Allt är som vanligt men ändå inte

Allt är som vanligt men ändå inte. Det är november. Det är fem grader och dimma och blåser från sydväst. Anna har med stor möda rensat bort allt ogräs från bönbädden och planterat vitlök. I september nästa år ska vi skörda.

Katterna är ibland försvunna. Sist var det Muffin. Igen. Igår kväll skrapade det på sovrumsrutan vid 11-tiden. En viss honkatt som varit försvunnen i tre dagar dök upp igen med en suspekt doft av stekt fläsk i pälsen. Något hade fått henne att påminna sig om sitt vanliga hem. Inte en min av att hon varit borta längre än 3 timmar. Snart parkerad på en filt i soffan som om inget hade hänt.

På helgerna gör vi utflykter till våra favoritplatser som Drakamöllan, Haväng, Rallatédalen och Vantalängan. Hundarna är överlyckliga och vi förundras över Teklas stora mod när hon klättrar i färister, skuttar över och under nedfallna träd och vadar i bäckar. Just nu behöver hon all sin mod och sin kärlek till livet.

Vi har skrivit om hennes hjärtproblem men inte om hennes tumörer som upptäcktes i samband med hennes akuta hjärtsjukdom. De hänger som läbbiga klumpar under hennes mage. Ingen veterinär har velat operera på grund av hennes hjärtfel. Hon har klarat sig sedan 2009 så vi har antagit att de har varit godartade.

Nu har hon slickat hål på en av dem. Vi har en uppblåsbar krage runt halsen på henne som hon inte tycks ha något emot, den verkar tvärtom skön att sova med. Det hjälper lite och så tvättar jag av henne med klorhexidinschampoo.

Men idag har hon varit hängig och haft diarré. Katterna är enorma på att lämna små gåvor till henne. Viggo till och med bär fram döda gnagare till henne och lämnar över dem till stor förnöjelse för båda. Viggo tycks ha räknat ut att man ska hålla sig vän med alfadjuren.

En hund som i söndags skuttade glatt i backarna vid Drakamöllan ligger nu trött och dyster på golvet i stora rummet. Vi håller tummarna för att det beror på olämplig föda och inget annat.

Brasan sprakar i spisen, Tage och Anna är ute på långpromenad i mörker och dimma. Allt är som vanligt, men ändå inte.

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Livet på landet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Allt är som vanligt men ändå inte

  1. Mette Grön skriver:

    Hej Anna och Jens
    Jag läste att Tekla inte mår så bra, jag håller tummarna och skickar massor med kramer till er alla. Puss och kram till Tekla.
    hälsningar Mette

  2. catdogs skriver:

    Vi håller också tummarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s