Välkommen 2012

”Guess who just got back to town” eh, lilla Betsy är inte en av grabbarna och det är inte stan hon har kommit till och hon har aldrig varit på landet. Men när vi rullade ned henne från släpet så kändes det som om Thin Lizzy pumpade igång ”The Boys are Back in Town” och att det åter var dags att dra ut på vägarna. Då med backspeglarna vända bakåt…

Betsy är en gammal Kawasaki EN500 från 1993 med ett oroväckande skrammel i sin mage*. Just nu ser hon ut som om det är Carema som haft hand om omvårdnaden. Men efter en tvätt med linoljesåpa, puts med Autosol och vax, byte av batterier och vissa av kroppsvätskorna utbytta, då, ja då kanske det välbekanta tuffandet får höras över nejden.

Anna tittade längtansfullt på Betsy.

– Tror du att jag skulle kunna lär mig köra motorcykel?

– Visst sa jag, vi ska bara inte börja uppe på grusvägen.

– Får jag provsitta? Hur kan man vägra sin fru något sådant? Den där blicken som jag så väl känner igen tändes i Annas ögon. Den där blicken som bara längtar efter att bränna nedför vägen och luta så mycket man vågar i kurvorna. Och om hon tar Betsy så får jag en bra ursäkt för att köpa något som jag egentligen vare sig har råd till eller behöver. En Triumph Bonneville T100.

Jag funderade på att sammanfatta 2011, men nä, gjort är gjort. Det bästa med våra liv just nu är att vi alla mår bra, med undantag för lite envis förkylningshosta. Speciellt är det ett underverk att vi har Tekla, vi tackar varje dag.

Detta är mina önskningar inför 2012. Att det ska snöa så lite som möjligt, att Betsy ska starta och att vi ska få ha varandra.

*Jag har en förkärlek för äldre fordon som inte är helt kuranta. Det känns helt enkelt så himla skönt att se till att olika mekaniker får sin försörjning. Betsy vårdades förr i världen av Lasse och Glen. Glen arbetar nu som bilbärgare. Han har bärgat Rostmonstret (Audin) två gånger. Första gången var det något jäkla relä som gett upp så att den inte startade. När vi sågs i mörkret tittar han på mig och säger: – Är det inte du med Kawan med ett skrammel i motorn, har du fixat det än? – Nä, jag väntar tills den rasar och så köper jag en ny. Andra gången vi sågs var det värre, det hade gått hål på ett rör med bromsvätska så att det inte gick att bromsa. Rätt läskigt. I alla fall kommer Glen, stirrar på mig och säger glatt: – Men Jens, du och jag ska inte känna varandra. På väg till Bilgruvan (det osannolika namnet på verkstaden) spelade vi Deep Purple och pratade gamla tider. Det kändes rätt bra mitt i bedrövelsen. Synd att Glen har slutat som MC-mek, han var en av de bästa.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Välkommen 2012

  1. Betsy verkar vara en av dessa kärlekar som bara kommer att kostar pengar. Får jag i stället föreslå en bullerlös upplevelse av svindlande natur. Prova hängglidning (eller skärmflyg) vid Hammars Backar! En lyftande erfarenhet utan oljebyte eller rostproblem. Hammars Backar ligger ju nästgårds! Där lärde jag mig sväva! / Jan

  2. Jens skriver:

    Det här kanske verkar som ett underligt svar från en som kör MC, men det verkar lite för äventyrligt med hängglidning. Allt vad heter segelflyg, fallskärmshoppning och hängglidning har jag valt bort.

  3. Mette Grön skriver:

    Betsy är riktigt fin, vi har också en liknande fast det är en yamaha. Sen har vi den där Triumphen, men den är en Tiger. 🙂 Bernth brukar säga att vi får sälja den, men det går ju imte för det är ju lite den som är orsaken till att vi hittade varandra 😉 Haha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s