Kattabaliken i Björstorp

Muffin njuter- Mjau! Kvällspromenaden fick ett tvärstopp. På en ensillagebal satt Katt Muffin uppflugen och påkallade uppmärksamhet. Muffin hade då varit försvunnen i cirka fem dagar. Att Isa är försvunnen tre veckor i sträck är något som vi har fått vänja oss vid på somrarna, men när Muffin är borta mer än tolv timmar, då börjar det göra ont i magen.

Katt Muffin lät sig allra nådigast lyftas upp och spann belåtet när jag bar henne. Det fungerade i femtio meter, sedan skulle hon först gå i sju meter och sedan ligga stilla och rulla sig på marken. Det är sådant beteende som kan få Tages och Tyras nerver att dallra som fiolsträngar.

Och så höll det på ända tills hon för egen maskin kunde promenera via Rolfs skog in över våra ängar och hem. Allt föreföll vara till Muffins belåtenhet. Om vi för en sekund hade tvekat om Katt Muffin var den riktiga Katt Muffin så var snart alla tvivel undanröjda.

Först fräste hon åt Viggo och Moses. Viggo såg måttligt förtjust ut åt tyrannens återkomst. Sedan inspekterade hon alla sina favoritsovplatser, korgen, soffan, fåtöljen och hundsängen i köket. Därefter hoppade hon upp på köksbordet och krävde fram hundmat och en slurk fil. I ett ögonblick av svaghet gick Anna med på detta. Efterdyningarna av detta ögonblick av sentimentalitet fortsätter dag efter dag.

Muffins liv är fyllt av hyss. Hon njuter så uppenbart av att vara hemma att det är svårt att förstå varför hon ger sig iväg. Hennes stora projekt just nu är att försöka uppfostra Tyra till en vuxen katt. En av de värre delaktiviteterna i detta projekt är att ta med levande möss in i sovrummet som Tyra ska lära sig att jaga. Klockan tre på natten… Muffin är nöjd, musen är mycket missnöjd, Tage, Jens och Anna är avståndstagande men Tyra tycker att detta är en toppenlek.

I natt hade en mus gömt sig inne i örngottet i min extrakudde. Först fattade jag inte varför både Tyra och Muffin var så intresserade av denna kudde. Men när jag började känna hur det rörde sig inne i kudden förstod jag vad som stod på. Med ett sömndrucket stönande räddade jag musen ut genom fönstret. Såväl Muffin som Tyra tyckte att detta tilltag var obegripligt.

Just när allt var som roligast.

 

Publicerat i Livet på landet, Djur, Hundar, Katter, Vilda djur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Grönt från vår trädgård

DSC_0043Många klagar över vädret, men inte jag. Växlingarna mellan lagom varma och lite svalare dagar med regn är gynnsamt för allt som växer i vår trädgård. Vi kan skörda mängder av fräsch och god sallad varje dag och njuter av mat som är både vacker och god. Färgglada och delikata salladsblad är nog det jag längtar mest efter på våren och jag sår dom så fort jorden reder sej.

Annars ser vår trädgård ut som om Christo varit här och gjort en installation med fiberduk. Rådjuret Råberts glupskhet överträffar alla tidigare rådjurshärjningar och enda sättet att rädda grönsakerna och andra begärliga växter tycks vara att täcka dom. Det är inte snyggt men får duga till nästa år när vi ska sätta upp staket runt köksträdgården.

När Tekla levde var det inga vilda djur som vågade ockupera vår trädgård. De som försökte blev omedelbart bortjagade och vågade sej inte hit igen. Hon var en tuffing, vår Tekla. Å andra sidan kunde Tekla själv åstadkomma en del skador på grödorna. Jag minns fortfarande alla zucchinis med märken efter cockertänder som jag skördade häromåret.

Helgen ska bli regnig här i Skåne. Jag ser fram mot en dag eller två med lite läsning, stickning och tedrickning. Det är ganska tungt att jobba i trädgården och några lugna dagar skadar säkert inte kroppen.

Publicerat i Djur, Grönsaker, Livet på landet, Trädgård, Vilda djur | 3 kommentarer

Lite kluven

bambi

Det bästa med att bo på landsbygden är närheten till naturen. För det mesta tycker jag att det är trevligt med närkontakt med våra vilda grannar, men ibland kommer naturen lite för nära.

Älgkon Ulrike är ett exempel på att naturen kan komma för nära och henne har vi bloggat om många gånger genom åren.

