Hipp Hipp Hurra, för Folknykterhetens Dag!

– Jens, kan du gå igenom de där spritflaskorna och kolla vilka som går att använda?
– Måste jag, varför kan du inte göra det?
– Jag gillar inte alla de där underliga spritsorterna (vermouth, rom, portvin, sherry, bourbon m.fl.).

Ok, då blev det jag som åkte på det, men snabbt har det inte gått. Den vid det här laget förmodligen helt konfunderade bloggläsaren frågar sig säkert tre viktiga frågor.

  1. Varifrån kommer all denna sprit?
  2. Varför är den inte redan uppdrucken?
  3. Vad är problemet med att dricka upp resten?

Största delen är presenter jag fick på min 40-årsdag som inträffade i ett annat decennium än detta. Just då tyckte jag inte att det fanns en bättre present att få. Meningen var att alla gäster skulle bli bjudna igen och få vara med att dricka upp spriten i en lång serie av fortsatta fester som de öppna bjudningar vi hade när jag bodde i Australien.

Spriten är inte uppdrucken för att jag tröttnade på att berusa mig. Egentligen hade det legat och pyrt i mig en längre tid. Jag sov dåligt efter alkohol och var bara trött och grinig dagen efter. Den utlösande faktorn var ett antal händelser när vi bjöd numera före detta goda vänner och bekanta på fester och ett antal ballade ur genom att bli fulla och ställa till med fyllegräl. Till slut kom jag på att jag själv egentligen inte tyckte att det var kul att berusa mig och ännu mindre att umgås med grälsjuka fyllon.

Så jag bara slutade dricka alkohol. Nuförtiden kan jag dricka ett halvt glas vin till maten, dricker jag mer kommer den där välbekanta obehagskänslan av begynnande berusning som jag vet att jag inte mår bra av och då klarar jag inte mer. Vin i vårt hushåll hamnar mest i maten. Boxar står tyvärr och surnar och blir odrickbara, de sista slattarna används alltid till matlagning.

Jag har märkt att om man berättar att man inte vill berusa sig så kommer det en blixtsnabb kommentar:

– Vi dricker oss aldrig berusade, men ett par glas vin till maten , ett efterrättsvin och en avec till maten, det tycker vi är gott. Och så lilla malt-whiskyn, och så välkomstdrinken, och en nattgrogg och en stor stark på krogen och…

Tänk dig två pundare som träffas på gatan. Den ena säger till den andra; Jag tröttnade att bli hög så jag la av med speed. Då säger den andre: Nej, jag tycker inte heller om att bli hög, men något uppiggande före jobbet är trevligt så jag och frugan brukar snorta en lina till frukostgröten.

Det händer ju inte därför att varje brukare av narkotika vet att de gör det för att uppnå förgiftningen. Alkoholbrukare kan helt enkelt inte erkänna att de använder alkohol för att berusa sig därför att det är tabu att säga i vårt samhälle att man tycker om att berusa sig. Detta är ganska konstigt eftersom jag gissar att en majoritet av befolkningen gillar att dricka sig fulla då och då. Eftersom en majoritet gör det borde det också vara helt okomplicerat att säga att man tycker om att berusa sig. Men icke, därav alla dessa krystade förklaringar om trevnad, god smak och jag vet inte vad.

Missförstå mig inte. Jag har inget att invända mot att folk berusar sig. Däremot har jag en massa emot att bli förolämpad, hotad med stryk, misshandlad eller att spy och vara bakfull, för att inte tala om alla hälsoproblem som är förknippade med alkohol.

I mina föräldrars umgänge var sprit i enorma mängder en så självklar och central beståndsdel att jag växte upp med uppfattningen att det var det enda sättet att umgås på. Bland de själva och bland deras vänner har liemannen gått fram med snabba, vassa hugg och tagit bort 2/3 av dem i förtid. Levercancer, magcancer, lungcancer, hjärtinfarkter och demens har tagit dem en efter en. Ingen ska inbilla mig att den kopiösa alkoholkonsumtionen inte hade en roll i detta. Om dom åtminstone hade haft kul under tiden, men de satt mest och gnällde över att skatterna var höga så att de inte hade råd att köpa ännu mer alkohol.

När jag fortfarande berusade mig med jämna mellanrum hade ingen och ingenting kunnat få mig att sluta med denna ovana. Därför brukar jag aldrig argumentera med människor om detta. När man väl slutat med alkohol, börjar ett nytt och skönare liv. Ska man bara göra en sak för sin hälsa, så är det att sluta kolka i sig detta gift i mängder. Däremot, och nu ser jag bloggens läsare småle i mjugg framför datorskärmarna, är det…

…gott med ett halvt glas vin till maten.

Och när jag dricker det där halva glaset vin, ska jag utropa ett:

– Hipp! Hipp! Hurra! För Folknykterhetens Dag!

Och spriten då? Anna har generöst erbjudit sig att vårda all single malt. Rom, konjak och andra smaksatta varianter får bli en del av efterrätter. Sherryn och portvinet hade inte klarat tidens tand. En flaska rysk vodka med engångskapsyl får bli ett museiföremål. Grappan? Tja, man kanske göra ren motorcykeln med den.
Detta inlägg publicerades i Livet på landet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Hipp Hipp Hurra, för Folknykterhetens Dag!

  1. Mette Grön skriver:

    Kul, har du motorcykel också ? Vad är det för sort ? Vi har också motorcykel i familien 🙂
    PS! Vi har det bättre nu och är glada att vi kan gå till Alberts grav varje dag eler när vi känner att vi måste. Även om vissa tyckte det bara var att dra ut på smärtan, det tycker inte jag. Hej från mig.

  2. Märit skriver:

    Bra agerat och formulerat! Då är vi i ungefär samma båt, när det gäller alkoholen. Fast jag har aldrig i mitt liv varit riktigt berusad, så jag har inte på något sätt trappat ner. I mitt föräldrahem var det mycket försiktigt med sprit. Om det beror på det eller något annat vet jag inte, men för mig har det alltid varit nog med ett eller högst två glas vin, vid festliga tillfällen. Ingen starksprit och sällan något till kaffet.
    Skriver egentligen mest för att kommentera fester med vänner, som blir fulla och grälsjuka.
    När man får uppleva någon, som man har en viss bild av, bli så förändrad och säga saker, som man förstår gror inombords, men döljs i nyktert tillstånd, så har åtminstone jag svårt att bortse från det sen. Då blir det precis som för dig, ”före detta vänner”!

    Vi har också ett ganska ansenligt spritförråd, som vi fått vid olika tillfällen, men sällan eller aldrig använder.

  3. Jens skriver:

    Jag har börjat försöka vara rak och vänlig även om det är ett svårt ämne att ta upp. Dina fd vänner verkar ha varit motsatsen. I rädslan för obehaget att vara rak, väntar man tills fylledimman slår till och är istället ovänlig. Och skapar en ännu obehagligare situation än vad den egentligen hade behövt vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s