Ett ord i rättan tid

– Vilket suckande och stönande vid spisen? Vad står på? Ja, så kan Anna fråga mig när jag står och lagar mat.

– En thailändsk hemmafru hade inte gjort så här, grymtar jag, full av självförebråelser för att jag inte bankat ihop galangal, citrongräs, thaibasilika och kaffir lime-blad för hand med bakändan av en kökskniv på en skärbräda av trä.

Istället, jag rodnar medan jag skriver, åker en burk av ICA:s grytbas grön eller röd ned i grytan. När jag lagar mat vill jag i princip hedra och ära traditionen och inte hålla på med något gement fuskande eller missuppfattningar om hur mat av tradition ska lagas. När jag bryter mot den, ber jag om kraft och mod att erkänna mina avsteg från den smala stigen för de rättfärdiga Slow Food-matlagarna.

Sydsvenska Dagbladet hade 29 september en intervju med en man vid namn Marco Manieri, Italiensk grundskola. Här är ett ord i rättan tid. Den gode Marco dundrar mot svenska missuppfattningar om italiensk mat, som det obegripliga tilltaget att laga med soltorkade tomater och grädde (ständigt denna feta, vita vätska) eller att gnida in allt möjligt med pesto och sedan kalla rätterna för ”italienska”. Jag skulle själv kunna lägga till soja i pastasåsen eller pizza gjord på ketchup, Hönökaka och odefinierbar smältost.

Till min fundamentalistiska förnöjelse fortsätter Marco sedan med att förklara det här med lök och vitlök. En tomatsås lagar man utan lök, se mitt recept på Salsa di pomodori.

Jag vill slå ett slag för traditionerna i köket, att först lära sig hur man av tradition lagar en viss rätt. Tyvärr är de recept vi får till oss via media fulla av det jag kallar hybrid- eller bastardkök, där råvaror och metoder som inte har att göra med varandra blandas hej vilt, vilket leder till missuppfattningar om hur olika regionala mattraditioner egentligen är beskaffade.

Varför är det så bra med att utgå från traditionerna? Eftersom jag är en inbiten Slow Food-entusiast är jag en anhängare av evolutionen. Den bästa och godaste maten har utvecklats genom att använda lokala råvaror och matlagningsmetoder, inte genom att matjournalister fått plötsliga infall om vad man kan koka ihop.

Sensmoral: Lär dig reglerna innan du bryter mot dem.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Matfilosofi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s