Minnet av en man

Här satt vi. På just den trädgårdssoffan, i just ett sådant solsken, den 2 maj 2007. Jag och Robban med Tage vid våra fötter och Tekla inkrupen i skuggan under soffan.

Sedan ungefär 1 år tillbaks visste Robban att han hade en dödlig form av cancer. Sedan ungefär 6 månader tillbaks visste jag det. Ingen av oss visste att vi aldrig skulle ses i detta livet igen, bara prata i telefon med varandra. 6 månader senare var han död. Vi som klarat oss undan en lavin…

Just då njöt vi av solen, som vi njutit av den liggande i snön i de franska alperna eller lapandes den på Ribersborgs kallbadhus eller stekta av den, utsträckta på en filt i Robban och Susannes trädgård.

En promenad med hundarna till Kullen och ned till Sissas äng var en övermäktigare ansträngning för Robban än att bestiga Kebnekajse med stighudar som han också gjort. Vi pratade om våra bästa minnen.

– Jag lockade nog ut dig i backar där du aldrig skulle ha varit. Inte ett spår av ånger.
– Där andra tvekade, där följde du med, la han till.

Vi skrattade så att vi låg dubbla vid minnet av hans värsta hyss, och då ska man komma ihåg att han hittade på en hel del i sina dagar. När vi skulle hem från St. Anton hade Robban hittat några svenska kompisar att dricka öl med. Jag och Pidde stack och duschade men bilens ägare ville hellre sjunga raj-raj till en umba-bumpa-orkester.

När vi kom tillbaks var han spårlöst försvunnen. Det var inget ovanligt, det var först på slutet av sitt liv som började bry sig om att vara i tid och på rätt plats. Jag och Pidde höll på att explodera, men bilen var ju hans så vad skulle vi göra?

Tudelu! Upp under bordet stack det upp huvudet av en röd, svettig och glad Göteborgare vars närmsta öde var att tvångsnattas i bilens baksäte. Först efter sex timmar fick han sätta sig bakom ratten. Femton år senare kunde man ju bara skratta åt det.

Robban blev för trött och la sig att vila med Tages huvud på sitt bröst. Tage känner på sig när han är behövd. Jag lagade pitabröd, kikärtor med spenat och yogurtsås. Vi åt, lastade in hundarna i bilen och jag körde Robban hem i den nedåtgående solen medan vi fortsatte prata om livet och dess märkliga vägar.

Just omskolad, nyexaminerad psykolog, besegrare av sin dyslexi, mannen som till varje pris ville vinna allt oavsett hur oddsen var, till slut fick han kämpa en kamp han inte kunde vinna. Förutom sin fru lämnade han sina två döttrar, 6 och 9 år gamla.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Livet på landet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Minnet av en man

  1. Märit skriver:

    Livet är varken förutsägbart eller rättvist! Ibland drabbar sjukdom och olyckor väldigt hårt – som när en pappa måste lämna två små döttrar, eller när föräldrar mister ett barn. Det finns ingen tröst att ge, men man kan lindra litet, genom att vara en god lyssnare!

    Det är en fin och målande minnesberättelse, som du skapat om din vän.

  2. Max Salo skriver:

    Jens!
    Av en ren händelse råkade jag in här på Annes Hus och läser dina fint skrivna minnen av Robban. Jag kan ju själv intyga vilken oerhört glad, härlig och positiv människa han var – dels för att jag var med på samma resa i St Anton, fast i den andra bilen – och dels för att vi bland annat även tog några andra helt galna och underbara turer ner till Alperna och andra backar i Robbans sällskap. Jag hade ju förmånen att få uppleva backar och roliga dagar i Avoriaz, Verbier och Hemsedal med honom.

    Det är ofta minnesbilder dyker upp med mycket humor och även av en insiktsfull och lite filosoferande Robban – åker man skidor kan det bli lite långsamt i långa sittliftar och i synnerhet när de stannar ibland. Men man hade aldrig tråkigt i hans sällskap.

    Livet är orättvist, och det är inte mycket att göra åt det mer än att ha fina minnen som lever vidare av en bra och härlig person.

    Tack Jens, för din fina berättelse om Robban. Bra skrivna ord som värmer fint till minnet av en man så här i vårsolen.

    / Max

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s