är ett minne blott. Idag är jag definitivt både starkare och smalare än när jag var 35. Jag har alltid varit klent byggd, så styrkeökningen är relativ till mina förutsättningar.

Eftersom det här samtalet ofta utspelar sig i en personalmatsal eller på en affärslunch, så kan man inte säga vad man tänker, vilket är; Hörrödu tjockis, följ med en eftermiddag och stängsla, gräv diken eller släpa bort nedsågade timmerstockar så får vi se hur länge du orkar. Men det kan man som sagt inte säga.

Jag har blivit starkare av det fysiska arbetet plus att vi äter på ett sätt som gör att kroppen återhämtar sig och får alla näringsämnen. Men det går inte att äta sig till styrka. Inte ens om man är vegetarian med koll på näringslära…

Bakom frågan ”Men vad äter ni?” och missförstånden om hur det går till att bli stark, svag, fet och smal, ligger egentligen något helt annat. Genom att skylla på att man behöver stora mängder protein för att må bra, kan man undvika att ta ansvar för sitt bidrag till djurindustrins fasor genom att skylla på att man behöver äta kött.

Ibland skulle det vara underbart att formulera om frågan;

– Men vem äter du?

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Matfilosofi, Recept och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Men vad äter ni?

  1. Linda skriver:

    Hej!

    Hittade till er blogg idag och jag fnissar mycket åt just detta inlägget! Jag försöker själv äta kött utan att bidra till tortyr eller klimatförstöring, vilket inte är lätt och jag möts ofta av kommentaren: men assååå, du äter ju kött, sluta hyckla! (Eller valfri idiotisk kommentar på samma tema)
    Det är så oerhört tröttsamt att människor tror att de har rätt att kommentera ens kostval. De hör inte mig kommentera deras ständiga svullande i olika typer av skräp och massproducerat kött. Man kanske borde börja med det…

    Hursomhelst ser jag fram emot att läsa ikapp på er blogg, vi verkar ha en del gemensamma intressen. Vi bor förvisso i stan men vi har planer på landet, en hund och två katter och vi är intresserade av mat, särskilt mat som gör en frisk och stark utan kött =)

    Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s