En total hopplöshet

Det här är inte snön som faller i år. Den föll 2010 men det ser ungefär likadant ut.

Det här är inte snön som faller i år. Den föll 2010 men det ser ungefär likadant ut.

Definitionen av total hopplöshet är när man tittar ut genom fönstret 11 april och ser att det snöar. Jag har inte mer att tillägga om ämnet. Varför slutar det inte bara?

Publicerat i Livet på landet | Märkt | 1 kommentar

En vit påsk

vit påsk2

Lönhult by Day

Aldrig hade man trott att en påskaftonsmorgon skulle starta med körning av snöslunga. Jag hade funderat på att kalla detta inlägg för ”Jag mardrömmer om en vit påsk”, men dels lät det lite pessimistiskt, dels steg temperaturen ovanför noll och jag ser just nu marken på gången upp till vedboden.

tyra extragulligTyra däremot, hon älskar snön. Det slår alla inomhushyss med hästlängder att skutta runt i snön. Hon växer varje vecka så att man knappt tror att det är möjligt.

Tage har det inte lätt. Först en valp, sedan de där förskräckliga katterna som hotar flockens trygghet. Mördarkatter är verkligen inget man kan ta lätt på.

Just nu har vi väldigt mycket rådjur på besök, de tycks ha svårt att hitta mat och äter tacksamt av den kornkross som vi sätter ut till dem. Vid frukosten i veckan kom en räv raskande över hygget. Då var det inte så kul att släppa ut katterna, men dels går de sällan ut just nu och nästan lika sällan längre än till en sovplats i stallet.

Snöfall är en bra ursäkt för att sitta inomhus, dricka te, göra försummad bokföring och planera årets grönsaksodling.

Jag och Anna kompletterar varandra. Anna är den mer erfarna odlaren som ser till att olika växter förkultiveras. Badrummet är fullt och katterna är portförbjudna. Jag kommer att bidra med rå muskelstyrka när det blir dags att bygga odlingsbäddar och högar av kompost.

Vi intresserar oss just nu mycket för möjligheterna till samodling. Jag ska bland annat prova med klassikern majs och bönor tillsammans i sommar.

Jag borde så här års vara ute och fälla träd. Även här har jag en ursäkt, skyddet på motorsågens startlina har skavts av så att motorsågen inte startar. Att jag skulle kunna släpa och stapla redan fällda träd har jag på något märkligt sätt förträngt.

Man kan ju alltid göra en kopp te och sätta sig i soffan och mysa med Tage.

Publicerat i Livet på landet | Märkt , | Lämna en kommentar

Även Tyra är en äventyra

tyra snowSom alla som fått hem en liten unge är vi överförtjusta. Vem skulle kunna stå emot en sådan liten ljuvlighet som Tyra? Hon har sedan ett par dagar upptäckt tjusningen med att vara ute och rusa och skutta i snön.

Anna som är nästan lika äventyrlig som ävenTyra i egen hög person vågar ha henne lös. Är det jag som är ute med henne så får hon rusa runt kopplad i flexikoppel. Efter en kvart var jag helt utmattat medan Tyra glatt klättrade upp och ned i snöhögar och hade kunnat fortsätta hur länge som helst.

Vintern vill inte ge sig, men solen har i alla fall varit framme och börjat smälta gångarna i trädgården. Vi sitter vid köksbordet och planerar årets odlingar och vad som skall planteras var och tillsammans med vad. Anna har börjat förkultivera, det betyder att kök och badrum är fulla av odlingslådor.

Till slut ska det väl bli vår och sommar även på Annes hus.

Publicerat i Djur, Hundar | Märkt | 2 kommentarer

Tyranniets triumf

tyra o leksakerTyra har tagit våra hjärtan med storm. Stormarna på Österlen har hållit mig hemma på gården i två dagar och det har erbjudit rikliga chanser att umgås med Tyra. Den här lilla valpen är det mest kelsjuka man kan hitta och har redan lärt sig följ och ibland sitt.

Tage och Tyra får umgås under kontrollerade former, hans missriktade skyddsinstinkter tar sig ibland underliga uttryck. Katterna är fortsatt konfunderade. Isa har hälsat med stora runda förvånade ögon. Viggo har luktat i transportburen, Muffin är nyfiken men avvaktande och Moses låtsas som om allt är som vanligt.

Vi vet bättre än att följa en valps minsta nyck, men vad ska man göra med en som är så otroligt oemotståndligt söt som Tyra? Piper hon, så visst får hon komma upp i famnen för att bli gosad med.

