Lite kluven

bambi

Det bästa med att bo på landsbygden är närheten till naturen. För det mesta tycker jag att det är trevligt med närkontakt med våra vilda grannar, men ibland kommer naturen lite för nära.

Älgkon Ulrike är ett exempel på att naturen kan komma för nära och henne har vi bloggat om många gånger genom åren.

Vi är extremt försiktiga med hundarna så här års men ibland är vi inte snabba nog. Häromdagen kom Ulrike fram för att hälsa på Tyra som antagligen trodde att Ulrike var en häst för Tyra blev inte ett dugg rädd, bara nyfiken. Ulrike ville ju gärna hälsa på Tekla också och vi har en teori om varför våra röda cockrar har en sådan dragningskraft: Unga älgkalvar har röd päls, som Tekla och Tyra

Nu har vi fått ett annat närgånget djur på halsen. En ung rådjursbock, numera döpt till Råbert, har flyttat in i vår trädgård. På dagarna vilar han i skuggan bland ormbunkarna och vid 18-tiden kommer han fram för att äta perenner, rosor och grönsaker. Råbert älskar spenat och fransk sköldsyra och plockar bara ut de finaste salladsbladen. En riktig kräsen herre alltså. På nätterna ligger han vid svarta vinbärsbuskarna, 3-4 meter från sovrumsfönstret, vilket irriterar Tyra mycket. Hon ställer sej med tassarna på fönsterkarmen och skäller ut honom men han ligger lugnt kvar. I förrgår gick han med mej när jag vattnade grönsakslanden. Jag har försökt skrämma bort honom men han går bara undan några meter. Här i vår trädgård har han hittat både mat och sällskap och det tänker han inte ge upp i första taget. 

Ja, vad gör man när man är både grönsaksodlare och djurvän? Kan man skrämma bort rådjur och älgar på ett snällt sätt?

Om Anna

Stickar, samlar på garn, tittar på fåglar, läser och lyssnar på musik (mest Bob Dylan och gamla blues-farbröder). Min garnsamling är enorm (jag överdriver inte, jag har verkligen mer garn än det ryms i en normalstor garnbutik). Kan baka bröd och kakor men inte laga mat. Tycker om alla sorters växter, men ogillar trädgårdsarbete. Vegetarian sedan mer än 30 år. Humanist på villovägar, jobbar numera i IT-branschen.
Det här inlägget postades i Djur, Grönsaker, Livet på landet, Trädgård. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Lite kluven

  1. Familjen Olsson skriver:

    Oj, vilket dilemma. Låter så sagolikt mysigt att ha naturen så när inpå men samtidigt hade man inte blivit glad över att de snaskade på ens högst värdefulla godsaker man själv drivit fram. Inte lätt att veta hur man ska få bort dem särskilt inte när man är djurvän. Hoppas det löser sig

  2. Anna skriver:

    Igår kväll la jag fiberduk över de grönsaker han brukar äta av och så får vi nog fundera på att ha all odling på samma ställe och hägna in det.

    Han tuggar på pelargoner också, så ni kan ju förstå att även en stor djurvän blir lite sur…

    Ha en skön helg!

    • Familjen Olsson skriver:

      Absolut, jag kan förstå er🙂 Våra pelargoner får ingen röra men vi hade nog blivit lite sura om de tuggade på annat också. Önskar även er en härlig helg

  3. catdogs skriver:

    Känner så väl igen problemet, fast hos oss är det främst hararna som
    lyckats knäcka våra odlarmödor! Ringbarkat alla unga träd som vi planterat,
    skövlat blommor, grävt upp odlingar mm. Det enda som fredar odlingar är som
    både ni och vi vet inhägnad, även om man gärna vill tro och hoppas att det
    funnes något billigare mindre arbetskrävande!.Det hela blir ju både dyrt och jobbigt
    eftersom det mot rådjur måste vara ett högt nät, och harar i sin tur är ju rätt duktiga
    på att gräva, så man blir tvungen att sätta nät under marken också, suck….
    På sommarstället för vi kamp mot mullvad och inhandlade mullvadsskrämmor.
    Ett slags aluminiumrör med en boll i ändan som ger ifrån sig en ton, liknande vissa
    mobilsignaler ( köpte dom på EKO hallen i Fjälkinge). Tveksamt om mullvaden bryr sig,
    men rådjuren försvann!! Om det beror på mullvadsskrämmorna eller bara är en slump törs
    jag inte säga, men kanske värt att pröva?

    • Anna skriver:

      Tack för tipset! Det ska jag testa.

      Råbert, som vi kallar honom, tycker inte om plastsäckar så jag har kört ner stolpar i köksträdgården och hängt ljusblå kraftiga plastsäckar över stolparna. De rör sej i vinden och det har hållit honom borta från grönsakslanden några dagar. Salladen och ruccolan har vi täckt med fiberduk.

      Vi ska hägna men vi vill först bestämma oss för hur stor köksträdgården ska vara, känns som om vi inte har en helt färdig plan för den ännu. men när vi har det så åker viltstängslet upp. Det håller förhoppningsvis hundarna ute också😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s