Fröken Kantarell

Att äga en smart och läraktigt hund har sina sidor. Anna som är flockens svampletare har lärt Tekla att söka rätt på kantareller. När jag och hundarna kom promenerande i Rolfs skog, fick Tekla plötslig något väldigt bestämt i blicken från ett redan väldigt bestämt utgångsläge. Nosen i marken och full fart upp i en bokbacke.

Som härdad hundägare antog jag omedelbart att det rörde sig om hästskit, älgskit, rådjursskit, jord eller något annat förmultnat. Farhågorna besannades när ett intensivt grävande i jorden satte igång, följt av ett entusiastiskt smackande. Jag var just på väg att uttala de trista och frekvent förkommande orden ”Loss på den”, en order som åtlyds slumpmässigt eller när väl det förmultnade objektet är svalt.

Just då i just den sekunden ser jag något guldgult i hennes mungipa. En kantarell. Jycken sniffar rätt på kantareller, gräver upp dem med tassarna och glufsar i sig dem med hull och hår.

Nåja, jämfört med hästskit, är det inte mycket att orda om.

Tage och jag håller oss till bärplockning.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fröken Kantarell

  1. Märit skriver:

    Glufsar i sig dem…hm fattas visst någon lektion i svampletarkursen! 😉

  2. Mette Grön skriver:

    Vilken härlig bild på Tekla. Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag läste texten, det kan inte bli många kantareller över till svampmackan där 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s