Jag erkänner mig besegrad. Tyranniet har segrat, dess triumf är total.

Sorry English speaking readers, game with words. Tyranny as in Tyra-nny. Coming up, a post about a Tyra-nousarus puppy.
Publicerat i Djur, Hundar | Märkt | 2 kommentarer

Tyra

tyra 4 vIdag fick vi en ny medlem i flocken, Tyra. På bilden är hon fyra veckor, idag är hon åtta veckor. Tyra kommer från Danmark, Anna var över och hämtade henne idag. Man vet hur söta dom är, ändå är man helt oförberedd. Hon visar redan i ung ålder ett hälsosamt intresse för matlagning och är en riktig kelpotatis som älskar att bli kliad under hakan.

Katterna är mycket konfunderade. Muffin har med tvekan vågat sig fram och tittat på henne i transportburen, Moses har kikat på henne genom en dörröppning, Viggo höll sig i bakgrunden. Tage har nospussat, viftat hej vilt på svansen och blängt på katterna. Eftersom han pestat katterna ganska rejält på sista tiden är han inte helt betrodd med vare sig katter eller valp.

Publicerat i Djur, Hundar | Märkt , , , , | 6 kommentarer

De gyllene ögonblicken

jens tekla 2Första gången vi gick i Rallatédalen beklagade vi att vi inte hade kameran med oss och lovade att komma tillbaka på hösten när löven var gyllene och höstluften frisk. Så kom den där dagen. Bäst av allt var att Tekla var med oss. Varje dag med henne var ett underverk som vi tackade för.

Hästar vid Höije åVi hade många sådana gyllene ögonblick hon och jag. Det kunde vara en helt vanlig morgonpromenad runt Universitetet i Lund, där vi eventuellt träffade biskopen och hennes pudel Tjabo. Jag har i ett annat inlägg berättat om sommarkvällen nere vid Höije å när vi mötte hästarna. Ögonblicket var magiskt med hästarna i motljuset i den ljumma kvällen.

Tekla äter morotVi delade många intressen, speciellt att laga och äta mat. Gränsen mellan de två aktiviteterna var för Tekla nästan osynlig. Ingen middagsgäst kunde vara mer tacksam att bjuda på mat än Tekla. Hennes absoluta favoriträtt var när jag hade kokt nypotatis och serverade med en sås på buljong, vitt vin och mixade canellinnibönor.

skogenskonung

Ingen hade ett större mod än Tekla. Kom det in en älg i trädgården kastade hon sig omedelbart ut som den gårdspolis hon var för att jaga inkräktaren på flykten. Synen när hon stod och råskällde på en älg som hängde över staketet en midsommaraftons förmiddag var visserligen dråplig, men inte helt betryggande. Själv hade hon hellre dött än låtit någon av oss komma till skada.

Tekla i boxenHon var definitivt ingen aggressiv hund, bara väldigt skarp. Så skarp att vi inte gärna lämnade barn tillsammans med henne. Tage och katterna fick sig rejäla tillsägelser genom årens lopp.

Tekla snö

De som besökt oss har fått många goda skratt åt hennes förstånd och stora ordförråd. En dag som denna när en ny påve är vald är det lätt att minnas alla hennes synpunkter på påvens göranden och låtanden. Klart underhållande var även hennes förmåga att tänka i två led och använda all sin list för att tigga till sig mat. I ett annat inlägg har jag berättat om hur hon imponerande på vår granne Fredrik genom att på min uppmaning gå ned i tvättkällaren och hämta Anna.

Tekla, HavängDet är endast oss hundägare förunnat att få uppleva den rena kärleken utan baktankar eller krav. Varje dag jag kom hem stod hon där och väntade på mig, antingen i hallen i lägenheten eller på gårdsplanen. Spänd förväntan exploderade i gränslös glädje över att vi var återförenade igen. Återföreningar firades alltid med kex eller knäckebröd.

Jens & Tekla i Ravlunda 2

En sak är vi glada för; Vi kunde ge henne en sista riktigt bra höst med fina utflykter till hennes favoritplatser som Haväng, Vantalängan och Drakamöllan där hon kunde springa så fort hon förmådde vilket var väldigt fort med tanke på hennes svåra hjärtsjukdom.

