En kärlekshistoria

tyra ormbunkar

En sommarmorgon vaknade jag av att någon låg med huvudet på min kudde och snusade mig i nacken. Morgonsolen lyste in i sovrummet och ljumma morgonvindar fläktade genom det öppna fönstret. – Det här ögonblicket kommer aldrig tillbaka igen så njut, tänkte jag. Det var Tyra som låg och andades mig i nacken.

De flesta morgnar väcker hon mig genom glada buff i håret och slickar på örat. Allt i hennes liv är en serie av roliga bus, hyss och lekar. Morgonutflykt på innergården, tigga smörgås vid frukostbordet, dra i kopplet som en galning på morgonpromenaden.

Bäst av allt är när Tage leker med henne. Lite bättre än bäst är när de springer runt huset i full karriär, Tage först med sina långa ben, Tyra efter så snabbt hon klarar med de små tassarna dundrande i marken som trumpinnar, tungan hängande ut och överlyckliga ögon. För att inte tala om när Tage går med på att brottas.

Tage har en gräns och det är när hans tassar ska torkas och Tyra försöker stjäla handduken. En gång gav han henne en så svart blick att buset upphörde omedelbart och hon satte sig i givakt. Det är inget som vare sig jag eller Anna har lyckats få henne till.

Väldigt roligt är också att springa efter katterna som inte alltid är lika förtjusta men som står ut med otroligt mycket från henne. Först jagade hon Moses, sedan smet han in fönstervägen och till sist fick han fungera som huvudkudde för en trött valp i soffan.

Viggo är fortfarande blixtförälskad i henne. Sitter vi och fikar i trädgården kan Viggo sitta och jama under kastanjen och försöka locka på henne. Är möjligheterna till tiggande uttömda rusar hon bort till honom för en kombination av brottningsmatch och pusskalas. Bägge verkar vara mycket nöjda.

Hennes glada och godmodiga humör är ovanligt för en röd cockertik (de brukar försöka bestämma redan i unga år). Men så lever hon ett väldigt bra valpliv. Bor med en äldre hund, har kattkompisar,  sköna sovplatser, får något extra gott på kvällen, snälla händer klappar och hon kan springa i princip hur mycket som hon har lust med.

Det finns många former av lycka. Att umgås med en kärvänlig valp är en av de bättre.

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En kärlekshistoria

  1. Mette skriver:

    🙂
    Härligt att höra lite nyheter om Tyra🙂
    För en vecka sedan fick jag hålla och krama en fin röd Cavalier tik, den är så mjuk och go.
    Ägaren som vi känner pratade lite om att det kunde vara fint med några små valpar. Då tittade vi på varandra, vi kanske kunde titta på en om det blir. Vi får se hur det blir🙂

  2. Anna skriver:

    Hjärtat är rymligt – där finns plats både för de man förlorat och de man har lyckan att leva tillsammans med i nuet. Det går inte en dag utan att vi tänker på Tekla, pratar om henne och saknar henne men samtidigt är vi så glada för att Tyra finns hos oss. Jag tror att ni kommer att släppa in fler hundar i ert liv så småningom, när det känns rätt för er. Vi var beredda på att förlora Tekla under så lång tid (mer än tre år) och därför var det kanske lättare för oss att ta emot en valp efter två månader. I en annan situation hade vi kanske behövt längre tid på oss.

    Tyra är ljuvlig😉 Hon är alltid glad och kärvänlig och full av hyss. Det är jättekul med henne!

    Ha det bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s