Järngräs av William Kennedy – eller minnets svekfullhet

Nu i början av juni hade vi riktigt kalla nätter, ned till 0 grader, så kallade järnnätter. Förra året var det samma historia på våren, varma, sköna dagar och iskalla nätter. Eftersom vi då höll på med att lämna vår gamla lägenhet i Lund började jag rota i gamla böcker. Jag var säker på att jag hade en som hette Järnnätter och som handlade om en hemlös man på 30-talet som tvingades sova utomhus kalla vårnätter.

Ha! Minnet är inget att lita på. Boken heter i själva verket Järngräs. Den utspelar sig visserligen på 30-talet i USA under depressionen, men inte på våren utan på hösten. Huvudpersonen Francis Phelan påminner lite om vår salig avlidne strykarkatt Tottafaren som bodde i stallet. Liksom Tottafaren är Francis Phelan en luggsliten herre som varit i många strider och inte doftar speciellt väl.

När jag läste om den kom jag på mig med att tänka hur otroligt väl den skulle göra sig som film och hur sorgligt det är att en så fantastisk bok inte är mer känd.

Ha! För det första är den redan gjord som film med Jack Nicholson, Meryl Streep och Tom Waits. Och för det andra är den utnämnd till en av USA:s 90 bästa romaner och har vunnit Pulitzer-priset. Så mycket för min allmänbildning.

Nåväl, minnet och allmänbildningen kanske inte är vad det borde vara, men att njuta av en god bok, det är ett nöje som är svårt att neka sig själv. Språket har jämförts med William Faulkner, men å andra sidan jämförs Cormac McCarthy också med Faulkner, så det verkar vara en standardkomplimang i USA. Bokens magi är att Francis lever delvis i den verkliga världen, delvis har drömsyner där han möter människor vars död han orsakat, från bebisen han tappade i fyllan och villan till strejkbrytare han dödat genom stenkastning till lodisar som han helt enkelt misshandlat till döds.

I boken återförenas han tillfälligt med sin familj, men sedan slår hemlöshetens demoner till. Hans moatjé Helen dör av sin obehandlade cancer och hans vän Rudy slås ihjäl av en mobb vigilantes som jagar de hemlösa från staden. Själv klarar Francis sig genom att hoppa på ett godståg som tar honom ifrån stan. Det är inte utan att boken känns mer än aktuellt i dagens samhälle.

Summa summarum. Det är helt enkelt en skitbra bok. Den svenska versionen är slutsåld på förlaget, däremot går det att få tag på begagnade engelska exemplar via Amazon.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Böcker. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Järngräs av William Kennedy – eller minnets svekfullhet

  1. EvaL8 skriver:

    Hej. Nu har vi väl hunnit hämta andan från Danmarksresan. Ha det bra i solen och sticka mycket. Såg att du väntar på Maskor och medeltid. Jag vet att det blir en mycket trevlig bok.

    • Anna skriver:

      Hej!

      Jag kan lova att jag stickar mycket nu – det har liksom blivit lite extra fart och glädje på stickandet efter Danmarksresan. Ännu roligare att blogga om stickningen också nu, Jens skojar om att jag ”kapat” vår gemensamma blogg och förvandlat den till en stickblogg…

      Kul att du kan bekräfta att det blir en fin bok. Jag har väntat ända sedan första gången jag stötte på Kajsa Sticks.

      Spännande att se vad set ska bli av ditt Hanne Falkenberg-kit 😉

      Ha det bra!

      //Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s