Visst är saknaden och sorgen efter henne stor, men vi hade inte velat vara utan de gyllen ögonblicken med henne.

jens tekla

Publicerat i Hundar | Märkt | 2 kommentarer

Office Politics: How to Thrive in a World of Lying, Backstabbing and Dirty Tricks

kontorspolitikOffice Politics av Oliver James är för 2000-talet vad Machiavellis Fursten var för renässansen. Där Machiavelli hyllar den psykopatiske härskarens metoder, lär Oliver James ut hur man ska överleva och frodas på nivåerna under den mörka triaden av psykopater, machiavellianer och narcissister.

Psykopater är människor som lever för att utöva ondska. Vill du ha en introduktion till hur psykopater fungerar, läs Lars-Olof Tunbrås Psykopatiska chefer. En tidigare utgåva hade undertiteln; Lika charmiga som farliga, vilket beskriver deras personlighet.

Machiavellianer är människor som lever för att utöva makt. Narcississter är människor som är patologiskt självupptagna och i ständigt behov av beundran. De tre personlighetstyperna är distinkta men kan i en person överlappa varandra. De är överrepresenterade högre upp i makthierarkier.

En svaghet med Oliver James bok är att den till skillnad från Tunbrås inte ger det enda vettiga rådet vad gäller äkta psykopater nämligen att fly hals över huvud och så fort som möjligt.

Efter den inledande beskrivningen av de personlighetsstörda individer som befolkar världens kontor övergår James till att beskriva taktiker för framgång. Notera att titeln säger ”thrive” istället för ”survive”.

Ingen av taktikerna är att stå upp för den person man är eller att rakryggat hålla sig till sanning och rättvisa eller lagstiftning. Istället rekommenderar han bland annat  skådespeleri, list och skarpsinnighet, skamlöst smicker inkluderande kappvänderi och favorisering men även målmedvetenhet, nätverkande, varumärkesbyggande. Därpå följer goda råd om smutsiga tricks som kan hjälpa till i karriären.

Någonstans mellan beskrivningen av psykopaterna och de smutsiga tricksen greps jag av ett stort missmod under läsningen. Det är sant att i dagens tjänstesamhälle värderas relationer högre än resultat. Och visst är det så att smicker, ogenerat kryperi och inställsamhet värderas högre än att utföra det arbete man på pappret är anställd för.

Samtidigt som jag vet allt detta och själv skulle kunna ge otaliga exempel är det svårt att acceptera att någon ens skulle rekommendera beteendena. Det är ungefär som att säga till någon i Sydafrika på 1970-talet att nu är det bara så att apartheid är systemet vi lever under så protestera inte.

Den som redan är ett skamlöst kräk, psykopat eller narcissist behöver inte läsa den här boken, det kom med modersmjölken. Vi andra kan läsa, känna igen oss, förfäras och med Martin Luther King konstatera att problemet inte är de onda människornas ondska utan de godas tystnad.

Publicerat i Böcker | Lämna en kommentar

Vichyssoise ungefär som mamma lagade den

Jag växte upp med fransk matlagning. En dag i veckan fick vi soppa och i bästa fall våfflor. Min mamma lagade ofta en egen variant på vichyssoise som jag tycker är godare än standardvarianten. Barn är sällan förtjusta i soppa, men jag älskade denna. Den här kan alla äta, även de som inte tål laktos.

rapsolja, gärna med smörsmak
1 medelstor lök, skuren i små bitar
6-8 potatisar, helst en mjölig sort, skuren i små bitar
1 lagerblad
det gröna från en purjolök, skuren i ringar
timjan
1, 25 liter vatten
1 kapsel buljong
resten av purjolöken
2 dl sojagrädde

  1. Stek först lök och lagerblad sedan potatis på låg värme
  2. Krydda med timjan, lägg i det gröna från purjon, rör om
  3. Häll över kokande vatten, lägg i kapseln med buljong, koka i 20 minuter
  4. Häll på resten av purjolöken och sojagrädden, koka upp och koka ett par minuter

OBS! Mixa den inte, den blir mycket godare med små mjuka potatisbitar.

Publicerat i Recept, Soppor | Märkt , , , | 2 kommentarer

Får jag kalla dig Bosse?

bosseEn av våra grannar glömmer alltid vad Tage heter. Varje gång vi möter honom frågar han vänligt: – Hur är med Bosse?

Tage skulle mycket väl kunna heta Bosse. Jag har en god vän och f d arbetskamrat som anser att hundar ska ha människonamn så att man behandlar dem som individer. Själv hade han en hund som hette Roger. Roger var mycket empatiskt. Han var med på jobbet. Jag arbetade som säljare och ringde mycket kalla samtal. Roger kände att jag var lite nervös och satte sig bredvid mig. Allt gick mycket lättare när man höll ena handen på en hund.

