Polarepriset går till…

Tottafaren sitter i gräset

Eftersom vi fått frågan om vilket pris strykarkatten Tottafaren skall ha, har vi ett tillkännagivande att göra. Alla de nobla priserna är redan utdelade, så det får bli polarepriset till Tottafaren med motiveringen; För en oavbruten jamsession i stallet.

Priset får dock troligen delas ut postumt. I våras hittade vi en död katt i en kurva lite längre bort på vägen. Vi kunde inte riktigt se om det var Tottafaren, storleken stämde på ett ungefär.

Det var sant att han inte luktade något vidare, att hans päls var förskräcklig och hans toalettvanor direkt vedervärdiga. Han var dock snäll mot gårdens katter och hjälpte till att försvara reviret mot Gangstern. Sista vintern han levde hade han det i alla fall varmt och torrt i pannrummet, han var avlusad och avmaskad och fick näringsrik mat två gånger varje dag. Han hade en mjuk och bekväm sovplats, och han kunde komma och gå som han ville. Troligen var det en av hans bättre vintrar på ett bra tag.

Avsaknaden av hans skärande läte gör att våra örongångar vilar i frid. Så gör ock Tottafaren själv. Tror vi. Vem vet, när den första snön kommer så kanske det åter hörs ett läte som påminner om vinkelslip i betong?

Detta inlägg publicerades i Katter, Livet på landet och märktes . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s