Fler än en i sängen

– Vad gör det djuret där?
– Det är inget djur, det är en prins av Egypten, replikerade djurets matte indignerat.
– En prins av Egypten!? Och vem är då det där? Drottningen av Saba?

Muffin rullade sig vällustigt runt ovanpå en garnkorg. 1,20 m av garnnystan och en lyxig yllefilt från Klippan skilde henne från det hårda skurgolvet. Ingen chans att den prinsessan skulle behöva lida av några bortglömda ärtor under pudorna.

I sängen borrade Moses ned sig, även han i en av de yllefiltar som är så populära bland hundarna och katterna. Tage låg och blängde på honom men accepterade motvilligt att ännu en flockmedlem hade bäddat ned sig på en av hans favoritsovplatser. Tekla sover i sin hundsäng eller under vår säng när hon blir för varm.

Det kanske normalt anses tillhöra privatlivets sfär att berätta vem som trycker vilken kropp mot vem nattetid, men idag gör jag ett undantag.

Det var egentligen inte meningen att något djur skulle sova i vår säng överhuvudtaget. Anledningen är att jag inte ville utmana min pälsdjursallergi i onödan, jag är glad att hyposensibiliseringen håller den i schack. Någon gång när Tage var valp kom han på att det var kul att hoppa upp till oss. Mjukt och skönt underlag och så fick han vara nära sina människor. När han inte omedelbart kördes ned på golvet var loppet kört. Sedan dess har han sovit i sängen.

Med tiden har han blivit bättre på det, ja något av en expert på att sova i sängar. Med bättre menar jag att han till slut fattade att det inte var populärt när han låg på tvären. Nuförtiden ligger han oftast på längden. Oftast. Tidiga morgnar brukar han vakna till, ge mig en tackling så att jag ska maka på mig och så gosar han ned sig med ryggen mot min mage. Jag förmodar att han uppskattar det mjuka underlaget.

Torrtiden är det inte alltid så kul med hundar i sängen. Bor man intill en grusväg följer ett halvt ton grus med in.

– Det här är inte en säng, stönar jag till Anna, det är en blandning av kennel och grustag.

För en icke-hundägare verkar det med all säkerhet lite halv-slemmigt att ens tänka på att sova tillsammans med en snarkande, fisande, dreglande hanhund, men tro mig. Bor man i en sparsamt uppvärmd 1800-tals-gård börjar man förstå vad det engelska uttrycket ”Three dog night”, syftar på. Här räcker det med en jycke för att hålla värmen, men det är helt ok.

Så har vi det här med katterna. Två människor, två hundar och två katter i ett litet sovrum, är det inte minst en eller två för mycket?

Tja, katter tar inte så mycket plats. Den så kallade Prinsen av Egypten (avbildad ovan) kan t.ex. knö in sig i Annas kväveck. Muffin som av någon anledning är en stor beundrare av Tage som i sin tur har något slags beskyddarkänslor för henne, kan få för sig att hoppa upp och ligga nos mot mot Tage*.

Isa och Viggo, två självständiga individualister, skulle aldrig förnedra sig till att sova med hundar eller människor. Moses är en annan historia, honom myser de gärna med.

Och så finns det en ynnest som sällan inträffar, nämligen när Tekla hoppar upp och ligger på min arm en söndagsmorgon. Det slår allt.

*Är vi uppe på Stora Ängen och luktar om något intressant har hänt eller ramlat ut från någons kropp strosar Muffin med oss. Kommer det en glada går hon in och ställer sig under magen på Tage. Villar hon bort sig i skogen, sätter sig Tage ned och vägrar gå vidare innan vi gått tillbaks och hämtat henne. Träffas de inomhus pussar de varandra kärvänligt.
Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Livet på landet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s