On the road

Isa på logdörr

Jag kommer aldrig att förstå hur katter tänker. Och den katt som jag minst begriper mig på är Isa som har sin egen logik. Hela vintrarna ligger hon inomhus, äter sig fetare och fetare tills magen släpar i golvet. Höjden av motion är en gäspning eller möjligen att gå ut i stallet och klättra upp på värmepannan för en skön tupplur.

Sommartid är det tvärtom. Då ska man vara glad när man får träffa henne. En gång i somras hade hon varit borta i 3 veckor. Till och med en luttrad kattägare har sina gränser gick jag och tänkte för mig själv. Mitt på vägen står plötsligt Isa som till min stora häpnad går fram och nospussar Tage. I vanliga fall avskyr hon hundarna.

– Ska du följa med hem till gården, frågade jag henne. Många jamanden och undanflykter till svar.
– Det ska regna i morgon, påminde jag henne. Då är det väl skönare att vara inomhus? Jag såg hur hon tänkte och till slut bestämde hon sig för att följa med hem, marscherade rätt upp på kattvinden, tömde matskålen både en och två gånger, sov till nästa dag klockan två när regnet upphörde och försvann sedan i två veckor till.

Under tiden hade Muffin gett sig ut på sin första walkabout. En kväll hittade vi henne nere i byn. Vi blev lätt förtvivlade när vi insåg att hon förmodligen hört oss någonstans längs vägen och följt efter oss, sin vana trogen. Hur skulle vi få hem henne? Vi var 2 km hemifrån, det är en bit att gå för en tankspridd katt.

Det finns lösningar. En husse som älskar sin lilla katt, bar henne en stor del av vägen. Själv spann hon lyckligt i min famn.

Därefter stötte jag, Tage och Tyra på Isa sent en kväll spatserande på ett halmtak i månskenet med svansen stolt svängande. Hon såg ut som ett djur i en Disney-film. Tyvärr för mig och Isa fick Tyra för sig att hon skulle slänga sig över Isa för ett pusskalas. Det som är Moses och Viggos högsta dröm var åtminstone ett obehag för Isa och vips var hon uppslukad av mörkret.

Den mest märkliga händelsen inträffade under Muffins andra walkabout. Vi träffade Isa utanför vår fastighet. Till vår stora överraskning pussar hon först Tage och hoppar sedan upp med tassarna på sidan på honom för att slicka honom i örat. Hon måste lyckats sätta klorna i honom för Tage fräste till åt henne. Vadan detta beteende från en annars mycket hundskygg katt?

Kanske tyckte hon att hon var alfakatt när Muffin var hemifrån. Kanske hade hon sett hur Tyra hoppar upp på Tage och sett hur Viggo och Tyra brukar brottas och på något vis fått för sig att det är så man gör med hundar.

Nu när november är här börjar det andra stadiet närma sig. Vi träffar henne nästan varje dag och hon håller sig ofelbart inne när det är storm och regnskurar på väg.

Katter och deras göranden och låtanden upphör aldrig att förvåna mig.

Om Jens

Matlagningsintresserad hemmansägare.
Det här inlägget postades i Djur, Hundar, Katter, Livet på landet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till On the road

  1. Oj, så mycket som känns bekant i inlägget om katterna!
    Vi har tre – eller åtminstone nästan tre, om man räknar in den hemlösa, skygga katten som kommer och äter hos oss – och kan verkligen intyga att de är stora personligheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s