De gyllene ögonblicken

jens tekla 2Första gången vi gick i Rallatédalen beklagade vi att vi inte hade kameran med oss och lovade att komma tillbaka på hösten när löven var gyllene och höstluften frisk. Så kom den där dagen. Bäst av allt var att Tekla var med oss. Varje dag med henne var ett underverk som vi tackade för.

Hästar vid Höije åVi hade många sådana gyllene ögonblick hon och jag. Det kunde vara en helt vanlig morgonpromenad runt Universitetet i Lund, där vi eventuellt träffade biskopen och hennes pudel Tjabo. Jag har i ett annat inlägg berättat om sommarkvällen nere vid Höije å när vi mötte hästarna. Ögonblicket var magiskt med hästarna i motljuset i den ljumma kvällen.

Tekla äter morotVi delade många intressen, speciellt att laga och äta mat. Gränsen mellan de två aktiviteterna var för Tekla nästan osynlig. Ingen middagsgäst kunde vara mer tacksam att bjuda på mat än Tekla. Hennes absoluta favoriträtt var när jag hade kokt nypotatis och serverade med en sås på buljong, vitt vin och mixade canellinnibönor.

skogenskonung

Ingen hade ett större mod än Tekla. Kom det in en älg i trädgården kastade hon sig omedelbart ut som den gårdspolis hon var för att jaga inkräktaren på flykten. Synen när hon stod och råskällde på en älg som hängde över staketet en midsommaraftons förmiddag var visserligen dråplig, men inte helt betryggande. Själv hade hon hellre dött än låtit någon av oss komma till skada.

Tekla i boxenHon var definitivt ingen aggressiv hund, bara väldigt skarp. Så skarp att vi inte gärna lämnade barn tillsammans med henne. Tage och katterna fick sig rejäla tillsägelser genom årens lopp.

Tekla snö

De som besökt oss har fått många goda skratt åt hennes förstånd och stora ordförråd. En dag som denna när en ny påve är vald är det lätt att minnas alla hennes synpunkter på påvens göranden och låtanden. Klart underhållande var även hennes förmåga att tänka i två led och använda all sin list för att tigga till sig mat. I ett annat inlägg har jag berättat om hur hon imponerande på vår granne Fredrik genom att på min uppmaning gå ned i tvättkällaren och hämta Anna.

Tekla, HavängDet är endast oss hundägare förunnat att få uppleva den rena kärleken utan baktankar eller krav. Varje dag jag kom hem stod hon där och väntade på mig, antingen i hallen i lägenheten eller på gårdsplanen. Spänd förväntan exploderade i gränslös glädje över att vi var återförenade igen. Återföreningar firades alltid med kex eller knäckebröd.

Jens & Tekla i Ravlunda 2

En sak är vi glada för; Vi kunde ge henne en sista riktigt bra höst med fina utflykter till hennes favoritplatser som Haväng, Vantalängan och Drakamöllan där hon kunde springa så fort hon förmådde vilket var väldigt fort med tanke på hennes svåra hjärtsjukdom.

Visst är saknaden och sorgen efter henne stor, men vi hade inte velat vara utan de gyllen ögonblicken med henne.

jens tekla

Annonser

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Hundar och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till De gyllene ögonblicken

  1. Mette skriver:

    Vilken fin kavalkad om Tekla och vilken underbar hund hon har varit 🙂 . När jag läser om Tekla går mina tankar till Albert – vår hund – jag tror att Tekla och Albert var rätt lika – det känns så 🙂

  2. En härlig bildserie och berättelse om Tekla. Förstår att saknaden är stor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s