Vi är extremt försiktiga med hundarna så här års men ibland är vi inte snabba nog. Häromdagen kom Ulrike fram för att hälsa på Tyra som antagligen trodde att Ulrike var en häst för Tyra blev inte ett dugg rädd, bara nyfiken. Ulrike ville ju gärna hälsa på Tekla också och vi har en teori om varför våra röda cockrar har en sådan dragningskraft: Unga älgkalvar har röd päls, som Tekla och Tyra

Nu har vi fått ett annat närgånget djur på halsen. En ung rådjursbock, numera döpt till Råbert, har flyttat in i vår trädgård. På dagarna vilar han i skuggan bland ormbunkarna och vid 18-tiden kommer han fram för att äta perenner, rosor och grönsaker. Råbert älskar spenat och fransk sköldsyra och plockar bara ut de finaste salladsbladen. En riktig kräsen herre alltså. På nätterna ligger han vid svarta vinbärsbuskarna, 3-4 meter från sovrumsfönstret, vilket irriterar Tyra mycket. Hon ställer sej med tassarna på fönsterkarmen och skäller ut honom men han ligger lugnt kvar. I förrgår gick han med mej när jag vattnade grönsakslanden. Jag har försökt skrämma bort honom men han går bara undan några meter. Här i vår trädgård har han hittat både mat och sällskap och det tänker han inte ge upp i första taget. 

Ja, vad gör man när man är både grönsaksodlare och djurvän? Kan man skrämma bort rådjur och älgar på ett snällt sätt?

Publicerat i Djur, Grönsaker, Livet på landet, Trädgård | 5 kommentarer

La zuppa stanca lavoratore rurale – Den trötte lantarbetarens soppa

Den här soppan uppstod våren 2013 efter en mycket tung grävning i köksträdgården. – Jag känner mig som en trött, italiensk lantarbetare, som en person ur 1900 del 1, suckade jag till Anna. Och sedan efter lite eftertanke: – Vad tror du att en trött, italiensk lantarbetare skulle ha lagat till middag?

- En soppa, svarade Anna, och på den vägen blev det. I skafferiet och kylen fanns nästan ”ingenting”, ja förutom lök, vitlök, olivolja, ett par rotfrukter, konserverade tomater, en burk bönor, ett broccolihuvud och risoni. Av detta blev en soppa med inspiration från norra Italien.

½ – 1 dl olivolja
basilika
1 lagerblad
1 lök
3 vitlöksklyftor
1 morot
2 potatisar
1 palsternacka
stjälken av broccolihuvudet
1 liter vatten
1 kapsel grönsaksfond
1 msk tomatpuré
1 burk krossade eller passerade tomater
1 burk bönor
1 dl risoni (eller överbliven pasta)
blommorna på broccolihuvudet

  1. Skär alla grönsaker i soppstorlek
  2. Stek lök, vitlök, basilika och lagerblad på låg till medelhög värme
  3. Tillsätt de skurna rotsakerna och den skurna broccolistammen
  4. Tillsätt vatten, fond, tomatpuré och tomater, salta, koka i c:a 20 minuter
  5. Tillsätt bönor, risoni och de finskurna broccoliblommorna, koka tills risonin är klar
  6. Avsmaka med salt och peppar, servera med riven Parmesan (Grana Padano)

Den här soppan blir minst lika god som Varma Koppen, till och med ännu godare.

Buon appetito!

Publicerat i Recept, Soppor | Märkt , | Lämna en kommentar

Skitkul

manureOch vad gjorde ni i helgen? Vi tillbringade 6 timmar i en gödselstack.

Snälla Marianne i grannbyn hade lovat att vi kunde hämta gödsel hos dom. Familjens sex hästar har under fyra år producerat några tiotals ton gödsel. Närmsta bonde ska frakta bort det, men det var inga problem att vi naggade högen lite grand i kanten.

När vi fick syn på gödselstacken blev våra ögon alldeles stora och runda. Detta var en grönsaksodlares våta dröm. Vi var i paradiset! Marianne bara skrattade glatt, ta så mycket ni vill.

51 säckar gödsel som väger minst 40 kilo styck, det borde väl bli minst en 2 ton gödsel? Anna tog fram sin grävteknik från åren som arkeolog, jag släpade under stönanden och utslunganden av ej publicerbara kötteder och kraftuttryck bort säckarna.

Och förutom gödslet fick vi med oss några säckar halm som ska användas till att täcka odlingsbäddar med.

Vad gör jag på bilden förutom att sitta i bakluckan på Rostmonstret? Min egen teori är att jag stirrar på mina gödselimpregnerade kängor. Annas hypotes är att jag helt enkelt är trött. Bägge kan vara sanna.

Nu är det så, som Anna så riktigt påpekade, att en stor skörd av fina grönsaker får man inte utan fysiskt arbete. Det är en skön känsla att ha så mycket gödsel att vi klarar både sommaren och höstgödslingen.

