Hur tänker en katt? Eller vilse i skogen

Läsare av vår blogg känner så klart till historien om Muffin, hur vi hittade henne på fågelbordet ätandes gamla torra muffin julen 2008, liten, skygg, utsvulten så att revbenen syntes, lämnad att dö i skogen av någon samvetslös, räddad till livet av oss.

Nu har hon stått modell för logotypen och lever ett vällustigt liv med god mat och skön sömn i soffan, understundom tillsammans med Tage. Idag när vi var och gick morgonpromenad i skogen hade vi som så ofta Muffin med oss. När vi kom ned till Sissas äng valde jag att inte gå in där utan att styra stegen mot Kullen. Går vi in på Sissas är risken alltför stor att Muffin ska slarva bort sig. Gör hon det går hon inte hem utan kan bli kvar ett dygn tills vi kommer förbi nästa gång.

Jag har flera gånger undrat över detta beteende. Vi har teorin att de som övergav henne slängde ut henne vid Sissas och körde därifrån. Vi tror att hon blev sittande där troget väntande på att de skulle komma tillbaka, vilket de inte gjorde. Ofta när vi kommer dit börjar hon jama och kalla, som om hon saknar en annan katt. Kanske var hon inte ensam, kanske fanns det kullsyskon med som inte var lika smarta och tuffa som Muffin och som inte klarade sig. Idag stannade hon dessutom upp i en av grandungarna och stod och kallade efter någon.

Det kanske bara är jag som har livlig fantasi och jag undrar mycket över detta beteende. Dessutom springer hon och jamar och kallar på mig, Tage och Tekla om vi har gått för fort så att avståndet ökat för mycket. Det kan vara en hel del jamande i skogen. Då bromsar Tage och sätter sig och väntar, jag och Tekla får vackert vänta tills Muffin hunnit ikapp. Efter sedvanligt nospussande och luktande för att kolla om Muffin är den riktiga Katt Muffin kan vårt sällskap åter börjar röra sig i skogen.

Största delen av dagen har tillbringats liggande ihopkurad i vår säng, påtagligt belåten. Nu på kvällen är hon ute och jagar, vi hoppas på ett återseende före läggdags och inga indignerade jamande utanför sovrumsfönstret halv två i natt.

Om någon av bloggens läsare har en alternativ förklaring till jamandet och bortslarvandet i skogen är ni välkomna att göra en kommentar.

För övrigt är jag emot våld, men de som slänger ut kattungar i skogen skulle man bra gärna vilja binda vid ett träd och låta sitta där ett par veckor tills rävarna har tagit hand om resterna. Det har hänt att man hittat kattungar sittande på en filt med sina favoritleksaker i skogen. Hur en människa som gör något sådant är funtad i huvudet övergår mitt förstånd.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Katter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur tänker en katt? Eller vilse i skogen

  1. catdogs skriver:

    Åhh..vilken underbar story!
    Och tänk vilken tur att Muffin hittade till just ert fågelbord,
    där hon var välkommen!
    Tror att ni har alldeles rätt ifråga om bakgrunden.
    I katters föreställningsvärld ingår inte ett så svekfullt sätt som
    människan kan uppvisa.
    Så naturligtvis väntar och kallar hon på sina mänskliga vänner.
    Hon kan ju inte ha blivit övergiven annat än av misstag! (enligt Muffin)

  2. Jens skriver:

    Jag tror du har rätt. Det är omöjligt för mig att begripa hur man kan lämna en liten kattunge ute i skogen. Vi hörde av och till under hösten dunsar på vår vind som då var oinredd med gullfiber på golvet. Vi suckade och trodde att det var möss, men det var nog Muffin som letat sig in genom ett hål till stallet. Så hon bodde i närheten och gick in och värmde sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s