En fnurra på tråden

Anna hade begett sig till Lund och jag stod och skar grönsaker vid diskbänken. Allt var frid och fröjd, Muffin strök sig kärleksfullt mot mina ben, glad och nöjd att vara hemma efter sin senaste utflykt. Plötsligt hörs ett avgrundsvrål från en hund bakom min rygg, Muffin skriker till och rusar iväg upp mot vinden jagad av två odjur.

Tage, som var den värsta syndaren fick sig en överhalning av ovett som gjorde honom olycklig i flera mikrosekunder. Det tog tio minuter innan Muffin vågade sticka fram huvudet och då upptäckte jag till min fasa att det rann blod nedför hennes huvud och att högra ögat badade i blod.

Tur i oturen var att jag hade gått en tidig kvällspromenad med hundarna. Efter ett antal telefonsamtal med två djursjukhus och Anna placerades Muffin i en transportbur, hundarna snabbkissades och jag och Muffin begav oss till Malmö Djursjukhus. En snäll veterinär plåstrade om en spinnande Muffin, lyckligtvis hade hornhinnan inte skadats. Det mesta blodet verkade komma från två skrapsår på huvudet.

Det ironiska är att Muffin är Tages katt, normalt pysslar han alltid om henne, slickar henne torr när hon kommer in från regnet och Gud nåde Viggo och Moses om dom pestar henne. Känslorna är besvarade, Muffin formligen avgudar Tage, står och stryker sig mot honom och gömmer sig under hans mage när glador kommer svepande.

Fnurran på tråden beror troligen på Tages bottenlösa svartsjuka. Om han inte själv får stå i centrum kan han hitta på vad som helst för att hamna där. Den här gången lyckades han, men inte på det sätt som han själv önskade.

Halv ett på natten hämtade jag och Muffin Anna. Strax före två var vi hemma igen. Med en förtröstan värdig en alkoholisthustru vandrade Muffin ut ur transportburen, fram till Tage och pussade honom på nosen. Våldsverkaren som åstadkommit två avslitna bitar päls på sitt offers hjässa pussades tillbaka och viftade vänligt på svansen.

– Juste, min katt är tillbaka, åh vad jag har saknat dig lilla gumman.

Kärleken är outgrundlig. Muffin är nu tvungen att bo inomhus i fyra dagar och får anti-inflammatorisk medicin och ögondroppar som tas utan knot. Hon är på gott humör, spinner, äter de godsaker vi skämmer bort henne med och njuter av att vara tillsammans med sina bästa vänner. Tekla. Och Tage.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Katter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till En fnurra på tråden

  1. Märit skriver:

    Ja, du! Om människor vore lika förlåtande, så skulle det vara bra gynnsamt för världen!
    Skönt att höra att det inte var så farligt med skadan, som det först verkade.
    Muffin själv verkade uthärda lidandet med typiskt kvinnlig heroism! ;-))
    Tage borde väl ha fått utegångsförbud eller något sådant…fast det är klart, att det hade mest drabbat husse och matte förstås!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s