Fy för sly

– Var är du? Det är lite dålig mottagning? Det var Neil, en konsultmäklare i London som ringde häromåret.

– Jag är i skogen på vår gård och bygger en väg.

Tystnad i andra ändan av luren. Livet på landet är milt sagt annorlunda än det i en storstad. Bor man mitt i London så verkade det vara svårt att föreställa sig att någon byggde en väg för hand ute i skogen.

Väg och väg, det är en sträcka med hjulspår som blivit djupare och djupare med åren och som dessutom korsar en av bäckarna.

Projektet kom då 2007 halvvägs, det vill säga fram till södra bäcken. På andra sidan har det varit ett gyttjigt träsk. Nu är projektet återupptaget vilket innebär att högar med sten och så småningom katternas favoritplats, grushögen ska köras med skottkärra ned till bäcken. Här pratar vi Allt om fettförbränning.

Vi har nog ett par gånger tidigare nämnt att vi inte blir så glada över kommentaren; Oj vad här är mycket att göra. Men på punkten sly håller jag med. Häromhelgen var det sly i mindre format som röjdes bort, idag var det modell större. Vi bor på en underbart vacker plats som behöver lite hjälp med att träda fram ur allt sly och ogräs som täcker den.

En av våra vackraste platser ligger norr om vårt magasin, det är en holme med en stor ek omgiven av två bäckar, ett gyttjigt dike och så Grodträsket. Eken är ganska frilagd, idag blev det några döda askar till och så fick allt mini-sly som omgav den en omgång med sågen. Där ska jag bygga en liten bro och sätta upp en bekväm bänk. Varma sommardagar ska jag sitta där med Tage och Tekla vid min fötter, Muffin spinnande bredvid mig, dricka iste och läsa en god bok.

Björnbärsdjungeln söder om huset börjat arta sig. Idag föll några träd till och vi gjorde mer luft och ljus. Jag ser fram emot ett framtida woodland under träden. Vi har en speciellt vacker lönn där som jag ska försöka ge bättre livsbetingelser. Sluttningen ner mot södra bäcken är egentligen en underbart vacker sträcka, men fylld med sly och vinbärsbuskar.

Anna har rensat östra bäcken och gett sig på vilda vinbärsbuskar, de ger aldrig några bär. Dra upp vinbärsbuskar ur gyttja är lite speciellt. Först händer ingenting, sedan ingenting, sedan måste man ha väldigt bra balans för att inte göra en baklängessaltomortal.

De två hårda föregående vintrarna har gjort att jag inte velat ta bort allt boksly i allén, tvärtemot hade jag börjat försöka göra en häck av dem som skulle skydda mot drivande snö från sydväst. Nu har vi enats om att ett öppet landskap blir vackrare. Stora träd friläggs och vi har börjat fantisera om kommande vårar med ett hav av scilla under de gamla bokarna.

Som alltid har vi god hjälp av våra fyrfota kattassistenter, som gudskelov är rädda för motorsågen men snabbt kommer rusande för det tvivelaktiga nöjet att bli upplyft i en famn som luktar kedjeolja och sågspån, så fort motorn stannar. Nu är det bara alla rishögar som ska fraktas bort.

Fy för sly!

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fy för sly

  1. catdogs skriver:

    Känner igen mig här!
    Göra väg av hjulspår blir faktiskt riktigt bra med tiden, bara man är
    seg och fortsätter fylla på, så blir det en riktigt ”bärig” väg till slut!
    Göra bro över bäck slutade för vår del med att det blev översvämmning
    och bron flöt iväg!! 😦
    En bekväm bänk under en ek, låter skönt!
    En gammal, ännu inte realiserad dröm här också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s