Vad vill du äta? Något gott!

För några veckor sedan blev jag inbjuden att delta i ett kedjebrev. Jag är inte så förtjust i fenomenet kedjebrev men detta var en inbjudan att dela med sig av recept.

Instruktionerna var till synes enkla. Skicka ett recept till den som stod först på listan, stryk första namnet och lägg till dig själv sist, skicka vidare till 20 personer, receptet ska vara snabblagat och får bara innehålla vanliga ingredienser.

Lika snabbt infann sig problemen. Jag har 347 kontakter på Linkedin, de flesta män, ett fåtal lagar mat, få av denna minoritet kan laga något mer avancerat än varm macka med tomat, ost och senap. Till slut lyckades jag skrapa ihop några namn.

Alla mina recept är mer eller mindre enkla (utom de chokladdoppade jordgubbarna), men ofta innehåller de mindre vanliga kryddor, för den svenska gommen ovanliga kryddkombinationer eller möjligen ingrediensen vin som jag inte är säker på ingår i det svenska vardagsköket.

Efter lite tvekan skickade jag vidare receptet på blomkålssoppa, ett fåtal ingredienser, snabblagat och otroligt gott. Kanske var receptet för enkelt, för traditionellt, för opassande för barn uppfödda på kebabpizza eller kanske kändes det som ett recept på festmat. Enligt tidens sed har jag inte fått något tack, få människor ägnar sig nuförtiden åt gammaldags artighet.

Själv tillförde jag ytterligare en komplikation, att önska mig enbart vegorecept. Om mina vänner har skickat brevet vidare så har deras vänner inte skickat recept till mig. Den vanlige svensken kan sitta med en kokbok med en sida med ett recept på grönkålssoppa uppslagen framför sig och med tårar i ögonen hävda att de aldrig i hela sitt liv har lagat en rätt med grönsaker. O tempora, o mores.

Inbjudan kom från en av våra bästa vänner, ändå kändes den inte bra. Först förstod jag inte varför. Efter lite funderande kom jag på att ställa mig frågan om detta kunde hänt i Italien. Svar nja. Det finns visserligen en stor uppsjö recept-bytar-sajter på italienska (jag brukar hämta inspiration till mina recept därifrån). Men recepten är oftast av karaktären ”här är min variant av en välkänd traditionell matträtt”.

Italienare lever visserligen likartade liv som vi gör i den frusna Norden. De kommer också hem efter 8 timmars vistelse på kontoret eller fabriken och 1 timmes pendling, och kanske inte varje dag orkar åstadkomma en hel 5 rätters måltid. Men de har några saker som vi saknar.

  • Baskunskap om matlagningsteknik
  • En gedigen tradition att falla tillbaka på
  • Kunskap om råvarorna och vad man kan göra med dem
  • Inga samvetskval över att ställa till fest en tisdag

Hur har det blivit så här och vad kan göra åt det?

När jag gick i skolan hade vi hemkunskap, en bister dam lärde oss hur man skulle skära, steka och koka. Jag har tyvärr ingen känsla för att detta är en kunskap som är så spridd idag, helt enkelt för att man inte har fått lära sig grunderna om att laga mat. Måltider värmda i ugnen eller mikron äts framför TV:n som visar en kocktävling. Det är ungefär som med motion, den sker mellan kylen och soffan medan TV:n visar fotbollsmatch.

En god vän till oss fick för sig att han skulle lära sig laga mat som vuxen och har börjat på kvällskola för kockar. Läraren är av den gamla stammen som lär ut fransk matlagning från grunden. Första lektionen bestod i att under 4 timmar stå och skära rotsaker antingen julienne eller brunoise. De som kved behövde inte fortsätta till lektion 2.

Alltså, första steget är att lära sig matlagningsteknik.

Nästa problem är att i Sverige har vi kastat vår traditionella matlagning överbord utan att egentligen lära oss några andra traditioner annat än på ett ytligt och missuppfattat sätt. Ingen inspiration finns att söka i restaurangbranschen.

Topprestaurangerna har ekvilibristiska kockar som snarare är mästerkemister än traditionella kockar. För att tillfredsställa en marknad av foodies hittar man på den ena konstiga maträtten efter den andra. På nivån under, i matkedjornas gratistidningar och i livstilsmagasin hittar man recept som är exempel på den underliga, rotlösa bastardmaten som inte bottnar i en tradition.

Bättre att göra rotmos eller risotto som det lagats i urminnes tider om ni frågar mig.

Andra steget är alltså att lära sig att laga enligt traditionerna.

När jag skrev om Marcus Aujalay:s bok Med mycket grönt, uttryckte jag min beundran över den skenbara enkelheten hos hans fänkålssoppa med vitt vin och oliver. Kan man laga mat, har en tradition att falla tillbaka på, har bra råvaror och står med olivolja, fond, fänkål, vitt vin och en burk oliver, som garanterat ofta finns i ett medelhavskök, då svänger man så klart till en fänkålssoppa rätt snabbt. Då behövs det inga recept i e-posten.

Tredje steget är alltså att köpa hem (eller skörda i sin trädgård) goda saker att äta och lära sig teknik och metoder för att laga till dem.

Sedan tycker jag att vi har ett problem i Sverige med att äta gott. Veckorna ska genomlidas med någon form av snabb utfordring innan TV-tittandet tar vid. På helgen är det så kallat fredagsmys med skräpmat och på helgen slås det på flott.

Det finns dagar när jag är så trött att vi tar te, gröt och mackor på kvällen, men annars har jag inga hang-ups över att göra en dijon-sås en vardagskväll. Superenkelt, fond, vin, dijonsenap. Passar bra med kokt potatis, någon fräsch grönsak och kanske lite qourn stekt med dragon.

Ibland undrar Anna hur jag kan laga mat ”fast vi inte har något hemma”. Jag brukar då skratta lite generat och svara (1) vi hade något hemma, (2) jag faller tillbaka på något av mina egna tre tips ovan.

En vardagsmåltid, eller för all del helgmåltid börjar med att jag frågar Anna vad hon vill äta.
– Något gott, blir svaret.
– Ok, säger jag, kan du säga någon region? Svenskt, franskt, italienskt, marockanskt, grekiskt, libanesiskt, indiskt, indonesiskt, thai, kinesiskt, cajun, latinamerikanskt?
Efter lite diskuterande och rotande i skafferi och kylskåp brukar vi enas om någon typ av rätt som skulle vara god att äta och som vi är sugna på just då.

Aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, komplicerade.

Förhoppningsvis välsmakande, något beroende på råvarornas kvalitet och kockens förmåga att vara närvarande i sin matlagning.

Så mitt råd till alla där ute som har svårt att hitta på vad ni ska ha till middag är; Lär dig grundläggande matlagningsteknik, Lär dig laga mat på traditionellt vis, Ha bra råvaror hemma och Skäms inte för att njuta av god mat en vanlig vardag.

Smaklig måltid!

Sluta snacka så mycket. Ge mig något gott att äta istället, jag håller på att svälta ihjäl. Idag igen.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Matfilosofi, Recept. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s