Så är vi där igen. SMHI har gått ut med en klass-2 varning för Österlen.
Vi gick den långa hundpromenaden med Tage på förmiddagen. När vi kom hem plockade jag in de sista trädgårdskorgarna och skottkärran som fortfarande stod ute. Några sommarmaskiner låstes in i verktygsboden innan dörren in dit är dold i en snödriva. Snöslungan är nytankad och redo att kasta sig ut i snöröjning av allén i morgon bitti.
Vi sitter inne, jag läser i min födelsedagspresent Kyrkor i Rom. Moses ligger i soffan, Viggo i sängen. Av någon outgrundlig anledning gav sig Isa ut i stormen. Hon brukar annars avsky dåligt väder. Känner jag henne rätt har hon inte gått längre än till pannrummet där det är fritt från andra katter och varmt.
Även om vädret är sig likt är inget annat sig likt. En fattas oss och är saknad i allt vi gör.
Annes Hus 
Det är så skönt att höra av er igen! Vi förstår att någon saknas! Flocken består, men deltagarna skiftar. För er är det: Allt är annorlunda nu, än någon annan dag! Kärlek sträcker sig över så mycket. I kärleken ingår inte bara människor, utan även djur, träd, utsikt och bostad. Vi är glada att ni är tillbaka i bloggen!
/Jan och Anna
Förstår att saknaden är stor. Tänkt på er. Här prater vi om Albert och Hajen nästan varje dag. Kram från Mette
Förstår att det är tomt och att flocken nu är för liten! Sorgen och saknaden klingar ändå sakta av, även om man inte tror det i början. Förlusten finns alltid, men så småningom känns den inte lika smärtsam längre.
Så bra med en egen snöslunga när snöstormen drar fram över nejden. Det är tungt att handröja mycket snö!