Vegetarisk mat? Något som inte finns…

Bloggens läsare tror väl jag fått hjärnsläpp med en sådan rubrik. Hur tänker han?

Jo, jag råkar då och då ut för två vanliga förslag, menade som komplimanger av middagsgäster, och jag uppfattar dem också som vänligt menade. Den första är; Du skulle öppna en vegetarisk restaurang. Den andra är; Du skulle skriva en vegetarisk kokbok.

Ledsen, men det skulle jag inte, vare sig det första eller det andra.

Det första skälet till att jag inte skulle öppna en restaurang är att det är så fruktansvärt mycket jobb, att man bör ha en riktig kockutbildning och att de sällan går med vinst om man skall driva dem med vita pengar.

Det andra skälet till att jag vare sig skulle öppna en vegetarisk restaurang eller skriva en vegetarisk kokbok är att det finns inget som heter vegetarisk mat lika lite som det finns något som heter mat lagad på rester av döda djur som kan täcka alla matlagningsstilar från Fiji i öster till Kalifornien i väster.

Däremot finns det i de flesta kulturer (utom de arktiska), rätter lagade utan kött eller fisk. Så skulle det bli en kokbok så skulle de bli en med italiensk-inspirerad mat med enbart vegetabiliska ingredienser. Eller en inspirerad av indisk, marockansk, cajun eller något annan typ av matlagning som jag gillar. Och skulle jag designa en restaurang där någon annan stackars sate fick slava så skulle det bli en italiensk men utan kött- eller fiskrätter.

Jag tror att det är missuppfattningen att vegetarisk mat är något unikt och ganska konstigt som gör att folk får panik när de får hem en vegetarian på besök, eller som gäst på sin sunkrestaurang. I själva verket är det bara att laga maträtter utan kött eller fisk från den mattradition som man är mest van vid.

Om jag frågar Anna vad hon vill ha att äta så får jag oftast svaret; Något gott.

Motfrågan från mig blir då; Svenskt, franskt, italienskt, cajun, indiskt, marockanskt, grekiskt, indiskt*, kinesiskt* eller thai?

Men hon svarar mig aldrig att hon vill ha något vegetariskt och jag frågar aldrig henne om hon vill ha något vegetariskt.

Eftersom det inte finns någon ”vegetarisk” mat.

På bilden ser man Tekla ägna sig åt sin faiblesse för raw food, i detta fall en morot.
 
*Jag erkänner att indiskt och kinesiskt är tämligen svepande sammanfattningar av matlagningsstilar från väldigt stora områden med stora regionala skillnader.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Matfilosofi, Recept och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s