Jag sur gubbe? Nääh….

Ibland när jag skriver om mat kan jag känna att jag är lite väl kategorisk, som till exempel i inlägget Vad vill du äta? Något gott. Utan att genera mig sågar jag svenska folkets matlagningskunskap jäms med fotknölarna. Men, men, ibland får man vatten på sin kvarn.

Kort efter mitt inlägg hade Sydsvenskan en artikel om hur några duktiga kockar arbetar med att förbättra matlagningen på äldreboenden, Kockar ger äldres måltid ett lyft. Vad är det då för fantastiska råd som dessa medlemmar i Svenska kocklandslaget har att lära ut?

Jo, t.ex. tillaga på lägre temperatur, använd frusna ärtor istället för ärtor på konservburk (!), låt gästerna bre sina smörgåsar själv och duka med en kaffekopp istället för första bästa mugg.

Bra! Men behövs det verkligen någon ur svenska kocklandslaget för att framföra detta? Kan man inte ta första bästa ansvarskännande hemmansägare och fråga honom eller henne? Bra råvaror, korta tillagningstider på lägre värme och vacker dukning, vad är väl det om inte baslektionen i att laga och servera mat?

Orsaken till mitt oreserverade bifall är att jag ger ungefär samma råd i inlägget Vägen till bättre mat. Som bekant tycker man alltid att någon som tycker som man själv är ovanligt klok och intelligent.

Detta inlägg publicerades i Matfilosofi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s