Rostmonstrets öden och äventyr

– Är du ok? Du är inte i chock?

En ambulans hade observerat det stillastående Rostmonstret (vår Audi A6 från 1997) som stod orörlig i en rondell i Ystad. En snäll ambulanssköterska kollade att allt var bra med mig. Jag svarade att det enda jag var chockad över var gamla bilar. Hon hade inga extra strumpor att ge bort, mitt största problem var att jag frös om fötterna i stormvindarna.

Före henne hade en osannolik samarit (de är ju alltid de minst sannolika redan i den heliga skrift), i form av en snaggad kille med Bomber-jacka stannat och insisterat på att Rostmonstret  borde släpas iväg och att jag svävade i livsfara. Eftersom jag satt och väntade på bärgare och hade lovat att jag skulle vara just där, tackade jag artigt nej till erbjudandet.

Vad hade hänt? Jag borde inte i mitt övermod ha skrivit om min förkärlek för äldre fordon med förslitningsskador. Onsdag kväll var batteriet nästan slut, men jag laddade det över natten. Torsdag kväll la det av trots att jag hade haft det urkopplat över dagen. Och så fick jag motorstopp mitt i uppförsbacke och rondell och fick hjälp med att knuffa bilen åt sidan.

En kall timme senare kom bärgaren, hyrbil hyrdes delvis på försäkringsbolagets kostnad och bort försvann Rostmonstret på väg mot en märkesverkstad. Idag när de ringde och berättade att generatorn var utsliten blev jag nästan lättad, jag hade fruktat något oidentifierbart elfel, sådana har vi också haft tills jag till slut upptäckte kortslutning i cigarettändaren.

Märkesverkstäder är som de är, förslaget att ringa till Sjöbo Autodemontering (en eminent institution med icke-gender-korrekta kalendrar på väggarna), togs inte väl upp. Vadå ny originaldel? Det är väl ingen sport.

Jag borde inte kalla vår kära Audi A6 för öknamn, när man hyr en mysko Honda upptäcker man hur mycket mer bil man får om man köper en begagnad kvalitetsbil istället för en plastic fantastic för 195.000 eller vad nu skumma Honda-bilar kostar.

Välkommen tillbaka kära fordon i nästa vecka. Du är till skillnad från bastardbilen gjord för att köras på på vägar.

Och varför ingen bild? Jag upptäckte att vi inte har någon bild på bilen, den är vanligtvis så smutsig att den inte tål att plåtas. Söker man på rostmonster får man så småningom upp bilder på Betsy (MC:n), Moses och Viggo, samt Tekla ätande morot. Jag tyckte ingen av dem platsade.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Rostmonstrets öden och äventyr

  1. Lena skriver:

    Hej!
    Hoppas att allt är ok med dig Anna nu närdu har fått lite distans till ditt fd jobb? Ville skicka lite uppmuntran så det gjorde jag via min blogg. Många kramar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s