Tages namnbyte fick mig att tänka på historier om midsommarfirande under min seglarperiod. Anna har insisterat på att jag ska föra dem vidare.

Ystad Segelsällskap hade fram till 80-talet många medlemmar som var vanliga jobbare. Flera hade byggt sina båtar själva. Flera var original och hade originella smeknamn. Till exempel Trådrullen, en tålmodig brevbärare som talade med tungspets-r och därför ombads uttala ordet trådrulle om och om igen till den gutturalt talande lokalbefolkningens förnöjelse. En annan figur som rörde sig i hamnen var Pantoffletjyven (potatistjuven) som hade tillgripit en potatis i sin ungdom. Där fanns även Klocke-Leif (urmakare) och Rige-Håkan (byggmästare).

Jag och min bror seglade med Mats, en fåordig, urstark och mycket slagfärdig murare. En gång när Håkans pimpinetta fru kom upp ur ruffen iklädd rosa sparkdräkt och ryschig blus sa Mats lakoniskt:
– Kolla, han har släppt ut na.

Midsommaraftnar firades i Vang, en mycket liten hamn på nordvästra Bornholm, precis söder om Hammerodde. En midsommarafton skulle jag och Mats segla dit, min bror gjorde lumpen och hade inte permission. Optimistiska som vi var bestämde vi att vi skulle handla öl och mat när vi kom fram till Vang. Så blev det stiltje. Riktiga män använder inte utombordsmotor och vi var riktiga män. Vi (jag) började paddla. Fem i sex insåg vi att loppet var kört. Då sa Mats:

– Jag har en dunk fikonvin.

Den stod där utombordsmotorn borde ha funnits.

5 liter fikonvin blev vårt midsommarfirande. Vår ankomst till Vang klockan elva på kvällen var inget bra exempel på gott sjömanskap. I hamnen var det rajtan-tajtan. Gladast av alla var Henry, en liten man med en stor Elvis-frisyr. När Henry drack för mycket alkohol ville han gärna slåss. Då fick Mats som tävlat i brottning i sin ungdom gripa in och bära bort honom vilt sprattlande. Henry var inte där ännu, han befann sig i sitt glada historieberättande stadium.

Henrys hemmabana var historier som egentligen hade liten substans men som kunde broderas ut till mycket längre historier. En sådan var när Mats hade fiskat upp en gast som fallit överbord. I verkligheten hade det tagit 15 sekunder. När Henry berättade historien tog det 15 minuter med många dramatiska vändningar.

Henry hade fått några nya danska vänner, Bernt och Dorte. Bernt bjöd på gammeldansk. Alla lät sig väl smaka. Henrys ögon var tårfyllda när han tittade på sina nyfunna vänner. Han hade bara ett bekymmer.

– Du är en himla grann tös, men jag har ett problem, jag kan inte säga det, sa han beklagande till Dorte.

Han gjorde en konstpaus, alla väntade spänt på fortsättningen. Bernt såg lite bekymrad ut. Jag kastade en blick på Mats som gjorde sig beredd att ingripa fall i fall. Så tog Henry sats och lättade sitt hjärta.

– Jag kan inte säga ditt namn. Får jag kalla dig Bosse?

Sensmoralen är; Om inget annat fungerar så kan du alltid kalla dem du möter för Bosse.

Publicerat i Hundar, Livet på landet | Märkt | 5 kommentarer

Bara i Brösarp

SpökeIbland tror man inte sina öron. Jag stod i kön på ICA. Före mig i kön stod en ung man, kanske 18 år i arbetskläder. Damen i kassan som uppenbart kände den unge mannen frågade honom vänligt:
– Hur gour di pou nya joubbet?
Den unge mannen muttrade något positivt.
– Åh gubbarna? Spögar di mye four di?

Jag antog att spöka syftade på practical jokes som de mer vuxna byggubbarna utsatte nyanställda unga män för. Men allteftersom samtalet fortsatte framgick det att huset som renoverades hade bebotts av två gamla original som nu är döda.

Den unge mannen försäkrade att han inte sett eller hört något. Damen i kassan drog då slutsatsen att kombinationen av allt buller och att all inredning rivits ur hade fått de förra ägarna att flytta för gott, inte bara fysiskt, utan även, tja andligen.

Ett sådant samtal hör man bara i Brösarp, aldrig i kön till kassan på Konsum i Lund.

Publicerat i Livet på landet | Märkt | 2 kommentarer