Publicerat i Grönsaker, Livet på landet, Trädgård | Märkt , | 3 kommentarer

Har garn ett bäst före-datum?

gnarled oak okgnarled oakJag känner stickare som skaffar garn till ett projekt i taget. De köper sällan garn utan att veta exakt vad de ska sticka, och de fyller inte sitt hem med garnlådor och garnkassar. Sådan är inte jag. Jag köper garn utan att ha en aning om vad jag ska göra med det. Idéerna kommer först senare när jag bekantat mej med garnet och skaffat mej en uppfattning om vad det passar bäst till – och det kan dröja länge. Ibland väldigt länge. 

Vid senaste förrådsstädningen grävde jag riktigt djupt i en av mina stora garnkorgar, och då upptäckte jag några plastpåsar med garner som jag köpte hösten 1986 när jag var student i Uppsala! Det är nästan 28 år sedan!

I en av påsarna fanns något som förmodligen grävde ett stort hål i studiemedlet då på 80-talet: N°4 från Bergere du Nord i en vacker buteljgrön färg (svår att fånga på bild och i verkligheten mycket mörkare än på mina foton). Jag var så rädd om det garnet att det aldrig blev av att jag stickade något, och så blev det bara liggande i alla dessa år. Nu kom jag direkt på vad jag ville göra och på bara en vecka stickade jag en Gnarled Oak Cardigan. Det var ett snabbt och avkopplande projekt, och bården av eklöv var jätterolig. Jag använder den ofta och är så nöjd med allt, inklusive de plastiga 70-talsknapparna.

Garnet kändes strävt och torrt att sticka med, nästan skört, men när jag tvättade koftan blev det mjukt ulligt igen. Kan den torra och sköra känslan bero på tidens tand eller är det bara så att jag sällan stickar med den här typen av processat och industrifärgat ullgarn? Ska man kanske undvika att lagra ett sådant här garn alltför länge innan man stickar något av det?

I en annan påse hittade jag drygt ett kilo ljusgrått Bergå Sport, ett klassiskt och outslitligt ullgarn av bästa kvalitet. Det ska bli en kofta så småningom, men först behöver det tvättas. Till skillnad från N°4 innehåller det ofärgade Bergå-garnet fortfarande mycket lanolin som fått en något härsken doft. Det här garnet känns varken torrt eller skört och kan säkert lagras ett tag till utan att ta skada.

I samma korg fanns också garner som känns omoderna och omöjliga att göra något vettigt av: Mohair i typiska 80-talsfärger och kortlivade modegarner med mycket syntet i. Ur min synpunkt har deras bäst före-datum passerat för länge sedan medan ullgarnerna fortfarande känns användbara.

Garner har sannolikt ett bäst före-datum, och naturfibrer åldras även om det tar olika lång tid för olika material. Jag gissar att lin och silke håller sej fint länge medan ull åldras snabbare, men jag vet inte så mycket om andra naturfibrer. Har du någon gång stickat med ett gammalt garn? Kan man skjuta fram garnernas bäst före-datum genom att förvara dom på rätt sätt? Hur bör man tvätta ett äldre garn för att det ska få tillbaka sin lyster och mjukhet?

Publicerat i Garn, Stickning | Lämna en kommentar

I ur och kur

viggo kurar

Ett av alla mina restvirkesprojekt är en kattkur. Jag tyckte synd om katterna när de satt i regn eller snöglopp och väntade på att få komma in så jag byggde en kattkur till dem där de skulle kunna vara torra och varma.

Fint ska det vara. Botten är gjord av golvplankor från Veckebo såg, väggarna av finsågat från dito företag. Kuren är målad med linoljefärg och har dubbla lager papp på taket. Den är inredd med frigolit och en filt att vila sin trötta kattkropp på.

Isa och Muffin struntar högaktningsfullt i den, de har ett helt stall att vara i och när de  vill komma in klättrar de upp på en vägg och krafsar på en ruta, gärna ackompanjerat av ett hjärtskärande jamande.

Moses och Viggo älskar den däremot. Det absolut bästa verkar vara när de lyckas pressa in bägge sina ganska voluminösa hankattskroppar samt en eller annan död gnagare. Varmt och gott och reservproviant nära till hands.

Allra bäst trivs Viggo. Det kan till och med ofta vara svårt att locka ut honom ur kuren och in i huset. Vi tänkte sätta in en kattlucka, men just nu verkar det stora nöjet för Viggo vara att ligga varmt och torrt och titta ut på regndroppar som faller.

Vad gör man inte för sina djur?

Anna hittade på titeln till detta inlägg.
Publicerat i Djur, Katter | Märkt , , , | Lämna en kommentar