Maktens slav

Zabang!

Tre katter och två hundar tittade mycket förvånat på mig när masoniten till förrådet bröts upp och ut störtade deras husse (han som öppnar dörrar och fyller på matskålar). Jag hade satt upp den sista vindpappen och satt igång med att spika upp tillsågad och inburen råspont. Förrådet liknade just då ännu mer sitt öknamn Sarkofagen.

Jag kände mig som den egyptiska Farao, slav under sitt öde, som är den som får föra talan från sin grav i Iron Maidens låt Powerslave*. Fast jag hade dels luft, dels möjlighet att bryta mig ut till mina nära och kära.

Som slav kan man likväl känna sig när man bygger. Slav under den samling av ting som ska förvaras där. Slav under tiden. Slav under sin egen oförmåga att bygga effektivt. Jag tröstar mig just nu med att jag håller på att bli en riktigt bra projektledare. Saker tar bara 2 1/2 gånger så lång tid som först uppskattat. Normalt brukar man behöva multiplicera med pi.

Nu är det nästan klart. Sista brädan råspont på kortväggen, täta färdigt på utsidan, skruva fast stöttorna, gips i taket (blä), täta karmar, sätt upp lister, måla golv och eventuellt väggar och tak, ring Nenne och be honom koppla in el, gör en provisorisk dörr och beställ en riktig dörr. Som med alla projekt, 90 % färdig och 90 % kvar att göra.

Och nästa gång. Då ska jag bara bygga med standardmått. Jag svär.

Albumet Powerslave innehöll även en tonsättning av Coleridges dikt Rime of the Ancient Mariner. Förvånade engelska lärare kunde få höra sina elever citera delar av denna dikt helt frivilligt och utan att någon tvingat dem. När gipsskivorna är på plats i taket då kommer jag att känna att albatrossen har fallit från min nacke.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Byggnadsvård, Livet på landet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Maktens slav

  1. catdogs skriver:

    Gamla hus bjuder alltid på överraskningar!
    Det som ska vara lätt och gå fort, blir ofta svårt.
    Medans det vi tror är svårt och kommer att ta tid, går lätt!
    Det jämnar ju ut sig, men går aldrig så fort som i tanken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s