Spridda tankar

Jag är nu den lyckliga ägaren till byns, kanske Österlens,  största samling av skivor med den senegalesiska orkestern Orchestra Baobab. Anna och Tekla kom och uppvaktade mig tidigt på morgonen med kokbok, skivor (även Rodrigo y Gabriela) och en kopp te. Jag och Tage låg och sov, Tage fortsatte obekymrat med detta.

Dagen var så dimmig att vi såg kanske 5 meter framför bilen i morgonens mörker när jag körde Anna till bussen. Det hade blivit ett vackert foto senare på dagen av träd med gyllene höstlöv i trolsk dimma om jag bara hade hittat kameran.

Något, eller snarare någon, som också var försvunnen var Viggo som lyckade tillbringa 5 timmar i verktygsskjulet, som alltid lika glad när jag äntligen hittade honom. Förutom en gedigen samling med Orchestra Baobab har vi idag fått en ny kompressor i värmepumpen. Den gamla strömtjuven har åkt iväg till sällare marker.

Jag har slutat kalla förrådet för förrådet, jag tänker nu på det som sarkofagen, det liknar lite insidan av en kista. Den som bygger är icke fri. Medan jag utförde spikning av takpapp funderade jag på vad jag ville ha till middag. Hur jag än ansträngde mig kom jag inte på vad min favoritmat är. Oftast tänker jag inte, jag bara lagar på det jag råkar ha och jag lagar bara det jag klarar av och längtar inte efter något jag inte klarar av att laga. Men tänk om jag skulle börja längta efter något som jag inte klarar av att laga vad skulle jag göra då*?

Jag fick mindre rätsida på detta filosofiska dilemma än jag fick med motsträvig takpapp som inte ville passa in mellan de korkskruvade takstolarna. Jag bestämde mig för att laga skånsk kålsoppa till middag, Anna hade laddat i en och en halv vecka för att laga chokladtårta med banan, det verkade bli en bra födelsedagsmiddag. Enda problemet var att tårtan skulle ätas med tända ljus inuti sarkofagen som just nu har ett gediget självdrag. Men så missade Anna bussen, hamnade i Kivik där det finns en eminent pizzeria som lagar pizza i vedeldad stenugn. Det fick bli hämtpizza till middag och glass till efterrätt.

Detta gav Tekla möjligheten att öva sina färdigheter i filosofisk historia genom att besvara frågan på om filosofen Kant bodde i Königsberg? Ett klart och tydligt voff bekräftade att den gode Kant aldrig lämnade Königsberg och att Tekla och hennes trogne assistent Tage därmed kunde dela på lite pizzakant.

I morgon ska vi repetera religionskunskap och kolla om påven har en lustig mössa.

*Däremot inträffar ibland något mer pinsamt, nämligen att jag misslyckas att laga något jag tror att jag kan laga.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Spridda tankar

  1. Linda skriver:

    Har den äran från hela vårt lilla stadszoo bestående av 2 bestämda små kattdamer och en något klumpig men mycket snäll blandrastjej. Och så vi människor då men vi är ju mest av intresse för mat, rastning och i tjänst som huvudkudde.

    Nå, har den äran från Amiralsgatans zoo med betjänter =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s